”LIF behöver någon som bryter mönstret”

Sex matcher är spelade av HockeyAllsvenskan för Leksands IF. Laget har spelat in nio poäng fördelat på två vinster, tre övertidsförluster samt ytterligare en förlust efter ordinarie tid. Med den raden placerar sig LIF på en åttondeplats i tabellen.

Själva placeringen eller poängskörden är inget som oroar efter sex omgångar. Något som däremot oroar är hur det ser ut på isen.

En period mot Södertälje och två mot Modo är det jag sett från årets Leksands IF som varit bra.

Resten? Nja.

Att många spelare kan bättre än vad de har presterat är ingen hemlighet och det är något de med all säkerhet också känner själva.

Hela säsongen är en lång process, eller för att använda Markus Åkerbloms sätt att se på det, ett pussel. Alla bitar finns där, men just nu ligger de flesta på fel plats, vilket gör det väldigt svårt att lösa pusslet i sin helhet.

Målvaktsbitarna ligger helt klart på sin rätta plats. Även vissa pusselbitar bland backarna har hittat sin rätta position.

På forwardssidan är det dock en stor oreda där många av bitarna i nuläget ligger upp och ned-vända, något som gör det extra tufft för Åkerblom/Lindmark att ens veta på ett ungefär var dessa bitar passar in.

Bitarna med nummer 12, 24 och 28 är de enda som ligger där de skall vara. De delar som symboliserar Anton Karlsson och Tobias Forsberg är fullt synliga men svåra att veta var de passar in.

De stora, viktiga bitarna med Mattias Ritola, Alex Friesen, David Åslin, Johan Porsberger, Jesper Ollas och Oskar Lang ser dock ut att ha ändrat sina former och är idag väldigt svåra att veta var de ska vara samt vilka andra bitar de skall sitta ihop med.

Tre bitar som just nu ligger vända åt fel håll är de med Jon Knuts, Martin Grönberg och Martin Karlsson. Jag känner inte riktigt igen dessa tre. Visst, de jobbar och sliter, men utan att det händer någonting. Tre spelare som känner föreningen och som är beredd att offra allt för den samma.

Nu är visserligen Knuts, Grönberg och Karlsson inte de enda som är svåra att känna igen, men jag tycker att de tre symboliserar tydligt hur LIF spelat de senaste matcherna.

Viljan finns där, men man har väldigt svårt att skapa någonting. De tre senaste matcherna har sett likadana ut med ett grått och slätstruket LIF.

Markus Åkerblom och Örjan Lindmark behöver hitta pusselbitar som ändrar hela mönstret på det idag väldigt uddlösa pusslet. En scenförändrare, någon som kan komma in och bryta mönstret.

Vem eller vilka det skulle vara är desto svårare och säkerligen ett ordentligt huvudbry för LIF-ledningen. Lika väl som det kan vara någon junior, t.ex Emil Bemström eller Erik Aterius, kan det även vara någon som redan tillhör a-lagstruppen.

Jag förstår att Åkerblom och Lindmark inte vill sära på den enda kedjan som fungerar i dagsläget med Fredrik Forsberg, Isac Skedung och William Wikman. Men jag skulle vilja att man gjorde just det.

Skulle jag haft Markus Åkerbloms position till kvällens match hade mina kedjor sett ut på följande sätt:

Mattias Ritola – Alex Friesen – Fredrik Forsberg
Johan Porsberger – Isac Skedung – David Åslin
Oskar Lang – Emil Bemström – William Wikman
Anton Karlsson – Jesper Ollas – Erik Aterius

Möjligt? Säkert inte.

Rätt? Absolut ingen aning.

Intressant? Väldigt!

Motivering till mina kedjor? Ett sätt att visa för spelartruppen att ingen är oersättlig samt att man inte är rädda för att göra stora förändringar.

”Men varför får de tilltänkta toppspelarna fortfarande vara med som inte alls presterat så här långt?” tänker nog många nu.

Jag var inne på det tidigare. De är spelare som i rätt omgivning är dessa mönsterbrytande spelare som LIF måste få igång.

Det är omgång sju som stundar. Att sparka tränarna nu vore, enligt mig, väldigt dumt. Utnyttja istället att det är tidigt på säsongen och att det än finns god tid att fixa till det här pusslet.

Men för att lösa det måste man börja laborera med de bitar man har. Att vänta för länge på att bitarna skall komma på plats av sig självt kommer endast sluta med stress och panik innan man packar ihop allting och lägger undan det för en stund innan man orkar ta tag i det igen.

Bitarna ligger där på bordet, om än i en viss oreda.

Låt fantasin flöda.