”Inte beredd att göra egentligen några avkall på den punkten”

Undertecknads besök i Tegera arena har sedan serieavslutningen mellan Leksand och HV71 minst sagt lyst med sin frånvaro. Ett samtal med Thomas Johansson kort efter att säsongen avslutats samt branden vid Drömmarnas Arena och Weda Skog Arena är de två gånger jag besökt hockeytemplet på snart tre månader.

På tisdagsförmiddagen var det dock dags för ett tredje besök. Senast låg röklukten från de brandhärjade arenorna tung även inne i Tegera arena, en lukt som nu lyckligtvis är borta. Istället är det full aktivitet på ett mer positivt sätt. Herrlaget har denna vecka en så kallad ”lägervecka” där truppen samlas för tester och gemensam träning som komplement till det individuella träningsupplägg man har denna barmarkssäsong. Det är dock inte enbart spelarna som får chansen att träffa varandra. Den nya tränartrion finnas också på plats där lagets nye huvudtränare Björn Hellkvist fått chansen att träffa sitt nya lag för första gången.

Det blir en kär återträff med den lilla ståplatstårtbiten till höger om Norra Stå och träsmaken från alla träningar och värmningar under säsong gör sig påmind nästan direkt. Till vänster om mig sitter också just Björn Hellkvist som kanske varit det största samtalsämnet i hela hockeysverige under våren. Det börjar nästan bli tjatigt att upprepa turerna som varit och de flesta som läser denna text har garanterat full koll på hur hela situationen sett ut.

Flera gånger under vårt samtal återkommer Hellkvist till att vi människor bör försöka leva i nuet under rådande omständigheter med coronaviruset och ovissheten kring hela pandemin. Vad som sagts från 43-åringen själv, den tidigare arbetsgivaren Modo Hockey samt den nuvarande Leksands IF, ja det har redan sagts. Nu är ”Hellkvistgate” över och skåningen är på plats i Dalarna.

Utan att gå in på några djupare detaljer, hur skulle du beskriva de senaste veckorna ur ett personligt perspektiv för både dig själv och din familj?

– Rent personligt har det faktiskt varit ganska lugnt. Det som varit är det som skrivits i tidningarna. Jag har haft en väldigt respektfull dialog med Modo som skötts på ett professionellt sätt. Sen har det som alltid varit tuffa förhandlingar. Den ena parten vill en sak och ha så mycket som möjligt av kakan medan den andra parten vill ge så lite som möjligt. Det är klart att det blir tufft och utdraget, men det är så det fungerar när tränare rör på sig och det är inte mer med det, säger Björn Hellkvist.

I en av de intervjuer som gjordes med dig under våren uttryckte du att jobbet i Leksand skulle vara ”kittlande”. Kan du utveckla det?

– Det är en väldigt publik klubb som attraherar väldigt många människor. Den påverkan hockeyn har på människor liv här är väldigt stor. Ishockeyn är dessutom en väldigt central punkt här i Leksand. Ja, den är egentligen helt central. Leksand utan sin ishockey är inte samma Leksand. Där ser jag både en stor utmaning och ett jättestort ansvar att leda det här laget. Det kommer också av en stark påverkanskraft av alla som vill Leksands IF väl, men där måste man kunna stå emot och sålla. Det går inte att gå alla tillmötes hela tiden. Jag är väldigt övertygad och fast i min tro över hur jag vill att mina lag ska spela ishockey. På den punkten är jag inte beredd att göra egentligen några avkall eftersom jag vet att det brukar ge framgång på det sättet jag vill att vi spelar.

Den naturliga följdfrågan är självklart hur det spelet ser ut. Den nye LIF-tränaren säger det dock själv. En längre och djupgående förklaring gör sig inte alls bra i en intervju som denna, men han skrapar ändå lite på ytan.

– I grund och botten är det en mix mellan nordamerikansk och rysk ishockey. Spelet med puck påminner i mångt och mycket ganska väl om hur rysk ishockey spelas medan spelet utan puck påminner mycket om den nordamerikanska.

Då gissar jag på att du vill spela med en hög aggressivitet?

– Det är väldigt aggressivt och kräver mycket av spelarna. Målsättningen är att vi ska ha pucken så mycket som möjligt. För att lyckas med det måste vi hitta strategier för att ta tillbaka pucken så snabbt som möjligt när du förlorat den. För det kommer vi göra. Det är grundtanken och det egentliga självändamålet är inte att enbart vinna en hockeymatch utan det är också ett väldigt utvecklande sätt för spelarna också.

Hur mycket rimmar din spelfilosofi ihop med den som Thomas Johansson har och redan börjat implementerat i föreningen?

– Extremt väl skulle jag säga. Jag har känslan att Thomas är ute efter just den ishockeyn här i Leksand.

Var det en avgörande faktor till att du ville ta över laget?

– Absolut. Sen har som sagt alla de här andra kittlande faktorerna som publiken och den starka lokala förankringen varit jätteviktiga.

Ytterligare en viktig faktor enligt Hellkvist är att han fått förmånen att i stort sett handplocka den stab som kommer finnas kring honom. Tillsammans med målvaktstränaren Jonas Levén har även Mikael Karlberg och Fredrik Hallberg anslutit till tränartrojkan som ska leda SHL-laget de tre kommande säsongerna.

– Jonas (Levén) ansvarar för video och målvakterna, Fredrik (Hallberg) kommer jobba mycket med spelet utan puck och utveckla våra backars mod som också går i spelet med puck. ”Challe” (Mikael Karlberg) kommer jobba med spelet med puck och de offensiva momenten för framförallt våra forwards. Men det är lika där, det går i varandra oavsett om man är back eller forward.

