”Handlar om att jobba metodiskt och strukturerat”

Ett par veckor har passerat sedan säsongen 2020/2021 tog slut för Leksands IF en torsdagskväll i Örebro. Närkingarna svepte masarna i fyra raka kvartsfinaler där LIF-lägret inte kom upp i samma nivå som man långa stunder visade upp under grundserien. En stor anledning till den framgångsrika grundserien är de nyförvärv som hämtades in inför säsongen och framför allt träffsäkerheten i dessa. Tillsammans med Thomas Johansson, general manager, är det Petter Carnbro, scout och analytiker, som har i uppgift att ställa bästa möjliga lag på benen när pucken släpps varje höst.

Inför kvartsfinalerna satte jag mig ned med Carnbro för att gå igenom alla nyförvärv till den nyss avslutade säsongen. Dels för att få höra vad man letade efter och såg i de spelare som hämtades in, dels hemligheten bakom den höga träffprocenten.

Som sig bör börjar vi från början med den förste spelaren som presenterades av LIF.

Leksand sökte en tredjecenter med potential att också kunna vara andracenter där spelaren i fråga skulle vara stabil, hårt arbetande i bägge riktningarna av isen och som framför allt skulle kunna hjälpa laget att hålla siffrorna nere bakåt. I den mallen tyckte både Carnbro och Thomas Johansson att HIFK-centern Otto Paajanen passade in väl.

— Jag och Thomas åkte på en scoutingresa i Finland, inte enbart för att studera Otto utan det fanns fler spelare vi kollade på. Det som tilltalade oss var att Otto var en riktig terrier som aldrig gav upp. Sen var det kanske inte så snyggt rent visuellt. Otto har kanske inte de bästa eller snyggaste verktygen men han vet när han ska använda dem, berättar Petter Carnbro.

I Paajanen såg LIF-ledningen också en spelare som skulle kunna sätta tonen och kanske förändra kulturen. Man ville inför säsongen få upp arbetsmentaliteten i gruppen där Carnbro och Thomas Johansson kände att den 28-årige finländaren kunde bli en viktig ingrediens. Med tanke på att Paajanen rent visuellt inte sticker ut skulle den underliggande statistiken visa sig vara både viktig och nyttig. När grundserien summerades stod den finländske centern noterad för 22 poäng och +7 i plus-/minusstatistiken. Ändå, när Paajanen och LIF nu kommit överens om att bryta kontraktet, beskrivs han av många hockeytyckare som en flopp. Det håller inte Carnbro med om.

— Otto har varit precis så nyttig och bra som vi hoppades.

Från den finska ligan hämtade man också in den amerikanske backen Matt Caito. Rollbeskrivningen för den lucka Caito skulle fylla var att Leksand sökte en back som kunde spela många minuter, tvåvägsback och som kunde vara drivande i både fem mot fem och powerplay.

— Det vi såg i Matt från första början är exakt det vi också fått.

Allround, ja det är nog ett passande ord vad gäller den högerfattade backen. Bra på skridskorna, en bra passningsspelare och nyttig i båda ändarna av isen.

— Vi började kolla på Matt redan i oktober 2019. När vi åkte över till Finland var det mest en slutbesiktning, vi kände oss bekväma redan innan men det kändes ändå skönt att också få se honom live. Även om Matt visat sig falla ut exakt som vi hoppades på finns det fortfarande mycket mer att ta av. Med ett års erfarenhet i både Leksand och SHL är vi väldigt spända på att se hur utvecklingen ser ut.

Något som förvånade åtminstone mig var Caitos styrkor i det defensiva spelet. Har du blivit lika förvånad?

— Nej, det kan jag inte påstå. Jag förstår att de som inte hade sett honom tidigare färgades av alla poäng han gjort i både Finland och Österrike men det som jag såg var en bra passningsspelare som agerar snabbt och jobbar väldigt bra både framåt och bakåt. Jag kände ganska tidigt att Matt skulle vara bättre i tvåvägsspelet än vad många andra backar med hans poängskörd brukar vara.

Camper aktuell redan för två år sedan

I samband med försäsongsstarten värvades Patrik Norén tillbaka till Leksands IF där den Säterfostrade backen skulle stå för en klart godkänd säsong. I i mitt samtal med Carnbro väljer vi dock att fokusera på de mer främmande ansiktena för LIF-fansen och går därmed vidare till den 31-årige centern Carter Camper som beslutade sig för att lämna Nordamerika för första gången i karriären.

Faktum är att Camper funnits på LIF:s radar tidigare än så.

— Vi fick faktiskt upp ögonen för honom innan vi signade Marek Hrivík och Carter var helt klart ett alternativ redan inför säsongen 2019/2020. Då ville han stanna kvar och spela ett år till i AHL men när världssituationen förändrades kände han att det kunde vara ett bra tillfälle att komma över till Europa.

Bilden Carnbro fått av Camper var att det handlade om en spelskicklig och speldrivande forward från framför allt rödlinjen och framåt där man såg stor potential att högerskytten skulle kunna styra ett powerplay och vara en spetsspelare på SHL-nivå.

