”Man önskar att folk la pengarna på bra mat”

I tuffa ekonomiska tider prioriterar många billiga alternativ framför kvalité. För en ekologisk lantbrukare får konsumenternas val stora konsekvenser.

— Allt har blivit så stort idag. Jag önskar att det fanns fler mindre gårdar som kunde hålla sin verksamhet igång, säger Lizzie Säljgård, Säljgården i Dala-Järna.

Lizzie Säljgård är ensam på gården när Siljan News gästar. Resten av gänget är på älgjakt och det blir en del för Lizzie att göra med skötseln av både gård och den skogsentreprenad som familjen också driver.

Som 16-åring träffade Lizzie sin man Henrik på Lantbruksskolan och i mitten av 90-talet tog de tillsammans över Säljgården som funnits i Henriks släkt sedan 1600-talet.

— Jag växte upp på en gammal gård i Dala-Floda, granne med Wåhlsteds Lantbruk och jag har alltid älskat djur, berättar Lizzie.

Henriks föräldrar drev aldrig gården på heltid, så som tidigare generationer gjort, vilket gjorde det möjligt för Lizzie och Henrik att bygga upp verksamheten på sitt eget sätt men målet att kunna leva på det som gården gav.

— Det har varit tufft, speciellt ekonomiskt. I dag är skogsentreprenad vår huvudsyssla där vi får avverkningsuppdrag av Sveden trä, berättar Lizzie.

Från början startade paret som grisbönder, men idag är potatisodling den huvudsakliga verksamheten på gården vid sidan av spannmål och hästfoder.

— Vi är de enda här i närheten som odlar ekologisk potatis. Det är jätteviktigt. Att köpa något som transporteras långt är inte hållbart. Hela landet måste ju leva, menar Lizzie.

Potatisen säljs till lokala butiker, några grossister och hemma på gården finns en butik med självbetjäning där många stamkunder handlar. I år skördade man ungefär 280 ton potatis och varje dag lämnar Lizzie 50-60 ägg från de egna hönsen i gårdsbutiken.

— Vi drar ner på arealen och satsar mer på att sälja lokalt. Nu sorterar vi det mesta av potatisen på gården, berättar Lizzie.

Sedan ett drygt år tillbaka tas bortsorterad potatis om hand på ett nytt sätt av sonen Gustav Säljgård som startat Dala Destilleri där gårdens svinnpotatis förädlas till olika spritdrycker.

Livet som lantbrukare är inte lätt. Världsläget med ökade priser drabbar hårt och dessutom har en säsong med en kall vår, torr försommar och sedan rikligt med regn i juli varit väldigt utmanande. Just Säljgården har klarat säsongens skördar bra trots det svåra vädret, men många har behövt slänga sina skördar då potatisen ruttnat på översvämmade åkrar.

— Vi har lyckats hålla en bra kvalitet men skördarna har varit mindre, berättar Lizzie.

— Spannmålen blev inte så bra. Stråna var korta och därför har många gårdar brist på exempelvis halm idag, fortsätter hon.

Men det är inte bara omvärld och väder som ställer till det, utan också vår syn på vad mat ska få kosta och hur vi prioriterar våra inköp.

— Vi får dåligt betalt för våra produkter. I dag ska inte maten få kosta. Sverige har blivit ett lågprisland. Vi har haft en tjej från Tyskland här som volontärarbetat och hon är jätteförvånad över att vår potatis är så billig. I Tyskland kostar den fyra gånger så mycket. Jag önskar att vi skulle kunna få mer betalt och att man begränsade importen. Utan lokala lantbruk blir vår självförsörjningsgrad väldigt låg, menar Lizzie.

Lizzie Säljgård tycker också att vi borde lära oss att äta mer av det som finns under säsongerna här i Sverige.

— Det finns så mycket fina grönsaker. Morötter och vitkål. Vi kan inte ha tomat och gurka året runt. Vi behöver lära oss att tänka på vad vi äter och köpa mer lokalt. Det är ju kunderna som bestämmer utbudet, säger Lizzie.

De som handlar hos Säljgården är glada och tacksamma över möjligheten.

— De tycker att potatisen är fantastiskt god och är glada över att det är ekologiskt. Många tackar för att vi gör det vi gör, säger Lizzie.

Idag lämnar många lantbrukare det ekologiska odlandet då det är svårt att få lönsamhet i verksamheten. För Säljgården är det dock ännu inte ett alternativ.

— Vi vill hålla kvar det som vi byggt upp. Det handlar ju också om att vi själva vill kunna äta bra mat och ge bra mat till våra barn. Vi månar om naturen och den biologiska mångfalden. Dessutom är det inte så roligt att vara ute med besprutningssprutan. Det är inget man vill hantera, menar Lizzie.

Det är verksamhetsmässigt tufft och som lantbrukare behöver man vara beredd att arbeta hårt. Det krävs både flexibilitet och noggrannhet. Ingen dag är den andra lik och med djuren kan man inte fuska. Det går inte bara att stänga ner och ta ledigt om man skulle tröttna.

— Visst tvekar jag ibland. Men har man en gång varit lantbrukare är det svårt att sluta. Det är en frihet att vara sin egen chef och vi är måna om det vi har byggt upp. Dessutom lockar naturen och friheten att bo så här, säger Lizzie.

Lösningen kan ibland vara att låta vardagen innehålla sådant som sätter guldkant på tillvaron. För Lizzie är det hästarna som får vara delaktiga i lantbrukets arbete. Det är inte det mest effektiva sättet, men det ger livskvalité.

— Det är en hobby som får vara en del av arbetet. Det är sådant som gör att man orkar, säger Lizzie och klappar om ”kändishästen” Effie som medverkat i både Trollbröllopet och Ingmarsspelet.

På gården hyr familjen ut husrum för både hästar, volontärer som arbetar på gården och en av hästägarna. Mitt bland hagarna står en bastu och ån rinner inte långt ifrån gården. En miljö som rymmer massor av arbete, men också livskvalité och gemenskap.

— Ibland samlas vi för en bastukväll. Det är sådant som sätter guldkant på tillvaron, avslutar Lizzie innan hon skyndar vidare mot mer arbete i höstkylan.