Internationellt erkända Maria Ginzburg fångar naturens väsen i Smedjebacken

Mekens konsthall i Smedjebacken har sedan drygt en vecka tillbaka besök av den vida kända akvarellkonstnären och författaren Maria Ginzburg. På väggarna hänger nu Speglingar, en utställning som rymmer hennes mest älskade motiv – platser hon återvänder till i både verkligheten och i sitt konstnärskap: Malingsbo–Klotens naturreservat i Bergslagen, västkustens steniga kustlinjer, Norges dramatiska fjällvärld och de historiska miljöerna i Prag.

Under sommarhalvåret bor och målar Maria i Malingsbo–Kloten. Där, bland sjöar och skogar, hittar hon både inspiration och arbetsro. Vattenytor spelar en central roll i hennes bilder. Hon återger dem som levande och ständigt föränderliga, ibland spegelblanka, ibland i rörelse. I reflektionerna fångas trädens kronor och långsamt passerande moln, och i färgskiftningarna uppstår stämningar som rör sig mellan verklighet och minne.

Tekniken hon använder – akvarell, ofta på blött papper – kräver att konstnären accepterar att färgen lever sitt eget liv. Hon beskriver det som ett samspel mellan hennes hand och materialet. När hon målar havet blir det till ett rum av oändlig rörelse i nyanser som möts och skapar miljöer.

— Det är svårt, säger Maria, ett oförutsägbart sätt att måla, men så vackert.

Vid sin sommarstuga driver Maria  tillsammans med sin man ett center för akvarellmålning som varje år lockar konstnärer från hela Europa. Här hålls kurser och workshops där kunskaper delas mellan professionella och amatörer.

De flesta av hennes elever är, som hon själv uttrycker det, ”duktiga amatörer” – människor som målar på allvar och vill utvecklas. Nivån är hög och deltagarna kommer från Umeå i norr till Skåne i söder. Sommarens program har även innehållit undervisning av konstnärer från Tyskland, Frankrike, Italien och Belgien.

Maria Ginzburg etablerade sig som konstnär redan innan datorernas intåg. När hennes instruktionsböcker med svenska motiv gavs ut fanns inget liknande på marknaden. Böckerna, däribland Stora boken om att måla i akvarell, har blivit uppskattade verktyg för akvarellmålare och är översatta till finska, engelska och tjeckiska. Hon har haft ett stort antal separatutställningar både i Sverige och internationellt. Därför är det inga problem att nå ut med budskapet om kurserna, trots att de nu flyttat från Stockholm där hon tidigare bodde till det betydligt mer okända Malingsbo-Kloten.

— I början hade jag så många kursdeltagare så jag visste inte vad jag skulle göra, säger Maria.

Under vinterhalvåret bor och arbetar Maria i Prag, men hela tiden finns längtan till Malingsbo–Kloten kvar.

— Det är den vackraste platsen på jorden. Vilka motiv – vatten överallt med skogen och alla sjöar, säger hon entusiastiskt.

Hon talar även om västkustens skönhet, men med en tydlig personlig preferens:

— Väskusten med det karga och steniga är också vackert. Men jag skulle inte vilja bo där, skrattar hon.

Kärleken till platserna hon målar syns i varje penseldrag och hörs när hon engagerat berättar.

— Jag älskar motivet. Man kan inte måla annars, säger Maria.

För henne är måleriet, studierna och undervisningen inte bara arbete, utan hela livets innehåll.

— Jag har alltid målat, studerat och lärt ut. Det är mitt liv, säger hon bestämt.

Utställningen Speglingar hänger kvar till den 7 september. Den 23 augusti håller Maria en demonstration av akvarellteknik. I Mekens dramatiska, industriella miljö rör sig besökarna långsamt mellan målningarna. Några är tillresande, andra från trakten och känner igen sig i motiven.

— Ljuset är jättebra, säger hon.