Från hyllad spelare till klubbdirektör – Johan har många meriter

Ett nytt verksamhetsår väntar för Mora IK och klubbdirektör Johan Strömwall ska leda klubben mot ökad stabilitet. Vägen är lång. Däremot har 60-åringen rutin både som spelare och ledare inom flera klubbar – där han lirat hockey med de stora stjärnorna.

— När Globen invigdes 1989 hade vi ett jättebra lag. Då var Börje Salming, Kenta Nilsson och Pekka Lindmark med, berättar han.

I slutet av september började Johan Strömwalls resa med Mora IK. Tre månader senare har han blivit bekvämare i sin kavaj, men än finns det en del som skaver.

På sätt och vis gillar han det, påstår han.

— Den första tiden har varit mycket intensiv. Jag visste att det skulle behöva göras många förändringar, det var en del av uppdraget. Samtidigt gillar jag utmaningen. Man kan alltid välja sitt eget tempo. Jag har valt ett högt tempo, bland annat för att jag velat lära mig av andra personer, säger klubbdirektören.

Överraskningar sker i klubben med jämna mellanrum.

— Under de månader jag varit här har några saker hänt som jag inte räknat med, processer när någon sagt upp avtal och man behövt hitta en ny partner inom ett visst område. Gällande arenadriften har det också hänt saker. Uppdraget är komplext, men vi som är kvar måste jobba för att göra det bästa av situationen; vara flexibla och kunna göra olika saker inom klubben.

Detta sker med en reducerad styrka inom det administrativa arbetet. Då klubben gått på knäna den senaste tiden – med koppling till det rådande ekonomiska läget i samhället, men även hur klubben hanterat vissa ärenden – måste saker förändras.

— Med tanke på klubbens svaga ekonomi har alla aktioner bäring på det.

Nödvändiga åtgärder har varit att skära ned personalstaben. Men på sikt kommer det vara möjligt att anställa nya personer, som ersätter de som förlorats.

— Vi måste ha tålamod fram till slutet på nästa verksamhetsår. I april 2026 ska vi ligga på plus igen. Innan vi har mer intäkter än utgifter kommer vi inte kunna anställa ny personal. Hela verksamheten under nästa säsong kommer alltså vara omställd. Utöver lägre personalkostnader kan vi behöva arbeta med elitlagen.

Trots röda siffror fungerar ändå den sportliga verksamheten och Johan Strömwall ger en eloge till hur Andreas Hägglund skött det uppdraget.

— Sporten fungerar bra i dagsläget; både ungdomsverksamheten, juniorverksamheten och elitverksamheten. Det är jättekul och bidrar till positiv stämning i klubben.

Sett till Johans egen bakgrund så är den gedigen – även inom andra sporter än hockey. Fram till i februari hade han en framgångsrik period som klubbdirektör för Södertälje basket.

Dessförinnan arbetade Johan Strömwall på samma typ av post fast i hockeyklubben Södertälje SK. Mest känd är han ändå från tiden i Luleå, där han var klubbdirektör 2003 till 2005 samt spelare under 14 säsonger – med guldet 1996 som en höjdpunkt. Detta gjorde att Johans nummer 14 pensionerades i Luleås hemmaborg Coop Norrbotten Arena (då ”Delfinens”).

Medgångar har blandats med motgångar. Det går snabbt i hockey, enligt klyschan. Den dåliga ekonomin i hans senaste klubb, SSBK, bidrog starkt till att Johan Strömwall lämnade den klubben.

Detta hade sina orsaker och han förklarar att man måste ta hänsyn till flera parametrar.

— Det är kopplat till konjunktur och vilka tider man lever i. Under mitt förra uppdrag hamnade vi mitt i en pandemi. Då gjorde man så mycket man kunde för att minska i personalstyrka. Sedan fick man bygga upp igen.

Trenden kommer vända även med Mora IK. Det är han övertygad om.

Och förändras de sportsliga förutsättningarna till de bättre är han övertygad om att en större publik hittar till Smidjegrav; med än större kontinuitet.

— Skulle Mora IK gå upp i SHL igen så ökar intäkterna omgående. Hamnar man däremot i ett läge där man missar slutspel så blir de mindre.

Han tillägger att de nedskärningar som gjorts inom klubben räcker. Ingen mer ska behöva lämna – vare sig det är i kansliet eller på andra poster.

Idag hänger allt på hur Mora IK presterar i övrigt.

— Organisatoriskt kan man inte minska mer på personal. Det vi har gjort är det vi kan göra, i det avseendet.

I samtal med publik, medlemmar, personal och även media utstrålar klubbdirektören ett lugn (ett norrländskt lugn enligt vissa) och därmed en trygghet. Mycket av denna har att göra med tränarkarriären. Det kommer också från den tidigare spelarkarriären (mellan 1981 och 2003).

Åter till det sistnämnda så hoppas Johan att hans erfarenheter från isen ska inspirera andra, i den klubb han nu befinner sig, även om han betonar att framgång baseras på individuella kvaliteter.

— Personliga egenskaper är vad det handlar om. Jag själv gillade både att tävla och träna. Det kan jag sakna. Men jag tränar mycket nu också.

Mer specifikt gillade han när publiken hittade till match.

— De heta matcherna, då det var fullsatt, var bäst. En slutspelsmatch – hemma eller borta – när publiken var på plats är starka minnen.

Att få spela med numera klassiska svenska ishockeyspelare var häftigt. Först efteråt har Johan reflekterat över det ännu mer.

— När Globen invigdes 1989 hade vi ett jättebra lag. Då var Börje Salming, Kenta Nilsson och Pekka Lindmark med. När Börje Salming kom till träningslägret var man såklart nervös. Sedan visade sig att han var norrlänning, precis som jag. Vi hade kontakten ända till hans bortgång.

Utöver dessa spelare lirade han med Peter Forsberg och Markus Näslund.

— Deras första landskamper i Deutschland Cup var jag med i.

Han tillägger:

— Där och då tänkte man inte på att man var med alla dessa storheter. De var vanliga människor. Många var riktigt bra personer. Just den saken tar man med sig.

Johan Strömwall har även en son som spelar hockey: Malte Strömwall, 30.

— Det är jättekul att följa honom. Han vill ofta ha feedback. Man är stolt som pappa. Jag tycker han borde fått chansen i NHL, men han har spelat i AHL (farmarligan). Nu tror jag den chansen är borta tyvärr. Å andra sidan är det svårt att satsa på den karriären med två barn och en sambo. De flyttar inte gärna från Schweiz, där de bor nu.

Att vara farfar är trevligt, säger han. Samtidigt är det svårt när avståndet är så stort.

— Man är upptagen som hockeyspelare. Det går inte att hälsa på hursomhelst. Man får träffa dem på sommaren.

Vad gäller jul så firar Johan Strömwall hemma med familjen. Och med ”hemma” menar han bara en sak.

— Luleå är inte hemma för mig längre. Nu bor jag i Mora och resten av familjen i Enhörna. De kommer flytta efter, men julfirandet blir delvis där nere, dels här i Dalarna. När det är match den 27:e måste man vara här, säger han.