Arkitekten från Söderbärke värnar sin hembygd: ”Det är nyckeln på mindre orter”

Det har länge varit känt att Smedjebackens kommun jobbar med något som heter ”Vision för Söderbärke centrum” med en rad tänkta åtgärder för ortens bebyggelse.

I Söderbärke bor arkitekten Marcus Olhans och han har en hel del tankar om vad som borde göras och kanske inte göras för att hans hembygd ska få fortsätta vara det den är.

Han bor precis som man skulle kunna tänka sig. I ett robust tvåvåningshus i timmer med rejäla metallgrindar runt tomten, alldeles intill kyrkan. Kring sig har han idel byggnader som andas bevarad kultur.

Det är också så Marcus Olhans ser på Söderbärke med sina tränade arkitektögon. För honom är det en bygd med en karaktär värd att ha få vara kvar. Därför är han på tårna när det händer något nytt. Inte för att ingenting får förändras. Snarare att man verkligen ser platsen och lyssnar på människorna där när det väl är dags.

Han har noterat och studerat kommunens ”Vision för Söderbärke” som berör sådant som han menar betyder mycket för invånarna. Som hur man ska skapa ett ”riktigt” centrum kring Ica.

En stor sak, menar han, är kommande ombyggnationer av Kyrkskolan nedanför backen där han bor. Där finns skolbyggnaden från första halvan av 1900-talet, i folkmun kallad ”Borgen”, som väl smälter in den där välbevarade miljön runtomkring.

Dessvärre är den i ganska dåligt skick. Det har talats om att det kanske inte är värt att försöka renovera den utan istället kort och gott riva den och bygga nytt. Marcus Olhans har inte oväntat en annan uppfattning.

— Byggnaden är inte skyddad men den är tidstypisk och det är en sån byggnad som inte görs idag. Den har kraftiga tjocka väggar och är kostsam att riva, säger han och fortsätter med att påpeka att det finns ett motstånd mot rivning i Söderbärke.

— Skolbyggnadens karaktär är viktigt för byn som helhet. Hembygdsföreningen har motsatt sig rivning i en skrivelse och jag som arkitekt motsätter mig det också. Man måste bevara det som finns att bevara, även när man naturligtvis behöver modernisera. Man kan förstås hävda att byggnaden är daterad för undervisningslokaler idag, men man har andra delar i en skola också. Kontor, bibliotek och annat där det inte behöver vara ämnesspecifika lokaler.

Har du förslag själv på hur man ska bevara byggnaden?

— Ja, istället för att bygga om kan man länka samman med andra byggnaden och skapa infrastruktur där man rör sig mellan byggnaderna på ett bra sätt.

Marcus Olhans jämför med ett projekt i industrimiljö han tidigare jobbat med i Fagersta.

—Där stod fyra byggnader nära varandra som vi länkade ihop och gjorde en samlingspunkt i mitten, med nya trappor och ny hiss.

En annan lite het potatis när det gäller Söderbärkes byggnadskaraktär är Folkets park där dansbanan brann ner till grunden i våras. Sen dess har det talats mycket om hur den ska byggas upp i framtiden. För närvarande har det satts upp en provisorisk dansbana, mitt framför parkens utomhusscen.

—På sätt och vis har man byggt bort scenen, säger Marcus Olhans kritiskt och menar att det alltid finns en risk när man har bråttom att uppföra provisoriska lösningar.

— Tillfälligt kan det vara bra, men det får inte vara kvar. Annars kan det bli som det ofta blir med modulbyggnader till skolor. De står kvar i fem år med tillfälligt bygglov och sen söker man permanent.

Scenen och det som var dansbanan finns på en plats med anslående utsikt över Barken och Marcus Olhans påpekar att folkparkens mer poetiska namn ”Pärlan vid Barken” har fått sitt namn av en anledning. Därför finns det också finns anledning att lägga krut på en ordentlig lösning för dansbanan och scenen.

Han visar en ritning på en tänkt servering intill en ny dansbana (som givetvis ska smälta in i den välbevarade miljön i övrigt).

—Föreningarna ville men inte kommunen, som är ägare. Så det blev en tillfällig dansbana som byggdes ganska enkelt, säger Marcus Olhans som beskriver beslutet som en ”dålig kompromiss” och han och hoppas att det verkligen enbart är fråga en tillfällig lösning.

Marcus Olhans säger också några ord om den mest centrala delen av byn, kring Ica och den lokala pizzerian. Där finns visioner om att bygga bostäder, men han ser hellre fler affärslokaler för ett mer levande samhälle.

— Det är kanske är en dålig affär idag med såna lokaler i Söderbärke, men man vet aldrig hur trenderna går i framtiden. Bygger man bostäder där har man stängt möjligheterna.

Även när det gäller att omvandla centrum på andra sätt uppmanar Marcus Olhans till försiktighet. Han ser på Smedjebacken som ett varnande exempel.

— När man gjorde Smedjebackstorget blev det som att man stängde av platsen. Man bröt flödet som fanns. Det är ju så att det nästan är omöjligt att styra folk på det sättet. Folk rör sig gärna som de alltid har gjort, som när det uppstår upptrampade stigar intill iordninggjorda gångvägar.

Men oavsett om hur samhället så småningom byggs om menar han att det är viktigt att de som fattar beslut verkligen tar in lokalbefolkningens perspektiv.

— Det är nyckeln på mindre orter. Det är de som bor där som har lokalkännedom,  som känner till vad som hänt tidigare och vad som önskas. Det har man inte om man kommer som konsult från en annan ort eller är nyanställd.

— Det missar man kanske ibland. Man tar inte fasta på lokalkännedomen. Man lyssnar inte bakåt, säger arkitekten från Söderbärke som också tänker att han själv får se till att vara mer beredd framöver när saker sker. Nästa gång de upphandlar ett ramavtal ska jag vara på tårna. Som jag ser det är Söderbärke som helhet synonymt med bemärkelsen Pärlan vid Barken.