”De visar att man gör vad som krävs för att vinna”
En måndagskväll i januari där Leksands IF spelar borta mot IK Pantern. Jag kan faktiskt inte ens komma på någonting ironiskt för att försöka få det att låta som en höjdpunkt under serielunken. Nu skulle visserligen matchen kryddas en aning eftersom Mattias Ritola hastigt och lustigt gjorde säsongsdebut efter sin långa skadefrånvaro. Men trots LIF-stjärnans intåg skulle drabbningen i Malmö Isstadion vara precis så grå som jag var rädd för.
Efter andra perioden satt jag faktiskt och tänkte på hur roligt det skulle vara att spela padel istället. Leksand har ju berikats med ett eget padelcenter där jag och Martin Jönslars tog vår första seger bara minuter innan nedsläpp. Ett nytt intresse i livet. Jäklar vad skoj det är!
Men åter till matchen.
Det var som sagt en grå tillställning i de två första perioderna och Leksands spel, ja det var minst lika grått.
Långsamt, fantasilöst, och ofarligt.
Men sedan skulle någonting hända. Något som har börjat hända sedan Roger Melin tog plats bredvid Jens Nielsen i båset.
Jag tänker på matchcoachningen.
Jag tror inte jag har sett en enda match sedan tränarbytet där samma kedjor som inleder matcherna också avslutar dem. Matchen mot Pantern skulle inte vara ett undantag.
Med ett 0-2-underläge och ett lag som såg trötta och sega ut valde firma Melin/Nielsen att genomföra den tredje perioden med endast tre kedjor. Resultatet var att tempot höjdes i både skridskoåkningen och passningsspelet. Desperationen ökade markant och när 60 minuter var spelade lyste resultattavlan 2-2. Leksand hade fullkomligt kört över Pantern i den tredje perioden vilket skottstatistiken 23-0 var ett tydligt bevis på.
Denna match var det David Rundqvist och Marcus Karlberg som sattes åt sidan samt Lukas Enqvist som skadade sig, men jag lägger inte någon värdering i vem eller vilka som inte får spela. Jag lägger värderingen i att det faktiskt coachas. Nästa match kan det mycket väl vara just Rundqvist och Karlberg som får chansen att bli hjälte.
Det viktiga är att Roger Melin och Jens Nielsen visar att de är beredda att göra vad som krävs för att vinna. Coachning likt detta visar för spelarna att man måste vara där varje dag, varje match, varje byte för att få spela.
Jag gissar att drömmen för tränarduon är att inte behöva ta till lösningar som denna, men jag gillar verkligen att man gör det när det behövs.
***
Mattias Ritola var det ja. Hur såg det ut?
Som förväntat skulle jag vilja säga.
Det syntes tydligt i de två första perioderna att det var längesedan pucktrollaren från Borlänge spelade hockey. I ett tidigt powerplay var Ritola bland annat nära att bjuda Pantern på ett friläge samt att han inte alls var vän med pucken.
Faktum är att det såg ut som att Ritola skulle få göra Rundqvist och Karlberg sällskap på bänken i den tredje perioden, men när Enqvist skadades fick 31-åringen hoppa in med Anton Karlsson och Tor Immo.
När de knappa 65 minuterna var spelade fick Ritola stå där som vinnare efter en vändning han i högsta grad var inblandad i. Det var just Ritola som kunde etablera spelet i offensiv zon innan Daniel Gunnarsson reducerade med mindre än två minuter kvar och han belönades med en assistpoäng.
Summerat, en helt klart godkänd säsongsdebut för Mattias Ritola.
***
Trots vändningen, trots det fina spelet i tredje perioden och trots vinsten har Leksand fortsatt problem att göra mål. Man skjuter alltså 52 skott mot Pantern men gör ”bara” tre mål. Där finns det mer att jobba på.
Glädjande för alla blåvita är dock att två av de tre målen kom i powerplay. Det finns visserligen mycket att jobba med även där vilket man visade flera gånger i matchen mot Pantern, men att man ändå gjorde två mål i spelformen kan vara något som stärker självförtroendet inför framtiden.