Historiens vingslag känns nära i Älgberget
Skogshuggarförläggning, utbildning av norska motståndsmän och fångvårdsanstalt.
Under andra världskriget började det att hända saker vid den gamla fäboden i Älgberget i de djupa skogarna i gränslandet mellan Leksand, Dala.Floda och Dala-Järna.
I början av 1940-talet köpte entreprenören och byggmästaren Bäck Daniel Danielsson från Leksand upp skogen kring berget och byggde upp en skogshuggarförläggning.
Från december 1943 hyrde han ut anläggningen till norska legationen och i slutet av 1944 fanns runt 1 000 norska motståndsrekryter samt 200 personal vid anläggningen som då omfattande ett 100-tal byggnader.
Mycket av historien och minnena om vad som utspelade sig vid foten av Älgberget under brinnande andra världskriget höll på att falla i glömska när Sven-Olle Axelsson och Tommy Syvertsen från Dala-Floda för sju år sedan bestämde sig att börja forska och dokumentera allt om Älgbergets historia.
På onsdag kommer Sven-Olle Axelsson till JUF-lokalen i Dala-Järna och föreläser och berättar om ”Älgbergets Historia.
Hans brinnande intresse om av vad som hände vid Älgberget tog fart efter att han lusläst boken ”Den glömda armén” av Anders Johansson många gånger.
— När jag sedan träffade Tommy slog jag fast att vi var den sista generationen som har minnen och berättelser om Älgberget och om vi inte gör något nu faller det hela i glömska, berättar Sven-Olle Axelsson.
På den vägen är det och arbetet han och några eldsjälar lagt ner på att intervjua, läsa och samla information är både imponerande och fängslande. Hans föreläsningar väcker stort intresse och hans naturliga förmåga att berätta fängslar både den som minns och inte minns det som hände under några år vid Älgberget.
Hela historien startade i början av 1940-talet då den driftige entreprenören från Leksand, Bäck Daniel Danielsson, köpte upp skogen på bergssluttningen vid Älgberget och byggde upp en skogshuggarförläggning.
Under andra världskriget hade importen av kol och olja till Sverige minskats drastiskt och behovet av ved och träkol var stort i Stockholm. Han lyckades även få Gengasbolaget att bygga en väg från Dala-Floda dit all brännved och kol fraktades med lastbilar till järnvägsstationen.
När skogen fallit började omgående en ny epok vid anläggningen där ett ett samhälle växte fram snabbt mitt i skogen
I slutet av år 1943 hyrde han ut förläggningen till Norska legationen som ansvarade för de norska flyktingarna i Sverige. Men det visade sig att lägret i Älgberget aldrig var tänkt som en flyktingförläggning. Här skulle det bli utbildning av norska polistrupper och infanterisoldater.
I hemlighet utbildades även norska motståndsmän nattetid där man tränade grankast, olika sprängningar och andra sabotageövningar. Som svensk utbildningschef vid Läger 4 i Älgberget fungerade en man som gick under namnet ”Revolver -Harry” medan anläggningens ägare Bäck-Daniel kallades ”En Dunderkarl”
— De tränades främst för att kunna förstöra järnvägar som de tyska ockupanterna kontrollerade, säger Sven-Olle Axelsson.
Vid andra världskrigets slutskede omfattande anläggningen vid Älgberget ett hundra-tal byggnader längs vägen upp mot bergets topp. Totalt upprättades ett 20-tal läger i Sverige under den här tidsperioden, Lägret i Älgberget fick namnet Läger 4.då en
Efter kriget hittade snart Bäck-Daniel nya hyresgäster och plötsligt var anläggningen en fångvårdsanstalt för personer som dömts för lindrigare brott och fick sona det med hårt arbete i skogarna runt Älgberget.
Runt årsskiftet 1969-70 avvecklades fångvårdsanstalten i Älgberget och verksamheten flyttades till Majorshagen i Leksand. Då började även förläggningen att forslas bort och snart var det bara ruiner kvar.
— Det är ju lite roligt att jag ska hålla föredraget i JUF-lokalen i Järna som är en av byggnaderna som kommer från Älgberget, säger Sven-Olle Axelsson.
Föredraget på onsdagen den 18 maj klockan 13.00 arrangeras i JUF-lokalen av SPF Fyrklövern i Vansbro och är öppet även för icke medlemmar.