Kolbullen hela dagen för magen
Är det inte på Säterstampen så är det någon annanstans de dyker upp, Rune Holst och Marianne Sandberg.
Företrädelsevis med servering av kolbullar. Rune annonserade redan på Säterstampen att detta var sista gången han och Marianne medverkar. Men inte långt därefter stod de åter och serverade sina populära kolbullar vid Kulturarvsdagen. Men låter meddela att det var en tillfällighet som de gärna ville medverka på.
De båda är tidstypiskt klädda vilket förstärker känslan av dåtid, när kolbullen intas.
Fläsket fräser i stekpannan och Rune ruskar lite på pannan för att det inte ska steka fast. Det ska vara väl stekt, men inte bränt och han lyckas alltid. När kunderna strömmar till blir det full fart vid det tillfälliga lilla köket.
Rune har fyra plattor och fyra stekpannor i gång samtidigt, det kräver simultankapacitet. Men han är ju inte ensam Marianne hjälper givetvis också till.
När fläsket är klart häller han över smeten och när den ”stannat” är det dags att vända kolbullen, så andra sidan gräddas och det gör han snyggt genom att låta den vända i luften och sedan åter fånga upp den i stekpannan.
Säter News som inte är helt bekant med kolbullen, frågar nyfiket vad det är i en kolbulle.
Rune hänvisar till information han skrivit ihop om kolbullens historia, fritt från Wikipedia, för mitt i rusningen till hans kolbulleförsäljning är det inte läge att stå och småprata. De som köar är hungriga och doften gör dem säkert än mer sugna på kolbullen som även får en sked lingon.
På Wikipedia-sidan kan man läsa att kolbullen är ett slags tjock pannkaka med tärnat, rimmat eller rökt fläsk. Den är en gammal nordisk maträtt som lagades på enklaste sätt direkt i stekpannan. Den var vanlig bland rallare, flottare, skogshuggare, kolare, och andra kroppsarbetare som levde under primitiva förhållanden.
Ingrediensernas består av vatten, mjöl, salt och rimmat fläsk. Kolbullen kom till då kolare och skogshuggare bodde ute i skogskojor. Man levde primitivt och det var svårt att förvara råvaror som mjölk och ägg. Man hade oftast bara de enklaste råvarorna som ister, fläsk, mjöl och salt.
Smeten som många tror innehåller ägg och mjölk innehåller endast vatten, salt och mjöl. Vid stekning användes ister, smör var på den tiden en lyxvara.
Man tillreder kolbullen genom att steka små bitar av fläsk i stekpannan och häller sedan över smeten av vatten, salt och mjöl.
Mjölet är ofta kornmjöl eller vetemjöl. Alltefter tillgång kan man byta en del av vattnet mot mjölk och eller ägg. Sedan låter man kolbullen stelna och vänder den så att den blir stekt på båda sidor. Kolbullen tillagas i en panna, förr oftast över öppen eld. Namnet kommer troligtvis av att man grävde ner pannan i glöden, täckte den med lock och lade glöd och aska ovanpå.
För den som är fundersam över den platta maträtten med bulle i namnet, kan här få förklaringen av att ordet bulle är ett gammalt svenskt ord för bröd.
