Två banankartonger med Nikon
Att säga att Lars Lindberg på L-Foto Vansbro äger många kameror är en gigantisk underdrift, han har inte många, han har mellan 20 000 och 25 000 kamerahus. Då ska man inte glömma alla de andra tusentals fotoprylarna som också finns i huset, så som objektiv i mängder, kartongvis med lins- och motljusskydd och objektivlock. Ja, allt man kan tänka sig som har med foto att göra finns nog här. Om man ser till antal fotoartiklar så är Lars själv ganska säker på att han har en av världens största kamerabutiker med fokus på analoga begagnade kameror. Slutsatsen att det här är en exceptionell butik värt ett besök drog även tidningen Foto, när de skrev om världens läckraste fotoaffärer. L-Foto i Vansbro fick dela plats med kända fotobutiker i Tokyo, London och New Yorks största butik B&H Photo.
Själv använder han en digital Nikonkamera för att ta nya körkortsbilder på ortsbefolkningen. Det är drop-in fotografering i butiken i villakvarteret på Folketshusvägen i Vansbro. Hans försäljning av fotoutrustning sker mest via webbsidan eller Tradera-butiken, men långt ifrån allt är utlagt eller ens uppackat. Lars har dragit ner på butikens öppettider från fem till tre dagar i veckan. Det mesta säljs ändå via nätet och han behövde ha lite mer ledigt.
Vad säljs bäst nu?
— Begagnade analoga kameror, speciellt kompaktkamerorna och så har diaprojektorer sålt jättebra i sommar. Även mörkrumsutrustning har ökat i försäljning. Jag har ofta sådana grejer som ingen annan handlare i Sverige har, berättar han.
Har du slut på projektorer nu?
— Nej. Nej, hela källaren är full! Skrattar Lars och fortsätter
— Alltså hela huset är fullt med fotogrejer, berättar Lars pekar, du ser ju att där är det ett berg av kameraväskor, jag hinner inte sortera allt.
Det hela startade inte med kameror utan med att han tog porträttbilder på sina barn vilket spred sig till vänner och bekanta som också ville ha sådana porträtt på sina barn. Lars var matematik- och fysiklärare till yrket och byggde fotostudio i hemmet. Under åren som gått har han porträtterat halva Vansbros befolkning i generationer, fast nu är det bara körkortsporträtt, berättar han och precis då kommer ännu en kund in i butiken. Det är hans före detta elev Ameli Jonsson som behöver ett nytt porträtt till körkort. De hälsar på varandra och han ber henne sätta sig på en stol medan han tar upp kameran från golvet. Det blixtrar till och efter en exponering var så den femte körkortsbilds-kunden på en halvtimme avklarad. Det visar sig att han även tagit både bröllopsporträtt och fotograferat hennes barn. Ameli berättar att visst sitter bilderna kvar inramade på väggen där hemma.
Som 14 åring köpte han sin första systemkamera, året var 1958 och den kostade 805 kronor.
— Det var mycket pengar på den tiden. Min far hade en mekanisk verkstad i Grängesberg och där arbetade jag extra för att spara pengar till kameran. Sedan tävlade jag mycket i Grängesbergs fotoklubb och vann klubbmästerskapet flera gånger. Privat så fotograferar jag inte så mycket längre.
Ger du bort kameragrejer i julklapp till släkten?
— Nej, de är inte intresserade av mina grejer, ler han.
Hela huset är fullt med kameragrejer från golv till tak. Banankartonger märkta med motljusskydd står intill flyttkartonger med tele-objektiv. Här är inte affären en del av bostaden utan bostaden är en pytteliten del av fotobutiken. Att ta sig fram och upp till sovrummet eller in till köket är något av en utmaning. En smal gång ringlar sig genom huset och här hastas det inte fram. Väggfasta telefoner är utspridda lite varstans i huset, här springs det nämligen inte utan varje steg man tar är noga planerat. Inglasade i bokhyllor står analoga kamerahus som packade sillar, om nu packade sillar kan stå upp och vara så nära varandra.
I den röda trävillan bor och arbetar han på plats tre dagar i veckan för att sedan åka hem till frun och villan i Grängesberg. Han berättar att under semesterperioden brukar försäljningen gå ner, men i år har det varit ett rejält uppsving. Butikens vinst har fördubblats de senaste två åren och försäljningen i sommar har varit toppen. En förklaring kan vara att han inte köper in lika mycket utan försöker fokusera på att sälja av grejer i stället.
Har du inte precis hämtat mer fotogrejer i Falun?
— Jo, det stämmer, skrattar Lars och fortsätter
— Det är svårt att säga nej till folk som ringer och vill sälja, det är väl därför jag har så mycket grejer.
Är du för snäll?
— Ja, jo så är det, jag har nog lite svårt att säga nej och eftersom jag köper upp efter dödsbon så blir det mycket grejer som tar plats. Jag har ett visst system, men det är väldigt rörligt här nu för att det har kommit så stora partier. När jag får specifika förfrågningar så får jag gå och leta. Jag får in så mycket grejer att jag inte hinner lägga upp allt till försäljning. Förut hade jag fotografen Mickan Palmqvist anställd, hon gjorde ett jättestort jobb med hemsidan och la upp alla artiklarna.
En sökande kamerasamlare tittar in genom entrédörren
— Jag var in här i våras och vill köpa en Hasselbladare, men du hitta int på an då?
— Hmmm .. å jag kommer inte hitta han nu precis heller, svarar Lars efter en stunds grubblande
— Kan du titta på det?
— Ja, någon gång, det är mycket att göra just nu, du får vänta ett tag.
Analoga begagnade kameror som Hasselblad, Rolleiflex och Leica är de mest eftertraktade just nu. Leicagrejerna har gått upp i pris, de är dyrare begagnade än de var nya, berättar Lars som sålde en Leica för 19 500 kronor förra veckan. Den 76-åriga kamerahandlaren har inga tankar på att stänga eller att gå i pension, nej det finns ju så mycket grejer kvar att sälja. Men i framtiden har han en förhoppning om att kunna sälja hela verksamheten till någon som vill ta över företaget. Någon som brinner för fotoprylar på samma sätt som han gör.
