Ortsborna sluter upp för eldsjälen Jonas i kampen mot hjärntumör

En måndag i oktober 2024 rämnade marken för ungdomsledaren och eldsjälen Jonas Rantanen från Rättvik. Han gick från att vara en vältränad man mitt i livet till att få beskedet att han har en obotlig hjärntumör. Nu strömmar kärlek och hopp mot Jonas från människor som vill bidra till en insamling med syftet att ge honom en värdefull upplevelse tillsammans med sin familj den tid som återstår.

— Det tog ett tag innan jag sa ja till det här initiativet. Någonstans är det såklart skönt att få en bekräftelse på det jag gjort och det har jag verkligen fått, det bara strålar in värme, säger Jonas som är tagen av att så många hört av sig och bidragit.

Det var i mitten av veckan som föreningen Aktiva Rättvik med godkännande från Jonas startade en insamling för att kunna ge honom chansen att göra något extra med sina nära och kära. Syftet är att ge tillbaka lite till Jonas som under åren spridit enorm glädje och entusiasm till tusentals barn genom sitt engagemang både i skolan och genom det ideella arbetet med att få fler barn att upptäcka fiske och att vistas i naturen.

— Jonas har arbetat i samma anda som vi i vår förening. Han har åstadkommit mycket bra för ungdomar och för Rättvik men sitt engagemang. Jag har ju sett honom varje tisdagskul från mitt hem när han har stått nere vid Enån med alla barn och fiskat och sedan vet jag att han är väldigt omtyckt i skolan där han hjälpt många barn med svårigheter. Han bryr sig verkligen om andra och det här gör vi för att hjälpa en medmänniska, säger Tommy Tysk från Aktiva Rättvik som har svårt att hålla tårarna tillbaka efter det enorma stöd som Rättvikarna visat.

På bara några timmar hade inlägget på sociala medier fått en räckvidd långt över förväntan och ett större engagemang från människor än vad man räknat med. I skrivande stund har inlägget på Facebook över 150 kommentarer från medmänniskor som berörts av Jonas historia.

— Det bara exploderade. Nu kommer vi fortsätta med insamlingen till söndag, säger Tommy.

Jonas är nu hemma i Söder Bergsäng igen sedan två veckor tillbaka, tagen av all behandling och medicinering som han har fått de senaste månaderna. För Jonas förändrades livet drastiskt den 14 oktober när han föll ihop hemma i hallen efter en helt vanlig dag på jobbet som socialpedagog på Rättviksskolan. Det blev först ambulansfärd till Mora där man efter att ha röntgat hjärnan konstaterade att han behövde åka ambulanshelikopter till Örebro som är centrum för hjärntumörer i Sverige.

— Jag vaknade upp i Örebro och de säger: Ja, Jonas nu har du hamnat rätt, vi är bäst i Europa men ändå inte bra på det här. Efter det har jag fått uppleva makalös specialistsjukvård fast de inte kan göra någonting…Det är det jobbigaste.

Det har blivit många veckor på sjukhus och på patienthotellet i Örebro och senast den här veckan var han inne för strålning. På träningscykeln i vardagsrummet hänger masken som träs på huvudet under de sju minuterna det tar att stråla den elakartade tumören som sitter intill hjärnbarken på höger sida och som inte går att operera bort.

— De var in och borrade i hål i huvudet och tog en bit av tumören och det var då de insåg att det här inte var något bra. När jag träffade läkaren för att få svar på blodprovet så tittade han mig i ögonen och sa: Jonas, du får ett och ett halvt år av mig, jag ska försöka förlänga och ge dig mer tid, men det är det jag kan säga. Det jobbigaste av allt var att jag skulle åka hem sedan och berätta för familjen.

När beskedet kom och slog livet i spillror var 51 åriga Jonas i sitt livs bästa form och tränade varje dag på gymmet. Det fanns inga symtom på att något skulle vara fel i kroppen, förutom en tilltagande trötthet. Nu fyra månader senare har han strålats 37 gånger och kämpar sig fram med den inneboende envishet och glöd som fortfarande finns kvar. Men den två meter långa kroppen har tagit stryk de senaste fyra månaderna och alla muskler som en gång klarade av hård träning har försvunnit.