Hellkvist säger att man är en kvartett som känner varandra väl sedan tidigare. Kanske inte privat men inom hockeyn har man skaffat sig en professionell relation till varandra. Precis som vanligt när jag intervjuar nytillkomna ansikten i Leksands IF är jag nyfiken på vilken bild eller relation personen i fråga har haft till föreningen sedan tidigare. Tradition, stort varumärke och folkkärt är ord som ofta nämnts som svar, men när Hellkvist får samma fråga är svaret helt nytt.

– Det är egentligen inte relevant att gå in på vad jag tycker Leksand har varit tidigare. Det är mer relevant att prata om vad jag tycker Leksand ska bli.

Och det är?

– Mitt mål är att vi år ett tar steg för att vara med och utmana om en slutspelsplats. Sen är det upp till mig och laget att bevisa vi är värdiga det. År två är målet att ta ytterligare kliv för att kunna vara med och kanske hugga om de sex första platserna och sedan successivt klättra. År tre skulle jag vilja se att vi är redo att slåss om topplatserna.

Och om SM-guldet?

– Är man där uppe är man med och krigar om guldet, absolut. Men det är så många lag som är med och att gå ut och säga att vi ska vinna SM-guld, det tror jag ingen kan göra och det är inget lag som kan lägga det kravet på sina spelare som individ och som lag. Det är nästintill förkastligt skulle jag säga. Någonstans handlar det om att ha en ständig progress i det du gör och ha en, framförallt, daglig verksamhet som är både utmanande och utvecklande för spelarna och ledarna.

Truppen du och dina kollegor ska förfoga över den kommande säsongen börjar sätta sig mer och mer. När du tittar på den, är det en trupp som passar väl in sett till hur du vill att ni ska spela?

– Jag tycker egentligen att alla grupper som spelar ishockey passar bra in i det sätt jag vill spela på. Det viktigaste är att man förstår varför och hur man ska göra det för då vill alla utföra det. När alla gör det, då blir det bra.

Under vårens följetong kring Hellkvist har jag personligen funderat en del kring det här med klubbhjärta. LIF-coachen har fått utstå mycket kritik från framförallt Modohåll att just klubbhjärta är något han saknar, en anklagelse Hellkvist viftar bort direkt.

– Nej absolut inte. Jag har jättestort hjärta för Rögle, Malmö, Oskarshamn samt Modo vilka är klubbar jag följt och följer slaviskt med glädje i framgång och sorg när det går emot. Men någonstans är det människorna i klubbarna som är intressanta och de som kittlar. Att få träffa nya människor och nya personligheter. Det är roligare än att träffa en ny klubbtröja eller en nya arena. Varken tröjan eller arenan svarar ju när jag pratar? Det är de mänskliga relationerna som är intressanta och det man bryr sig om. Sen har klubben påverkan lokalt och ibland större än så vilket man också bryr sig om, men det är fortfarande människor som mår och inte klubbarna. En klubb mår inte utan det är människorna i den som mår, som är de intressanta och som i grund och botten är hela klubben.

Men det jag tänkt på är att som huvudtränare står du alltid längst fram, framförallt i motgång, och när förändringarnas vindar blåser är det också du som ryker först. Kan det vara en styrka som tränare att inte skapa för starka band till en klubb med tanke på hur hela buisnessen fungerar?

– Nej det tror jag inte. Jag tror man ska bygga så starka relationer som man någonsin kan. Om man sen till slut måste riva av det plåstret kommer det göra ont oavsett.

Planen är att Hellkvist ska göra fyra resor upp till Leksand under sommaren medan resten av arbetet kommer skötas hemifrån Ängelholm. Det var dock det här med att planera mitt i den ovisshet som ligger över hela samhället just nu.

– Ja det är omöjligt så det är lika bra att leva i nuet. Sen måste man ändå planera för någonting, annars får du ingen meningsfull verklighet. Det kan dock vara bra för människor i allmänhet att leva lite nuet och inte alltid titta så jävla långt fram.

Det preliminära startdatumet för SHL är den 19 september. Om det blir av och i sådana fall hur är det dock ingen som vet just nu. Vad vi vet är att Björn Hellkvist ska spendera sin tre kommande säsonger i Leksand.

Om du får lyfta fram tre ord som på något sätt ska stå för Leksands IF under din ledning, vilka tre ord är det?

– Oj, det kan jag nog inte säga nu så här rätt upp och ned. Det blir för plattitydmässigt och någonstans är det inte bara Leksands IF som ska stå för något utan varje individ. Huvudpunkten är ändå att ha en homogen syn på det man gör och en homogen förståelse för det man sysslar med, det är det absolut viktigaste och något som ska ligga till grund för att få ut max av allting. Men att säga tre ord, det tror jag att jag passar på.

Vi spejar ut över Hellkvists nya hemmaarena där isen är borta och ett golv istället pryder betongplattan innanför sargen. Tidigare under tisdagen har spelarna gjort ett beep-test framför Norra Stå, men alla längtar så klart till när skridskorna får snöras på igen. Så även Björn Hellkvist.

– Man längtar jättemycket. Det ska bli både rolig och häftigt, nya erfarenheter och utmaningar. Man längtar enormt mycket till när det börjar, så är det alltid och det spelar ingen roll vad man gör. Man längtar alltid till morgondagen. Men som jag sa, just nu kan det vara klokt att leva i nuet och bara vara, avslutar Björn Hellkvist.