Rättvikskonstnären Ragnhild Gatu möter sjukdomen med allvarlig humor

Ragnhild Gatus konstverk som just nu visas på Kulturhuset träffar hjärtat med sin ordlösa kommunikation. Med allvar och humor, papier mache, klister, tålamod och färg tar hon oss med in i hennes värld, en värld där ordförrådet sakta töms och tidsuppfattningen inte längre är detsamma. I mars 2023 fick Ragnhild diagnosen Alzheimers sjukdom, en sjukdom hon ser i vitögat och möter med nyfikenhet genom sitt skapande.

— Det är en helt annan värld jag upplever nu med dimman, att inte känna igen ansikten, balansen är lite rubbad och man ser allt på ett annat vis. Det här ger mig en möjlighet att skapa de här känslorna jag har när jag går in i Alzheimers, säger Ragnhild och tittar på maken Scott med ett kärleksfullt leende.

Vi träffas på Kulturhuset samma dag de nio konstverket kommit på plats. Hon och maken Scott Hill har varit där hela dagen och förberett utställningen som är en del av ett evenemang som lyfter fram demens. Det är första gången de här verken visas och vid en första anblick får de en att dra på mungipan för att i nästa ge ett slag i solarplexus. Sådan är hennes konst, lekfullt skapat med både humor och svärta.

— Det här är hjärnceller som gubbarna håller på att ta ut, så ibland när jag känner att hjärncellerna inte räcker då tänker jag på de här gubbarna och ser de framför mig. Då blir det liksom lite roligt för då kan jag förstå att det är det som händer och då känns det okej.

Humor och lek har hon alltid använt sig av för att betrakta tillvaron och hennes 77 åriga liv har varit fantastiskt säger hon. Hon och Scott träffades i London på konstskola för snart 55 år sedan och har hängt ihop sedan dess. Under 40 år gjorde Ragnhild dockor och spelade dockteater på en marionetteater under shower i Las Vegas innan de flyttade till hennes föräldrahem i Lerdal. Senast Ragnhild ställde ut sin konst här var 2022 och då liksom nu lyckas hon översätta vardagliga upplevelser i sina verk som berör både vuxna och barn. När hon kliver in i ateljén rinner tiden i väg och fungerar som terapi för att hantera känslor och tankar. Sedan hon blev sjuk har hon fortsatt att titta på livet med nyfikenhet och att kunna använda händerna för att skapa är ett sätt att fortfarande ha någon form av kontroll över tillvaron.

— Mitt ordförråd har förminskat så otroligt så jag kan inte uttrycka mig med ord riktigt tycker jag och därför har det här varit så välkommet, att jag kan skapa, att jag kan göra scener som känns normala i mitt tillstånd som jag är i nu. Och jag har väldigt roligt när jag gör det! Jag översätter någon upplevelse som finns i mitt huvud och gör till en tredimensionell grej, det är så fascinerande att jag kan bli så nöjd med det jag får ut och det blir så tokroligt på något vis.

Sjukdomen har påverkat vardagen på många olika vis. Humorn finns kvar men ordförrådet sviker liksom förmågan att kunna handla mat och känna igen människor.

— Det är en helt annan värld, jag upplever saker på ett helt annat vis än vad jag gjorde förr. När jag kom in på Konsum till exempel, då verkade allting som om det ska ramla ner på mig och jag såg inte vad det är för matvaror, och människorna jag mötte hade inga ansikten, de kände i gen mig men jag hade ingen aning vilka de var så jag ville bara gå ut, jag blev så trött av allting.

I ett av konstverken har halva Ragnhild trillat igenom golvet och håller nästan på att slukas upp av lågorna. Det välkända som sakta försvinner och det okända som elakt drar och sliter.

— Att ha den här känslan av att man bara rasar ner i avgrunden och att kunna göra det, då förlorar det intensiteten på något vis faktiskt, så det är terapi det här, avslutar Ragnhild som hoppas att den här utställningen kan hjälpa både anhöriga och de som drabbats av demens.

”När jag går in i min ateljé lämnar jag herr Alzheimer vid grinden” heter utställningen som just nu finns att beskåda i entréhallen under Alzheimersveckorna som arrangeras av kommunen. Ragnhild kommer att vara på plats i dag lördagen mellan 12:00 och 14:00. På måndag 9 september kommer hon att presentera utställningen mellan 13:00 och 15:00 och i samband med det finns kommunens anhörigkonsulent Sofia Lirkas på plats för att underhålla och svara på frågor.