För några veckor sedan skrev jag en krönika om att LIF-truppen i år känns bättre än förra säsongen. Jag började då fundera över hur många spelare som passerat föreningen de senaste tio åren. Vi kan nog vara överens om att det har varit många, men vilka har varit bäst? Jag bestämde mig för att lista tre målvakter, fyra backar och tio forwards som jag tycker varit bäst sedan säsongen 2007/2008. Finns din favorit på listan?
Målvakter:
Eddie Läck
Under de två säsonger Läck tillhörde A-laget gick man till kvalserien båda gångerna. Gemensamt för dessa två säsonger är att den gänglige nyblivna världsmästaren blev åsidosatt till förmån för en annan burväktare. Första gången var det kanske inte så konstigt eftersom det var NHL-legendaren Ed Belfour som kamperade med stockholmaren. ”Eddie the Eagle’s” kvalserie var dock inte någon succé och Läck fick hoppa in i slutskedet av serien, men då var chansen till avancemang redan borta. Säsongen efter var det finländaren Jere Myllyniemi som av någon outgrundlig anledning petade Läck från förstaspaden. Jag vidhåller fortfarande att LIF hade lyckats gå upp om man hade satsat på Läck i kvalet.
Joacim Eriksson
Det blev endast en säsong i LIF-tröjan för Hedesunda-bördige Eriksson, men vilken säsong. Den då 19-årige talangen storspelade i såväl grundserien som i kvalserien. Han stod samtliga matcher i kvalserien och släppte in mindre än 2,5 mål per match, då förstår man att det inte berodde på Eriksson att laget misslyckades med att nå SHL. Styrde därefter kosan mot Skellefteå där han vann ett SM-guld innan äventyret på andra sidan Atlanten väntade. En match i världens bästa hockeyliga för Vancouver Canucks blev det innan ett år i KHL väntade. Spelar till vintern i Djurgårdens IF.
Oscar Alsenfelt
Sällan har det skådats en spelare som varit så otroligt avgörande för ett lags framgångar under en säsong. 2013/2014 var Leksands IF tillbaka i SHL och man ställde upp med nästan exakt samma lag på isen som firade i Tegera arena på påskafton tidigare under 2013. Visst, en annan skåning hade stor show med sitt raketgevär på blålinjen, men Alsenfelt, som aldrig riktigt fått chansen som förstemålvakt i SHL innan, briljerade verkligen hela säsongen och tack vare honom tog sig LIF till play-in trots att man var nykomling. Det ska även tilläggas att han i kvalet säsongen innan fick hoppa in när Erik Hanses inte riktigt kom upp i nivå. Väl där var han en av de stora kvalhjältarna och fick revansch på Modo som lånade ut honom under säsongen. Rykten sa att Alsenfelt skulle återvända till LIF om man lyckades behålla sin SHL-plats i kvalet mot Mora, något som aldrig blev aktuellt. Den 30-årige skåningen stod för en rekordnotering ifjol då han höll nollan hela nio gånger! Det hade varit en skaplig värvning det.
Bubblare som var nära att kvala in är också Erik Hanses, klubbrekord med nio hållna nollor och så klart Ed Belfour, som släppte in första skottet han fick mot sig i LIF-dressen, men sedan bommade kanadensaren igen buren i 250 minuter och 42 sekunder.
Backar:
Oliver Ekman-Larsson
Värvades från Tingsryds AIF inför säsongen 2007/2008 och debuterade i HockeyAllsvenskan som 17-åring. Resultatet? Fullkomlig succé. Smålänningen var lagets bästa back och noterades för 17 poäng. Något ännu mer häpnadsväckande är plus/minus-noteringen. När grundserien var färdigspelad hade Ekman-Larsson endast varit på isen vid åtta baklängesmål och den totala statistiken var +44. Detta alltså som 17-åring. Säsongen därpå valdes backstjärnan ut till assisterande kapten trots sin ringa ålder. Laget misslyckades dock med att nå SHL och detta var även de sista vi fick se av skridskovirtuosen på svensk mark för ett tag framöver. Har sedan dess flyttat över till den amerikanska öknen i Arizona där han representerat NHL-klubben i sju säsonger. Vann VM-guld med Tre Kronor i våras där Ekman-Larsson var hur kylig som helst i straffavgörandet.
