”Det är skönt att få skriva om det där som jag själv har gått och varit lite arg på”

Författaren Karin Janson är aktuell med Fel sida älven, den tionde boken i ordningen – och starten på en ny romanserie med fokus på livet i den fiktiva orten Forshyttan.

Med hjärtefrågor, landsbygdsskildringar och starka kvinnoporträtt vill hon lyfta berättelser som sällan får plats i det offentliga samtalet.

Det har snart gått tio år sedan författaren Karin Jansson släppte sin första bok som blev starten på den omtyckta serien om Byvalla. Sedan dess har det blivit många fler titlar. Tio stycken, för att vara exakt, om man räknar med Fel sida älven, som släpps om bara några veckor, den 18 augusti. Karin ser fram emot boksläppet. Det var ett tag sedan sist. Ömmande händer, kanske en följd av överansträngning, gjorde att hon behövde dra ner på tempot under det gångna året.

Fel sida älven blir starten på en ny serie, där den fiktiva orten Forshyttan står i centrum för handlingen. Redan nu finns fyra böcker i Karins huvud. Varje bok ska ha en ny huvudperson, och på så vis byggs det lilla samhället upp – samtidigt som läsaren får möjlighet att förstå platsen ur flera olika perspektiv.

— Folk på landet tror alltid att man känner alla. Men det gör man inte. Det finns så mycket som pågår i varje person och i en enkät jag gjorde inför den här boken är det tydligt att just ensamhet är ett stort problem. Det är svårt att få kontakt, berättar Karin.

Först ut att gestaltas är Caroline, som återvänder till uppväxtorten Forshyttan från livet i London för att rädda det som räddas kan av familjeföretaget Ahlqvists Mjölkutrustning. Vi får följa Caroline i mötet med både dåtid och nutid – kontrasten mellan stad och landsbygd och minnen som rör upp det strukturerade liv hon byggt upp.

Som ofta när Karin skriver, är det en feelgoodroman med humoristisk touch som läsaren kan förvänta sig – men utan att det för den delen blir slätstruket. Istället fylls berättelsen av tänkvärda relationsdilemman och viktiga vägval i livet.

— Det är väl det som driver mig egentligen. Jag skriver för att folk ska må bra, säger Karin.

Hon passar även på att lyfta sina hjärtefrågor. I en av hennes tidigare bokserier; BH-bussen, gav hennes perspektiv på kroppsideal många läsare en mer positiv bild av sig själva och sina kroppar – något flera berättat om via mejl. Den här gången lyfter Karin unga flickors situation under skoltiden, med hjälp av egna minnen från högstadiet i Säter.

— Lärarna la ett stort ansvar på oss tjejer. Vi skulle ta hand om killarna. Det var väldigt stökigt. Och som kille vågade många inte visa att om man var duktig i skolan, minns Karin och hoppas att det är bättre nu.

— Det är skönt att få skriva om det där som jag själv har gått och varit lite arg på, fortsätter hon.

Hon minns tydligt skillnaden från byskolan i Skedvi, där det kändes tryggare. Men med flytten till Säter förändrades allt. Karin och hennes vänner blev kallade lantisar och bönder. Någonstans där föddes kanske tankarna kring vad som egentligen är rätt eller fel sida om älven och på byn har den nya boktiteln redan blivit en snackis.

— Ja det där kommer jag väl att få höra i 20 år nu. ”Tycker du att du bor på rätt sida älven du”, skrattar Karin och påpekar att det ju inte alls är det boken handlar om.

Genom sitt författarskap har hon blivit något av en lokalkändis. Visserligen känner alla varandra på landet, säger hon, men visst möts hon ofta av kommentarer och frågor om sina böcker.

— Många tycker uppskattar  att kunna känna igen sig i historierna och miljön på landsbygden. Det tycker jag är roligt.

— Sen lägger alla alltid sitt eget pussel och har en bild av vem eller var jag hämtat inspirationen ifrån. Men det stämmer aldrig. Ofta känner jag inte ens till personen i fråga.

Livet på landsbygden, särskilt kvinnors liv där, är något Karin värnar om att lyfta. Det syns alldeles för lite i media, menar hon, och ser en tydlig skillnad i hur hennes böcker tas emot av läsare i städerna jämfört med de på landsbygden. Själv delar hon sin tid mellan Kvistagården i Stora Skedvi och en lägenhet i Stockholm och har på så sätt en fot i båda världar.

— Här på landet är det många som känner igen sig, men i stan kan folk tycka att det verkar överdrivet.

Ett firande av boksläppet är planerat  tillsammans med författarkollegor som Karin lärt känna genom åren. Eftermiddagen den 23 augusti finns de allihopa på Hedemora bokhandel för att prata om sina böcker. Just de lokala kollegorna betyder mycket för henne. Livet bakom tangentbordet kan bli ensamt – man behöver andra att bolla idéer och tankar med.

Samtidigt gäller det att få tiden att räcka till. Karin ligger inte på latsidan. En ny, historisk deckarserie står på tur, med boksläpp redan i början av 2026. Några månader senare släpps nästa bok i serien om Forshyttan.

Karins författardröm har blivit verklighet. Hon njuter av att ha vågat ta steget där många stannar vid tröskeln. Nu för tiden drömmer hon om att utveckla sitt skrivande ytterligare, men känner i övrigt att hon har hittat rätt. Jobbet som frilansjournalist hjälper till att få ekonomin att gå ihop och möjliggör satsningen på böckerna.

— Jag tycker att det är så roligt att skriva.

— Jag är inte så äventyrlig som person, men i skrivandet får jag utlopp för olika scenarier.

Mötet med människor är viktigt för henne. Ända sedan barnsben har Karin varit nyfiken på att förstå andra och ta reda på vad som rör sig innerst inne hos dem.

— Jag tycker alltid att folk förvånar och visar upp oväntade sidor, säger Karin.

Nu har den nya boken precis landat i hennes händer, och hon ser fram emot att få dela den med världen. Tiden framåt är välplanerad – tack vare förlagets intresse för kommande serier har hon klart för sig vad hon ska skriva ända till 2029.

— Det är nästan lite läskigt att ha det så välplanerat, skrattar Karin.

— Men kommer jag på någon ny toppenidé, då får jag väl klämma in den med.