Lavskrikan lockas med fläsk, korv och leverpastej
Fram till 1960-talet fanns det relativt gott om lavskrikor runt om i skogarna i Västerdalarna.
Nu är mötet med den färgstarka och orädda fågeln allt mer sällsynt.
En förklaring till det kan vara det moderna skogsbruket.
— Lavskrikan trivs inte på hyggen och är beroende av gammal granskog med rikligt med lava, säger Maud Granberg, ordförande i fågelklubben Vingarna.
Hon menar därför att det är viktigt att skogsägare funderar noga innan de ska avverka.
Sedan många år har fågelklubben några utfodringsplatser norr om Skålö i Dala-Järna där avverkningen varit skonsam. Att sätta sig ner vid en öppen eld och bara vänta in att fåglarna ska dyka upp från ingenstans är både rofyllt och samtidigt spännande.
Varför fågeln gärna söker sig till eldar i skogen och inte visar någon större rädsla för människor är bara något man kan spekulera om. Några garantier för att lavskrikorna ska visa upp sig den här dagen finns det inte. Men plötsligt från ingenstans dyker de vackra fåglarna helt ljudlöst upp fram ur den tysta och snöklädda skogen.
På bara några meters håll mumsar de i sig leverpastej och uppsatta korvsnuttar i träden med god aptit. Det man kan se är att leverpastej smakar bäst den här dagen.
Ibland kan man mata fågeln i handen och de kan även ta för sig i det som finns i ryggsäcken. Lavskrikan är en tyst fågel och bara ibland kan man höra den ge ifrån sig något läte när de sitter i träden och förbereder sig att inta en måltid. Ett litet sus från vingslagen kan ändå ändå höras när de landar intill dukat bord.
— Man vet ju inte om lavskrikorna har något större behov av utfodringsplatser, men det är ju en upplevelse att se fåglarna på nära håll, tillägger Maud Granberg.
Sedan många år har fågelklubben tagit hjälp av älgjägare i kommunen som räknat och rapporterat om observationer av lavskrikor när de suttit på något älgpass.
Hösten 1997 kunde älgjägarna i Vansbro kommun rapportera in 62 lavskrikor på 22 ställen till Fågelklubben Vingarna. Tolv år senare inrapporterades åtta fåglar från tre ställen.
Under älgjakten 2016 rapporterades 18 lavskrikor från fem olika ställen runt om i kommunen. Under älgjakten 2020 observerades 20 fåglar och resultatet ligger i linje med tidigare år. Största antal som observerades samtidigt var fem lavskrikor.
Det man kan konstatera med stöd av resultaten är att antalet lavskrikor varit stabilt, men på en låg nivå, sedan fågelklubben fått in rapporter av älgjägarna
— Vi måste även tacka alla intresserade älgjägare som lämnat in rapporter under alla år, säger Maud Granberg.
FAKTA;
Lavskrikan tillhör familjen kråkfåglar.
Den blir cirka 28 cm lång och är gråbrun med varmt rostbruna partier på vingarna, de yttre stjärtpennorna och övergumpen. Huvudet är mörkare brunt och näbben kort.
Fågeln är nyfiken och orädd. Den lever i barrskogar, i Sverige norrut från mellersta Värmland, vidare österut genom tajgabältet i norra Asien till Manchuriet.
Den är allätare och lägger inför vintern upp förråd bland lavar i träd och i barksprickor. Arten är Norrbottens landskapsdjur.
Källa: NATIONALENCYKLOPEDIN