Antti-Jussi Niemi
Kan tyckas konstigt att finländaren tar plats här med tanke på att han endast spelade tio matcher i föreningen, men då förstår man hur bra han var. Anslöt i slutet av säsongen 2008/2009 efter att ha lämnat KHL-klubben Lada Togliatti. Tyvärr är det starkaste minnet från Niemis tid i klubben det sista han gjorde i LIF-tröjan. Under en kvalseriematch mot Rögle på bortaplan blev backen tacklad i ryggen av Mathias Tjärnqvist och föll, medvetslös, ner i isen med ansiktet först. Flertalet frakturer i ansiktet innebar att säsongen tog slut för Niemi, men glädjande nog kunde han repa sig och avslutade karriären hemma i Finland med fem raka säsonger för Jokerit.
Patrik Hersley
Man kan säga att skåningens potential låg och pyrde under flera års tid utan riktigt få det ordentliga genombrottet. Kom till Leksand från Modo mitt under säsongen 2011/2012. 31-åringen var sedan med om att spela upp LIF till SHL och där skulle den väldige backen bli mannen på allas läppar. Med ett skott som saknar motstycke bombade Hersley in 24 mål under grundserien och innehar rekordet för antal mål från en back under en och samma säsong. Har sedan dess spelat i KHL och blev i våras mästare i Gagarin Cup, KHL:s motsvarighet till Stanley Cup.
Mattias Timander
Med över 400 NHL-matcher på meritlistan var det en sannerligen en meriterad herre som anslöt till LIF säsongen 2011/2012. Sollefteå-fostrade Timander blev snabbt en publikfavorit och gjorde sällan en dålig match i den blå/vita dressen. I två säsonger var han LIF:s försvarsgeneral och efter avancemanget till SHL meddelade Timander att hockeykarriären var över. När LIF idag pratar om äldre, rutinerade backar gör man det i epitetet ”Timander-typen”, det säger det mesta om vilket avtryck norrlänningen gjorde under sina två säsonger i Dalarna.
Bubblare bland backarna är Kevin Kapstad, liten till växten men med ett stort spel under det lyckade kvalet 2012/2013 plus att han var riktigt bra under den efterföljande SHL-säsongen. Även Johan Svedberg, som jag tycker var en underskattad spelare som alltid gjorde sitt yttersta för laget, var nära att kvala in på min lista.
Forwards:
Juha Lind
Gjorde endast en säsong i LIF men hann ändå sätta ordentliga avtryck såväl på som utanför isen. Jag minns ett tv-inslag från LIF där Lind bjöd på en rundtur i herrlagets utrymmen där allt slutade med att forwarden förkunnade att han skulle lägga sig och sova. I en frysbox. På isen gjorde Lind stor succé med sina 48 poäng på 44 matcher. NHL-meriterade Lind, och resten av laget, lyckades dock inte i kvalserien och finländaren valde efter säsongen att flytta hem till Finland för att avsluta karriären i Jokerit.
Kevin Doell
Ännu en spelare som endast gjorde en säsong i LIF. Anslöt till klubben efter att ha blivit mästare i farmarligan AHL med Chicago Wolves. Kanadensaren var känd som en defensivt stark forward, men i Dalarna skulle han få visa att det offensiva spelet också fanns där. På 38 matcher i HockeyAllsvenskans grundserie stod den då 29-årige forwarden för 49 poäng. Fortsatte även bra i Kvalserien där det blev ytterligare åtta poäng på tio matcher, men precis som tidigare år skulle laget inte lyckas ta klivet upp. Spelade senaste säsongen 2013/2014 i Västerås IK och Cortina i Italien.
