”Jag vet inte vem jag är utan hästar”
Inifrån fönstret i ridklubbens kafeteria ser man hästen LeffeGW stå och mumsa hö ute i en av hagarna. Han är en av de tolv ridskolehästarna som bor på Leksands Ridklubb på Styrsjöbovägen. Åtta av hästarna är ridskolans och fyra är privatägda ridskolehästar.
Ridskolechefen Emma Danielsson klär sig varm i mörkblå dunjacka och dunkjol, på jackryggen står det personal. Hon berättar att under veckan startade två nya ridskolegrupper, i och med det minskade kön med 14 personer. Men hon vill gärna att fler ska få chansen. Ridhästar kostar dock en hel del pengar och nu har de inte tillräckligt med hästar i olika storlekar, berättar hon.
Det senaste förvärvet är femåriga D-ponnyn Lily. I det hårda vinterljuset står den nya ponnyn ute i hagen och vänjer sig vid sina nya fyrbenta vänner. Lily frustar och det bildas rök i den tjugogradiga kylan. Den svarta stallkatten Piff kommer lunkande över gårdsplanen, han vill in i värmen och det är fort, Emma släpper in honom och går sedan med raska steg in till Lily hagen.
Hon kallar på den nya hästen och ger henne en famn med hö. I sitt lila hästtäcke låter sig Lily bli ompysslad av Emma, men hon håller hela tiden koll bakåt på vad de andra hästarna har för sig. Hon är nyinflyttad, nyfiken och samtidigt fortfarande på sin vakt.
— Klubben köpte Lily ifrån Lidköping, men hon kommer ursprungligen från Belgien.
Även om vi gärna skulle vilja ha svenskfödda ridskolehästar så är det inte det lättaste, berättar hon;
— Dels är de svenskfödda hästarna väldigt mycket dyrare, sen finns det hästägare som tror att ridskolehästar inte får ett bra liv. Det skulle jag vilja dementera. Våra hästar får regelbunden vård och motion för att inte tala om all kärlek om omvårdnad ifrån personal och alla ridskoleelever.
Det finns också en föreställning om att ridskolehästar är magra och inte heller det håller Emma med om. Här får hästarna bra och näringsrik kost säger hon samt förstärker det positiva med att en häst får variation av ryttare, det minskar risken för snedbelastning och ger en allsidig träning för hästen.
— Givetvis så är inte alla ridskolehästar jättesugna inför varje ridlektion, förutom LeffeGW då, skrattar Emma och pekar på en av hästarna i hagen
— Leffe han är alltid tokpeppad när han ska ha ridlektion, han tycker verkligen att livet är lattjo. Men eftersom han ger allt så blir han helt slut efteråt, ler ridskolechefen.
Att ridsport är ett dyrt intresse att utöva råder det ingen tvekan om. Emma förklarar att man ändå får väldigt mycket för pengarna, för om man tänker på allt avgiften täcker så måste det kosta så mycket. Hon visar en broschyr som Svenska Ridsportförbundet har låtit trycka upp. En illustration tryckt på gult papper visar hästen uppdelad i kostnadsbitar.
Hur mycket kostar det att rida?
— Om man är medlem så kostar det 1250 kronor för tio lektionstillfällen på ridlekis, alltså för de allra yngsta nybörjarna. Ridsport har ju tillsammans med golf klassats som en lyxsport, men sedan två år tillbaka kan man få friskvårdsbidrag även för ridsport, berättar hon nöjt.
Emma jämför ridning lite raljant med andra sporter så som fotboll.
— Det är inte som en fotboll som man kanske tar fram en gång i veckan och kollar om den behöver pumpas innan träning.
För att det ska finnas ridskolehästar så måste de ha ”all inclusive”, men inte nog med det. Veterinär-och tandvård och utrustning måste också betalas.
På ett ridskoleläger som Emma höll i för ett par år sedan var det en ung tjej som frågade, Emma om vad hon jobbar du med? Ska man skratta eller gråta, det är så mycket hobbystämpel och ideella timmar i på ridklubbar. Det är svårt för andra att veta om man är på jobbet och inte. På ridklubben finns det outtömligt med frågor runt hästarna, tider för ridning och allt mellan himmel och jord.
— Någon föreslog att jag skulle ha en väst trycket ”Ej på jobbet”, men jag tror inte det skulle hindra folk från att ställa frågor och är det akuta saker eller hästarnas mående, så arbetar man såklart alltid, klargör Danielsson.
Förra helgen kopplade hon ifrån sig jobbet, hon satte mobiltelefonen på ljudlös och kopplade av.
Hur kopplade du av?
— Jag åkte till stallet där Bella, min egen häst står och var där 9 timmar. Red och åt god mat och red igen, en perfekt söndag.
Vad betyder hästar för dig?
— Jag vet inte vem jag är utan hästar. Ett tag testade jag att bara äga en halv häst, men det var för lite.
Harry är hästen som varit ridskolehäst här under längst tid och trots scenskräck blev han utsedd till Årets ridskolehäst för ett par år sedan. Under ceremonin fick han lite för mycket ljus och uppmärksamhet. Idag har inget som helst problem med uppmärksamhet. Nyfriserad står han i stallgången och bli ompysslad av en av de äldre ridskoleeleverna, 50-plussaren Marie Johansson Grop. Hon lovprisar sin ridskola och verksamheten i stort för dess flexibilitet och är glad över förmånen att få rida här.
— Som ung red jag jättemycket och jag trodde nog att jag hade ridit klart, men det hade jag inte, skrattar Marie och varje gång jag kommer hem i från stallet är jag som ett solsken.
Hon berättar att hon längtar efter sommarens tant-ridlägret och det formligen lyser glädje om henne när hon ryktar, masserar och gosar med den stora bruna hästen Harry. Under Maries omvårdnad går hästen även under namnet Lille Skrutt.