”När det verkligen krisar är det människorna som är viktiga.”

När stormarna under julhelgen blottlades brister i samhällets krisberedskap, ett scenario som några av de boende i byn Arkhyttan förutsett och under år förberett sig på.

Genom flera års gemensamt arbete har invånarna byggt upp en lokal beredskap som omfattar allt från vatten och mat till vård och gemenskap – ett arbete som nu väcker uppmärksamhet långt utanför byns gränser. 

Det blev ingen längre period av strömlöst i just Arkhyttan under mellandagarna, bara ett halvt dygn. Men byns krisberedskapsgrupp hann börja förbereda sig för att dra igång byns dieseldrivna elverk för att upprätthålla vattenförsörjningen.

I Arkhyttan bor omkring 200 personer, fördelade på cirka 140 fastigheter. Orten är i huvudsak en pendlingsby, men här finns också flera jordbruk och barnfamiljer. För några decennier sedan hade byn egen skola, fabrik och affär – viktiga mötesplatser som i dag är borta. Resan till Säter eller Stora Skedvi är i vanliga fall inte särskilt långt, men om en krissituation skulle inträffa har byborna insett att de skulle unna få det tufft.

— Om Sverige hamnar i krig är det inte omöjligt att broarna över Dalälven sprängs.. Då är vi långt ifrån kommuncentrum, säger gruppen som samlats i bystugan för att berätta om den gemensamma resan mot beredskap.

Genom en studiecirkel i lokal krisberedskap har byborna nu skapat något som gett dem mer än checklistor och utrustning. De har byggt kunskap, gemenskap och en konkret förmåga att stå pall – i både små och stora kriser.

— Tankarna på att stärka byns beredskap började efter den torra sommaren 2018 då det inte fanns bete till djuren och det var ofattbara stormar i närområdet, berättar grisbonden Wera Arkeberg.

Ungefär hälften av Arkhyttans invånare är inflyttade. En av dem är Sofia Billvik, som kom hit för tio år sedan efter att ha bott i hyresrätt i Stockholm.

— En av drivkrafterna för att lämna Stockholm för ett liv på landet var att känna sig bättre förberedd vid framtida kriser och att kunna leva ett mer hållbart liv och minska vår påverkan på jordens resurser, berättar Sofia.

Hon är vatteningenjör och har arbetat i flera katastrof- och konfliktområden, bland annat i MSF:s och MSB:s tjänst. Hennes erfarenhet har präglat arbetet i byn och nu vilar Arkhyttans beredskap på idén om att kriser inte hanteras bäst ensam.

— Händer det något i en kris hjälper det inte att ha en kompetent brorsa på Gotland. Då har man de som är nära, säger Sofia.

När Siljan News besöker bygdegården i Arkhyttan har Sofia precis kommit hem från Stockholm. Där inledde hon MSB:s Forum för Civil beredskap genom att berätta om byns arbete.

— Arkhyttan fortsatte att finnas med i forumets fortsatta samtal under hela dagen, berättar hon stolt.

Beredskap kan finnas på hushållsnivå, men i Arkhyttan har man insett vikten av att också ta ansvar för varandra. En av de boende som tidigt anslöt till arbetet är Karin Kock-Schmidt:

— I kraft av att man är så gammal att man varit med om efterkrigstiden inser man att man behöver se om sitt hus, säger hon.

Trots att tankarna började växa redan 2018 skulle det dröja till efter pandemin, 2022, innan arbetet satte igång på riktigt. Då startade byn sin  studiecirkel i lokal krisberedskap. Motivationen hade under åren växt och bestod nu av både de lokala problemen med torkan 2018, men också pandemin och Rysslands krig mot Ukraina.

— Vi tänkte att nu drar vi igång. Det fanns ett stort intresse nu och många förstod behovet, berättar Sofia.

Vid den första träffen samlades omkring 30 personer. Samtalen tog avstamp i konkreta scenarier som strömavbrott och torka, men också i oro för omvärlden och risken för ytterligare en långvarig pandemi och vad dessa skulle kunna få för konsekvenser för oss boende i Arkhyttan.

— Det kom upp så mycket att det var ohanterligt att få in alltihopa inom ramen för studiecirkeln. Så varje person fick markera tre punkter som kändes extra viktiga. De fem med flest markeringar var de vi fokuserade kring.

Därefter följde en rad tematiska träffar. Den lokala vattenförsörjningens sårbarhet blev tydlig efter ett möte med kommunen. Mötet om matförsörjning var välbesökt, liksom träffen om hälsa och sjukvård.

— Sjukvårdspersonal dök upp från alla möjliga håll och det var ju skönt att se att det fanns så många i byn, berättar Sofia.

Ett samarbete inleddes även med scouterna, som redan hade både utrustning och praktisk kunskap. Tillsammans kunde de bygga upp en gemensam reserv för byn. Nya behov identifierades: en hjärtstartare, ett eget vattenkraftverk och tydligare strukturer.

De engagerade delades in i projektgrupper utifrån intresse och kompetens.

— Det var roligt att se hur engagerade folk var, berättar Wera och tillägger att även ekonomiska bidrag till de inköp som behövde göras var relativt lätta att få ihop.

I slutet av 2024 sattes en hjärtstartare på väggen till bystugan. Kartor hade tagits fram som visar byns resurser – både materiella och mänskliga. Matkällare, brunnar och kompetenser har kartlagts. Även personer som är sjuka eller i behov av hemtjänst finns med i översikten så att ingen i behov av hjälp ska glömmas bort om krisen skulle inträffa.

En eldstad i bystugan står fortfarande på önskelistan, men när Siljan News är på plats pågår ett grävarbete runt den gemensamma samlingslokalen. En ny jordledning ska installeras för att möjliggöra installation av nödel . Och köket som är under renovering kommer att få en spis som kan drivas av gas.

Idéerna för framtiden är många, och parallellt pågår arbetet med att sprida erfarenheterna vidare. Intresset från andra håll är stort.

— Metodiken växte fram. Det var inget som fanns tidigare. och det har varit väldigt lyckosamt, berättar Sofia som menar att tillvägagångssättet lätt kan appliceras på fler orter.

— Vi har haft besökare här och varit iväg och pratat. Många bystugor har velat göra något liknande.

Alla vill dock inte ta till sig tanken på kris eller krig. Det kan kännas obehagligt att tänka på och därför vara något man slår ifrån sig så länge det går. Gruppen i Arkhyttan menar dock att beredskapsarbetet bidragit till ökad trygghet. Känslan av att vara förberedd och ha insikt i de risker som finns.

— Beredskap borde finnas på skolschemat. Det är fredsbevarande, säger de.

Men kanske är den viktigaste vinsten ändå något annat. Vetskapen om all kompetens och välvilja som finns bakom grannarnas husväggar har bidragit till den största tryggheten.

— Det allra bästa är att vi lärt känna varandra. När det verkligen krisar är det människorna som är viktiga.