Pelle Prestberg
En av LIF:s bästa värvningar någonsin. Snipern från Munkfors valde efter elva raka säsonger i högsta ligan att ta ett kliv ner i seriesystemet när han kritade på ett tvåårskontrakt med Leksands IF. Något steg ner i Prestbergs eget spel var det dock inte tal om. Under den första säsongen spelade värmlänningen 39 matcher och gjorde hela 61 poäng fördelat på 30 mål och 31 assist. Säsongen därpå blev det fler matcher men exakt samma poängskörd. Laget misslyckades i Kvalserien bägge säsongerna och den högerfattade skarpskytten återvände till Karlstad och Färjestad för spel i dåvarande Elitserien där han blev svensk mästare direkt. Valde efter guldet att återigen skriva på för LIF, men den andra sejouren i Dalarna var inte lika framgångsrik, personligt, som den första. Däremot fick Prestberg vara med om ett efterlängtat avancemang till SHL innan hans tid i klubben var över. Totalt spelade Prestberg 157 matcher i den blå vita tröjan och på dessa matcher stod han för 161 poäng.
Michael Raffl
Värvades till klubben som ett oprövat kort. Resultatet skulle dock bli en succé. Med sin fart, styrka och vilja att gå på mål blev österrikaren snabbt en publikfavorit i Tegera arena. Gjorde en helt okej första säsong vilket resulterade i en förlängning av kontraktet med två år. Det skulle dock bara bli ett år till i Dalarna innan nya äventyr väntade. Under säsongen 2012/2013, som avslutades med ett återtåg till SHL, var Raffl en av lagets genomgående bästa spelare vilket skulle ge eko i hockeyvärlden. NHL-klubben Philadelphia Flyers hade fått upp ögonen för den vindsnabbe forwarden och valde att skriva ett kontrakt med honom. Raffl är fortfarande kontrakterad av Flyers där han nu går in i sin femte säsong.
Johan Ryno
Den gänglige centern från Hallsberg spåddes i tidiga år en ljus framtid som NHL-spelare och var ett superlöfte. Till NHL har dock Ryno aldrig tagit sig, men en tongivande spelare på hemmaplan har 31-åringen blivit. Kom till Leksand säsongen 2011/2012 och var starkt bidragande till SHL-avancemanget säsongen därpå. Fortsatte leverera även på SHL nivå, vilket skulle leda till landslagsspel med Tre Kronor. Valdes till lagkapten under säsongen 2014/2015 där han dessutom valde att förlänga sitt avtal med hela fem år, ett kontrakt som aldrig började gälla. Efter uttåget mot Malmö i direktkvalet samma säsong upphörde Rynos avtal och istället styrdes kosan mot Färjestads BK där han är kvar än idag. Blivit ifrågasatt bland LIF-supportrarna för sitt agerande efter debaclet mot Malmö, men då denna lista utgår från prestationerna på isen har Ryno en gjuten plats.
Mikael Johansson
Johansson värvades till LIF inför SHL-säsongen 2013/2014 där han skulle visa upp sitt utomordentliga spelsinne. Visst att arbetsinsatsen ibland såg lite slö ut, men när Arvikafostrade Johansson var i anfallszonen var det ständigt ett hot, speciellt tillsammans med Johan Ryno och Patrik Hersley. Representerade Tre Kronor under tiden i LIF, men valde efter säsongen att flytta till Schweiz och Rapperswill. Står just nu klubblös men ryktas tillbaka till Färjestad efter en mindre framgångsrik fjolårssäsong.
Tomi Sallinen
Kan vara en av de bästa centrarna som spelat i klubben. Sallinen hade spenderat hela sin karriär hemma i Finland innan valet föll på att flytta utomlands och Leksand blev klubben som fick dra nytta av tvåvägsspelarens tjänster. 28-åringen hade inga direkta svagheter utan var egentligen bra i alla spelformer och moment på isen. Drog ett oerhört tungt lass hela säsongen som tyvärr slutade med degradering från SHL. Finländaren skall dock inte beskyllas något då han i varje match gjorde sitt yttersta och var den spelare som ledde laget. Flyttade till Djurgården säsongen därpå innan KHL väntade. Tillhörde förra säsongen den kinesiska klubben Kunlun Red Star men är just nu klubblös.