Det var dock det här med centerpositionen.

Värvade ni Camper som center?

— Han värvades med ett löfte att få prova som center. Jag var relativt säker att Carter skulle vara grym på en kant i SHL men också att han var så pass bra för att kunna få prova som center. Efter att ha fått göra någon match på sidan av Marek (Hrivík) tror jag ändå han tyckte det kändes ganska schysst, ler Carnbro.

Vad var det som fick dig att göra den bedömningen?

— Under mina år i Frölunda såg jag Ryan Lasch på nära håll. När jag ställde mig frågan om det fanns någonting Lasch gjorde på en kant som Carter inte skulle kunna göra var svaret konstant nej. Vad gäller scoutingen av Camper kom den mer traditionella varianten till nytta där vi fick se hans rörelsemönster och fysiska förutsättningar. Om jag får välja vill jag ha lite större killar som centrar, spelare med bra tryck under fötterna och som orkar göra det hårda jobbet både framåt och bakåt. Carter skulle kunna göra det bra men som sagt, jag kände tidigt att han skulle få en helt annan utväxling på en kant.

I laget fanns också redan centrar som Marek Hrivík, Patrik Zackrisson, Otto Paajanen, Nils Åman, Jon Knuts och Andrée Hult. Trots Campers skicklighet är Carnbro imponerad över hur bra positionsbytet artat sig.

— Ja, med tanke på att Carter spelat center som proffs i över tio år och gör den här förändringen när han kommer över till den stora rinken för första gången, det är ganska beundransvärt.

”Första tanken att han aldrig skulle komma – han var för bra”

I samband med att Carter Camper presenterades började också uppgifter om att Peter Cehlárik var aktuell för LIF sippra ut. Tack vare fansens hjälp med över en miljon kronor som swishades in lyckades till slut stjärnvärvningen gå i lås.

Redan i februari hade Cehláriks namn dykt upp på en agentlista då den tidigare Boston Bruins-forwarden behövde ett miljöombyte.

— Första tanken var att Peter aldrig skulle komma hit, han var för bra liksom. Sen kom pandemin och allt vad det innebar och Peter var tydlig med att han verkligen ville spela i Europa. Då var det bara att sätta i gång var scoutingprocess men känslan var fortsatt att nej, han kommer aldrig komma hit.

Carnbro berättar att många av de spelare som förgyllt SHL denna säsong inte funnits på kartan för de olika klubbarna om coronapandemin inte inträffat. Vid spel i Europa hade majoriteten då i stället valt KHL före SHL.

Den scouting Carnbro gjorde visade att Cehlárik haft en annan roll i Nordamerika än den han såg som potentiell i Leksandsdressen där slovaken skulle komma att bli en mer renodlad skytt.

— Tänk dig Marek Hrivík fast på en kant. Lite den rollen hade Peter i Nordamerika. Han var varken en renodlad skytt eller playmaker utan gjorde lite allt möjligt. Hans fina skott kom inte fram på samma sätt och i powerplay var han mer en spelfördelare. Här hos oss ville vi att Peter skulle ha sista pucktouchen innan den gick mot mål och i våra bästa powerplay har nog Peter inte ens haft pucken innan det var dags för avslut.

I och med att du upplevde det som hyfsat otroligt att Peter Cehlárik skulle hamna i Leksand, var scoutingen av honom den som krävde minst jobb?

— Både och skulle jag säga. Vi hade kikat på honom innan fjolårssäsongen var slut och visste att vi spelade kvar i SHL. När det stod klart kunde vi kolla av en sådan spelare på ett annat sätt. Även om vi kände att Peter i Leksands IF inte var särskilt rimligt så gjorde vi ändå en grundlig undersökning och genomgång. Vi har hittat ett standardsätt vi jobbar efter där vi relativt förutsättningslöst scoutar alla spelare vi får till oss eftersom meriterna kan säga en sak som vår bedömning inte stämmer överens med.

Strax innan jul fick Petter Carnbro ännu en agentlista mailad till sig. Då man upplevde att det fanns en lucka att fylla i forwardsuppställningen skulle listan undersökas grundligt, precis som vanligt, där man hittade en välväxt och skridskostark forward vid namn Carter Ashton.

Ashton hade de senaste säsongerna huserat i KHL men innan ankomsten till LIF var det nästan 10 månader sedan han senast spelade hockey i organiserad form tillsammans med en klubb.

—Vi var lite tunna och hade någon skada på forwardssidan. Det var inte givet att vi skulle ha en spelare som Ashton utan snarare bästa tänkbara spelare som kunde hjälpa oss mest. Om det var en målskytt eller speldosa var inget som var uttalat.

Efter att ha scoutat Carter Ashton kände LIF-lägret att det kanadensaren gjorde på isen skulle passa väldigt väl in i det spel Leksands IF vill stå för.

