Drak Erik, vattenhjulet och dubbla konstgången

Jon Bodin, klädd i tidstypiska kläder, berättade om sin anfader konstvaktare Drak-Erik som arbetade vid Säterkonsten.

Historiken kring vattenhjulet och stånggången (Säterkonsten) är en omfattande berättelse från tidigare 1300-tal och framåt. Jon Bodin gjorde en komprimerad introduktion till sin avlägsna släktings arbetsplats vid Säterkonsten.

När Drak-Erik alias Jon Bodin öppnar dörren till hjulhuset frågar han besökarna som strömmar fram till dörren om de har med sig några sniglar. Förvånade besökare såg villrådigt på varandra.

Jo, Jon menade sniglar. Mest på skoj naturligtvis, men med hänvisning till historisk skötsel av hjulet, där hjulaxeln smordes med sniglar för att hjulet skulle löpa bra.

Drak-Erik eller nu kanske det var Jon Bodin som faktiskt gick upp till dammen för att släppa på vattnet så det stora trähjulet började snurra.

Förvånansvärt lite vatten behövdes för att det mastodont stora och supertunga hjulet sakta skulle börja snurra och fick lika förvånansvärt snabbt upp farten, kunde nog de flesta av besökarna konstatera. De besökare som stod närmast hjulet kunde känna vibrationerna av stånggången. Flera flyttade sig instinktivt bakåt från hjulet.

För att förstå Säterkonstens betydelse börjar berättelsen med gruvbrytningen, där Bispbergs gruvan nämns redan 1420 men malmbrytningen är troligen äldre.  Malmen bröts till en början av bergsmän, men på 1500-talet var det kronan som bröt malm här.

Problemen med att pumpa ur vatten blev mer och mer påtagliga ju längre ner i gruvan man bröt. Detta löstes oftast vattenhjul vid gruvkanten, det fungerade inte på Bispebergsgruva som låg på en höjd. Lösningen, ja ni kanske redan har räknat ut det? Jovisst stånggången (Konstgången) så klart. Den första byggdes i början av 1600-talet och vattenfallet i Ljusterån kunde nyttjas, trots avståndet. Ingen billig historia, men väl värd investeringen för den lönsamma brytningen av malmen.

Redan innan hjulet byggdes hade fallhöjden i ån utnyttjats för olika industriella anläggningar. I mer än 300 år drev konstgången pumpar och uppfordringsverk i närbelägna Bispbergs järnmalmsgruva.

Reparationer och ombyggnationer har skett genom åren, bland annat av inte mindre än Christopher Polhem 1698.

Nuvarande hjulhuset i Sördalen byggdes 1740, Som längst var konstgången 2,5 kilometer och den var i drift ända fram till 1921. År 1927 blev hjulhuset kraftstation och konstanläggningen och vattenhjulet revs. När kraftstationen i Kvarnfallet kort därefter byggdes stängdes kraftstationen i hjulhuset och huset förföll.

Det var inte förrän 1999 som hjulhuset och vattenhjulet började renoverades och även början av stånggången. Arbetet med att rekonstruera anläggningen på gick flera år.

Nuvarande hjulet är ett så kallat bröstfallshjul med en diameter på 8,5 meter, som i sin tur driver den dubbla konstgången.

Källor: Jon Bodins berättande. Säterkonsten En historisk vägledning av Sven-Erik Hillver. Säters hembygdsförenings årsskrift Sätersmeden 2005 med tema Säterkonsten. Länsstyrelsen Dalarnas län, Säters kommun, Sätershembygdsförening och Silvbergs hembygdsförening.