Alva debuterar i Tjejvasan 25 år efter mamma Karins seger

För 25 år sedan vann Karin Ersson Tjejvasan.

I dag debuterar dottern Alva i Tjejvasaspåret:

— Jag har aldrig åkt ett sånt här lopp tidigare. Det blir en kul utmaning, säger 16-åriga Alva som pluggar på skidgymnasiet i Mora.

Klockan 9 i dag går startskottet på årets Tjejvasa i Oxberg. I första startled står Alva Ersson som gör sin första start i Tjejvasan.

Men det är dock inte debut i Vasaloppets tävlingsspår, hon har vunnit Ungdomsvasan två gånger.

— De gångerna var det tre och fem kilometer, så detta blir något hela annat. Jag har aldrig tävlat i ett så långt lopp tidigare, säger Alva som bara var någon futtig FIS-poäng (Internationella skidförbundets rankningssystem) från att få starta i elitledet.

Blir det stakning eller åker du med fästvalla?

— Det blir blanka skidor och stakning. Det kommer att gå fort i starten så det gäller att komma iväg bra så att jag hamnar i en bra klunga. Sen är det svårt att veta vad jag ska ha för målsättning i och med att detta är något nytt för mig. Det blir en kul utmaning, säger Alva som parallellt med längdåkningen tävlat i en hel rad idrotter.

— Jag höll på med konståkning i åtta år, tränade gympa, fotboll, friidrott, höll på med hästar, sprang orientering och tävlar fortfarande i skidskytte, säger Alva som pluggar skidgymnasiet i Mora.

Vallningen av Alvas skidor kommer att fixas av mamma Karin.

Och det har visat sig vara ett vinnande koncept tidigare. 1997, för 25 år sedan, vann Karin, då med efternamnet Öhman och klubbadress Stockvik, Tjejvasan på egenvallade skidor.

— Jag pluggade på den tiden på skidhögskolan i Borlänge. Det var bara någon dag innan som jag bestämde mig för att åka Tjejvasan. Jag ringde tävlingsledaren Åsa Mattsson som fixade startplats och boende tillsammans med någon annan klubb ute i Östnor. Jag tog med ett enda par skidor, vallade dom kvällen innan och klistrade på den där skidmärkningslappen kvällen innan och drog sen ut till Oxberg på morgonen, säger Karin.

Hon packade ner två vallaburkar i ett midjebälte, ställde skidan mot knäet och la på ett par extralager valla just innan start.

Hur var loppet?

— Vi var ett gäng som drog iväg från start. Efter några kilometer gick jag upp och drog och jag fick en lucka direkt. Det var inte alls planerat att gå loss så tidigt. Jag tänkte att jag får väl försöka ta spurtpriset i Hökberg, och senare även det i Eldris. När jag kom till Hemus och hörde att luckan var stor förstod jag att jag skulle vinna. Det var en häftig känsla, säger Ersson som var en och en halv minut före tvåan.

Hur ofta påminns du om segern?

— Inte så ofta. Men häromdagen var det en kollega som uppmärksammade mig om att Sundsvalls Tidning hade gjort en tillbakablick på vad de skrev om för 25 år sedan. Jag påminns väl ibland om det, och man inser ju att tiden flyger iväg. Det känns inte som 25 år sedan utöver när Alva åker ifrån mig i spåret, säger Karin med ett skratt.

Vad betydde segern?

— Det är ju stort att vinna Tjejvasan. Jag åkte världscupen under de här åren och placerade mig ofta mellan 20 och 30, men det gav ingen uppmärksamhet. Däremot en seger i Tjejvasan märkte jag var stort när det handlade om kontrakt med skidor och sponsring och så. Och det är ett häftigt lopp, säger Karin Ersson som jobbar som nationell längdchef på Svenska Skidförbundet.