—Framför allt i sättet vi pressar på och hur vi vinner puck. Både siffror och den traditionella scoutingen indikerade att han kommer kunna ta pucken till mål i SHL också. I och med att han var van vid stor rink från tiden i KHL kände vi att det kommer kunna funka här också.

Ja, att ta pucken till motståndarmålet visade sig vara en rejäl uppsida hos Ashton. Han stannade dock inte där. Pucken togs också hela vägen in i mål.

— Vi kände att Carter inte varit speciellt högeffektiv i Ryssland men samtidigt att han gjorde saker och ting så pass frekvent att även om allt inte klaffar kommer han göra en del mål. På så sätt var Ashton också en kille där siffrorna stärkte vår upplevelse, att han står för ett kontinuerligt spel som är hållbart över tid. Kort summerat förstod vi att Ashton inte var någon dagslända.

Värvningen av Ashton är också ett tydligt exempel på hur Leksand bedriver sin rekryteringsprocess i symbios med sin spelidé.

— Stundom hade vi problem i vår återerövring av pucken i offensiv zon där vi inte lyckades skapa så mycket som vi ville. I stället handlade det mesta av vår offensiv om kontringar, omställningar och ingångar. Med Ashton in i laget blev vi bättre på att utnyttja våra puckvinster och överföra dem till målchanser.

Innan säsongen var över hämtades även den schweiziska backen Mirco Müller in, även han utan att ha spelat ishockey tidigare under säsongen. Återigen, Müllers namn fanns med på en lista och eftersom Johan Fransson skulle opereras behövde LIF stärka upp försvaret.

— I och med att det började närma sig deadline kollade jag, Thomas, Björn (Hellkvist) och Fredrik (Hallberg) ganska samtidigt upp Mirco. Vi såg en back med runt 200 NHL-matcher och VM-spel på meritlistan men att det fanns mer att hämta ut än det som kommit fram i New Jersey. Allt gick väldigt snabbt och jag tror det inte dröjde mer än en vecka från det att hans namn dök upp tills att kontraktet var signat och klart.

Vad var det som tilltalade dig i Müllers spel?

— Som sagt fanns det mer i honom än vad som synts i NHL. Där borta, framför allt för backarna, blir det lätt lite promenadaktigt i tempot medan det i SHL är mer bestående. Vi kände att Mirco var en bra skridskoåkare, följsam och bra i spelet utan puck. Grundförutsättningarna för att fungera bra SHL fanns där. När vi såg hans matcher från VM blev det tydligt att det fanns mer spel i honom än det väldigt enkla och riskminimerande han stått för i Nordamerika. Där kan jag vara ärlig och säga att om vi inte sett honom på stor rink är det tveksamt om vi vågat värva Mirco.

Müller skulle hinna med 16 matcher i LIF-dressen innan säsongen var över men visade på dessa matcher en ständigt uppåtgående kurva där schweizaren egentligen bara blev bättre och bättre för varje match som gick.

Trots uttåget mot Örebro har Petter Carnbro all anledning att vara nöjd över de nyförvärv han låg bakom eftersom LIF placerade sig som tre i grundserien.

Jag hävdar att ni är hundraprocentiga i utfallet av värvningarna inför säsongen.

— Det jag kan säga är att ingen kille fallit utanför spannet vad vi förväntat oss av dem. Sen är det klart, trodde vi att Carter Camper skulle göra en poäng per match? Det fanns i spannet men i den högre delen. En av de stora fördelarna i hur vi jobbar är att vi sätter rimliga förväntningar där statistiken kommer till väldigt stor hjälp. Tycker vi att en spelare har siffror som passar för den roll vi eftersöker samtidigt som det stämmer överens visuellt och att tror att spelaren kommer passa och fungera i vår miljö, då känner vi oss trygga. Allt handlar egentligen om vårt arbetssätt som många gånger kan vara ganska tråkigt men metodiskt och strukturerat.

Vad är då hemligheten?

— Det finns nog ingen. Bitvis är det otroligt tråkigt att nöta matcher men som jag var inne på tidigare har vi hittat ett strukturerat och metodiskt arbetssätt där vi går igenom alla spelare vi får till oss. Dessutom har vi bra kompetens på det vi sysslar med om det så är statistisk eller ”vanlig” scouting. Sen ska vi vara ärliga och säga att det krävs lite tur också…

Även om fjolårets nyförvärv visade sig falla väl ut är det en säsong som nu läggs till handlingarna. Scouting- och rekryteringsjobbet är ett ständigt levande dokument som pågår året runt.

— Vi känner att vi har ett hållbart arbetssätt som vi hela tiden förfinar och jag skulle gissa att vi är en klubb som tittar på våra killar mer än vad de flesta andra gör, att vi lägger fler timmar på varje spelare. Självklart tar vi in utomstående referenser men till syvende och sist är det vår egen bedömning som regerar. Men kommer vi vara hundraprocentiga över fem års tid? Det kommer vi nog inte vara. Jag tror dock stenhårt på att vi genom vårt arbetssätt och noggrannhet jobbar bort en hel del misstag som är lätta att göra annars, avslutar Petter Carnbro.