
”Det var som ett vanligt datorspel”
På Sveden Gård i Nås, samlades åttondeklassare under en heldag, för att träffa företagare och utbildningsaktörer inom de gröna näringarna.
Syftet med dagen var att skapa en möjlighet för eleverna att få en insyn i vilka utbildningar och sedan jobb som finns i vad man kallar gröna näringar.
— Vi ser ett kommande behov av kompetensförsörjning till våra gröna näringar i kommunen under kommande år, det här blir ett sätt för ungdomarna att börja tänka på vad de vill utbilda sig till för olika jobb, berättar Annika Anderses, Projektledare för Kompetensförsörjning & SID (Skolsamverkan i Dalarna) i Vansbro kommun och fortsätter.
— Det här är andra året vi har den här dagen och det har varit mycket uppskattat av deltagarna.

Kring 70 elever var samlade på den stora lantgården, där de blev indelade i grupper och fick gå runt och besöka olika stationer.
Några av de teman det handlade om var bland annat lantbruk, vildmark, fiske, häst, trädgård och skog.
Två av stationerna var i en stor maskinhall, där man ställt upp traktor- och skogsmaskinssimulatorer. Något som Älvdalens Utbildningscentrum har med i sin undervisning.
— Det var som ett vanligt datorspel, berättar Ejup som inte siktar på gröna näringar utan redan har klart för sig att han ska gå tekniskt gymnasium och bli lokförare.
En av de som var med och hade demonstration för eleverna var Christer Allerhed från Fiskegymnasiet i Älvdalen.
— Det kan låta lite snävt tema på utbildning, men det kommer att skapas många jobb i framtiden inom fiske- och vildmarksturism. Sen är det faktiskt så att man läser in fulla behörigheter i biologi, för fortsatta studier, berättar han.

En annan station som drog till sig intresse var den som Stiernhööksgymnasiet i Rättvik hade om odling.
Det handlade inte enbart om odling i nordiskt klimat utan även lite tips om att odla hemma kontra större odlingar. Något som fångar elevernas intresse.
— När ni plockar vinbär hemma, då använder ni händerna, men hur tror ni man gör när det är en odling på 20 hektar, frågar Lars Loman Eriksson och ler, för att sen avslutningsvis berätta.
— Då har man en tröska som går grensle över buskarna med pinnar som vispar runt och sedan finns det mattor underst som samlar upp det.