— En bra dag kan jag gå två kilometer, då är det en jävligt bra dag. En dålig dag då tar jag mig inte upp för backen här hemma. Hjärnan stänger av musklerna och det är helt hemskt, då måste sätta mig ner och jag vila och kommer inte en meter. Den absolut värsta konditionsträningen som jag någonsin kört i hela mitt liv är en bagatell mot den mjölksyra jag får nu när hjärnan stänger av.

Den som en gång träffat Jonas vet att han inte är en person som ger sig i första taget. Med sin positiva energi och engagemang har han spridit fiskeglädje och trygghet till unga som mår dåligt under många år. Han har även lagt ett stort ideellt arbete på att få ett välmående fiskevatten i Ljusaksen där röding, öring, abborre och regnbåge trivs samt sett till att göra sjön tillgänglig för alla. Ända sedan Jonas fick sin dom av läkarna har han varit öppen med sin sjukdom men vägrar bli en martyr.

— Det här är ju jag och jag kan inte gömma mig bakom det. Det är klart att folk funderar om jag inte kommer tillbaka till jobbet på länge.

För tillfället bär inte benen för att göra några större utflykter men i huvudet finns många ouppfyllda drömmar. Att vänja sig vid tanken på att kanske inte hinna uppleva allt är en sorg som tar tid att acceptera.

— Man blir bekvämare med tiden, så är det ju. I början var det fruktansvärt. Allt jag ville göra såg jag åka förbi på ett löpande band. Det var som Kalle Anka på julen, exakt det bandet med barn och barnbarn, fiske och jakt och allt jag tycker om åkte förbi men jag nådde det inte. Den perioden var jag extremt hjärntrött, helt utslagen.

Att bli sjuk och inte kunna jobba innebär inte bara att man behöver använde den syre som finns till att andas och ta nästa steg. Det innebär också en massa pappersarbete, telefonkontakt och väntande på svar från Försäkringskassan. För den som inte har lite sparpengar kan en sjukskrivning innebära att det som en gång var tryggt sakta monteras ned då det kan ta månader att få ersättning från Försäkringskassan.

— Man ska hålla på och krångla med den skiten också. Jag fick första utbetalningen nu i februari. De har fem månaders handläggningstid och när jag ringde efter att jag blev sjuk och berättade om min situation fick jag till svar ”Du får vänta som alla andra”. Alla besparingar har försvunnit på läkarbesök, övernattningar i Örebro, mat och resor, jag har ju varit där i över 20 veckor utan inkomst.

Jonas har tur att ha många runt omkring sig som har hjälpt till med det mesta. Mängder av människor har hört av sig och kommit för att hälsa på. Men att bli sjuk och vara beroende av andra har varit och är tungt känner han.

— Det är väl lite av det problemet jag brottas med. Jag vill inte känna mig som en belastning eller framstå som ett offer. Jag vill inte ta emot för jag tycker att jag ska ge andra men min sambo har försökt att mata in i mig att jag ska ta emot efter allt jag gett till andra, säger Jonas.

Han tvekade länge innan han sa ja till insamlingen, men den enorma värmevåg som sköljts över honom har gett mycket energi och också skapat ett hopp om att kunna använda de insamlade medlen för att göra något som han mår bra av, vad det blir återstår att se.

— Jag har läst en hel del om att det faktiskt går att förändra hjärnan med positivitet, cellerna tar åt sig det så det var där någonstans det kom upp det här med att göra positiva saker. Jag skulle kunna åka någonstans och fiska i världen, det finns mängder av platser. Någonstans vill man få mest värde av det hela. Nu längtar jag efter att min kropp ska fungera, att det finns kraft att göra något, säger Jonas och blickar ut genom fönstret där solen snart ska färga himlen orange innan den går ner bakom bergen.