Från byspåren till SM-pallen – Moa, 17, siktar fram och upp

När senaste junior-SM gick av stapeln i Sundsvall var blott sjuttonåriga Moa Kristiansson en av dem som fick kliva upp på prispallen när hon tog brons i klassen damer 18/19 år.

— Jag missade två skott, men lyckades ta mig upp till tredjeplats efter Emma Larsson som överlägset tog guld. Sen var jag strax efter Lydia Hägg Eveby som tog silver, men det känns fantastiskt att få en medalj i hård konkurrens, berättar en glad Moa.

Trots att Moa inte är gammal har hon hållit på med skytte och skidor i många år.

— Mina föräldrar höll på med längdskidor och här i byn var det många som höll på med skidskytte, så det kom naturligt redan när jag var sju år och började, berättar Moa och fortsätter.

— När det sen blev dags för gymnasiet, då sökte jag till både skidskytte och längdåkning. Jag lyckades komma in på bägge, så det blev svårt att välja. Men jag började på skidgymnasiet och har nu glidit över mer till skidskytte som är det jag gillar mest. Jag har tanken att köra lite både och, men skidskytte är det jag satsar mest på nu. Däremot är sprint på längdskidor nästan lika roligt.

Men för Moa handlar det inte enbart om skytte och skidor utan även cykling.

— Cykling är ett bra komplement för att hålla sig i form, så när det inte går att åka skidor blir det mycket träning med cykel. Samtidigt är det  bra att variera så mycket som möjligt för att på så sätt minimera risken för skador, berättar Moa.

Men om man backar tillbaka till skidskytte och frågar vad som är det svåraste och jobbigaste momentet, svarar Moa utan att fundera.

— Det som kräver mest av en är när man ska skjuta. Det svåraste momentet är att gå från hög puls ned till att vara stadig med händerna när man skjuter. När man kommer in på skyttebanan och ska skjuta liggande, så siktar man på en liten prick som är 4,5 centimeter och befinner sig femtio meter bort. Då måste man vara stadig i händerna.

— Så egentligen tävlar man inte mot andra utan utmanar sig själv. När jag tog bronset fick jag verkligen till skyttet och hade bara två bom av tjugo skott. Så jag visste att det hade gått bra. Men jag var inte säker, för det finns många bra skyttar i min klass.

Att Moa är ett framtidsnamn att hålla koll på och följa framöver råder det ingen tvekan om, men hur långt vill hon komma?

— På lång sikt vill jag komma så långt det är möjligt och förhoppningsvis komma med i något landslag, berättar Moa.

Vid senaste Vansbrosimningen förra året var Moa även kranskulla. Något hon uppskattade mycket.

— Att bli tillfrågad och få vara det var en ära. Man har under lång tid sett upp till dem som fått vara det, berättar Moa avslutningsvis.