”Jag har alltid velat bli bäst i världen”

En av världens bästa skidåkare sitter på sin mammas veranda i Rättvik. Hon blickar ut över Siljan, familjens ögonsten hunden Yra ligger vid hennes fötter.

VM-silvermedaljören Anna Swenn Larsson är hemma på besök. Ett par veckor om året är det inte alperna eller USA som gäller utan stigarna i Rättvik, mammas älgfärsbiffar och mycket bad i Vikarbyn.

Klockan är strax efter 17 när Anna och pojkvännen Mattias Rönngren, även han i skidlandslaget, kommer hem från en träningsdag på gym i Leksand.

– Sjukt bra träning i Leksand idag! En av mina skidkompisar från landslaget var i Leksand, så då passade vi på att träffas och klämma in två träningspass, säger Anna och ler.

Som 16-åring flyttade hon från Rättvik upp till Åre. Det var skidgymnasiet Jarpen som lockade. Så det var på Annas andra hemmaplan hon fick ta en efterlängtad medalj i VM.

– Det var så häftigt att få stå på pallen på hemmaplan! Det var kul och lätt att åka och jag var i jättebra form, jag kände mig stark helt enkelt.

Hur firade du?

–Det var oerhört mycket press och intervjuer efteråt , jag fick svara på samma frågor om och om igen, minns Anna. Efter det så åt jag pizza och firade med mina närmaste, men jag kunde inte festa för mycket jag hade nästa tävling bara tre dagar senare.

Vad är det roligaste med slalom?

– Jag älskar att tävla och tycker att det är extremt kul att åka skidor. Ända sedan jag var liten har jag velat bli bäst i världen!

Har du alltid gillat snö?

– Ja, och jag älskar vintern, men också hösten med glaciäråkning i alperna med i sol och ändå varmt nere i dalen.

Även på våren är det snö som gäller. Anna och pojkvännen går då gärna på tur i fjällen med hunden Yra som givet sällskap. Men på sommaren får skidorna vila lite. Istället blir det gym och löpning och hon uppskattar stigarna i Rättvik.

– Vi har en runda vid Jarlstugan där jag och min kille Mattias brukar springa intervaller. Jag gillar stigarna här och jämfört med Åre är det mer plant och det är skönt med omväxling.

Med omkring 200 resdagar per säsong är det också skönt att få stanna upp lite grand och vara med hunden Yra som följer henne varje dag när hon är hemma. Att skidbacken ligger knappt en kilometer från föräldrahemmet får också minnen från uppväxten att bubbla upp.

– Jag har haft väldigt bra förutsättningar under min uppväxt, med bara en kilometer till backen och två föräldrar som alltid skjutsat och stöttat.

Fortfarande skickar hennes gamla tränare i Rättvik gratulationer när det går bra.

Nu i mitten av augusti är det snart dags för Anna att återigen bege sig mot skidbackarna. Tillsammans med skidlandslaget beger hon sig snart till Schweiz på träningsläger, men innan dess så hoppas hon hinna plocka bär i skogarna runt Rättvik.

Känner folk igen dig här när du är hemma?

– Nej, det skulle jag inte säga och det är härligt att komma hem, jag mår väldig bra här i Rättvik, säger Anna och ler.