Mattias Ritola
Efter åtta år på vift i bland annat Detroit Red Wings, Tampa Bay Lightnings och Modo Hockey, valde Borlängesonen att flytta hem till Dalarna igen, mitt under säsongen 2014/2015. På 42 matcher i LIF gjorde spelgeniet 32 poäng under grundserien. I kvalet mot Malmö bar han laget på sina axlar när Johan Ryno gick sönder. Tyvärr skulle Ritola gå samma öde tillmötes då han i den tredje matchen ådrog sig en svår knäskada och inte kunde fullfölja matchserien. Jag vidhåller att med Ritola i laget skulle LIF ha klarat sig kvar, så bra var han. Innan kvalet skrev 30-åringen på ett treårskontrakt med LIF, men precis som med Johan Ryno var det ett avtal som aldrig hann gälla. Valde att flytta norröver till Skellefteå där succén fortsatte på det personliga planet, men i finalen mot Växjö fick stormakten AIK se sig besegrade. Ritolas äventyr fortsatte till Schweiz, men i februari stod det klart att det än en gång var dags att vända hem till Dalarna och Leksand. Kunde inte rädda kvar LIF i SHL, men trots att HockeyAllsvenskt spel väntar valde stjärnan, efter många turer, att stannar kvar i klubben.
Filip Forsberg
Är en av tre spelare på listan som tagit sig till NHL via Leksand utan att ha spelat en enda match i SHL (Oliver Ekman-Larsson och Michael Raffl de andra två). Debuterade i seniorsammanhang redan som 16-åring spåddes tidigt en lysande framtid inom ishockeyn. Gjorde två hela säsonger i LIF innan NHL och Nashville Predators väntade. I den senaste säsongen hemma i byn var Forsberg stor hjälte när Tegera arena kunde fira påsk med ett rykande färskt SHL-avancemang. Var stundtals dominant under Kvalserien och hade dessförinnan levererat under hela grundserien. Den största talang LIF fostrat och spelade nyligen Stanley Cup-final där Pittsburgh Penguins blev för svåra. Jag gissar att Leksandsfansen längtar efter en ny NHL-lockout då det nog är enda möjligheten att få se Forsberg i den blå/vita tröjan på ett bra tag.
Mikael Karlberg
Den nuvarande sportsligt ansvarige i föreningen gjorde två säsonger under spannet denna lista sträcker sig över och självklart har Surahammars produkten en självskriven plats. På dessa två säsonger blev det 99 matcher med en poängskörd på 129 poäng. Fick i sin sista professionella match avgöra på straffar då Leksands besegrade Södertälje SK i en betydelselös sista omgång av Kvalserien säsongen 2008/2009. Karlberg är den spelare som gjort femte flest matcher i föreningen och endast Dan Söderström har gjort fler assist än Karlbergs 275. Står noterad för fem matcher i division 2 med Ludvika säsongen därpå. Facit på dessa matcher var 19(!) poäng.
Bubblare bland forwards är Jens Bergenström, det räcker inte att vara en klubbikon för att ta plats på listan, men ett hedersomnämnande för lång och trogen tjänst är på sin plats. Pierre Edouard Bellemare, den utveckling fransmannen visade upp under åren i Leksand är imponerande. Från att knappt se ut som en hockeyspelare till att nu spela i NHL. Mäktigt. Jesper Ollas, de två sista säsongerna innan Brynässejouren väntade var Ollas riktigt bra. Kan kaptenen komma tillbaka till den formen ser det bra ut för LIF i vinter.
Ja dessa herrar är alltså de bästa av de spelare som representerat föreningen de senaste tio säsongerna. Nu undrar ni säkert vilka som varit de sämsta? Ni kan vara lugna. Nästa lördag får ni svaret när jag presenterar en mindre smickrande lista med de spelare som varit just sämst under de senaste tio åren.
