”Man får känslan av att det sjunger i bergen på riktigt”

Det är mäktigt när Mattiskören tar ton vid spelplatsen där uppsättningen av Ronja Rövardotter just nu repeteras för fullt. Sången ekar mellan bergen och i skogsgläntan har man byggt upp Mattisborgen med återvunnet material som liksom smälter in i miljön vid Skålberget. Huvudpersonerna Ronja och Birk finns det dubbel uppsättning av och just idag är det Lova Willmark och Edvin Nyberg som repeterar, men alla fyra ser såklart framemot premiären lördag den 17 juli.

— Det är lite nervöst såklart men jag är väldigt taggad, säger Lova som aldrig spelat teater förut men som bestämde sig för att prova och har tack vare det haft en väldigt rolig vår och fått många nya erfarenheter.

— Jag får rida, jag har inte gjort det så mycket förut så det är nytt.

Framför oss står kulisserna redo med helvetesgapet som Ronja och Birk snart ska kasta sig över, precis som i Astrid Lindgrens saga.

— Scenen i helvetesgapet är rolig att göra, då får jag hoppa ner på en madrass det är lite roligt för då gör jag typ en 360, säger Edvin och avslöjar en liten del i allt de ska göra under den långa föreställningen.

Emelie och Wille har under tiden tagit plats på lastpallarna framför scenen där publiken så småningom kommer att bänka sig för att följa repetitionen.

— Vi kommer att spela sex föreställningar var, så vi kommer att få spela lika mycket. Jag har spelat teater sedan jag var fem år men aldrig något sådant här, det är en megamaskin, det är så mycket människor som ska kolla, säger Emelie som ser framemot att spela Ronja såklart.

Totalt består ensemblen av cirka 40 personer. Och publiken kommer att få träffa både rövare, grådvärgar och rumpnissar precis som i sagan.

— Det som är roligast är nog alla effekter, som grådvärgarna där borta det är coolt ,och att få vara med i det här det är väldigt roligt. Min favoritscen är nog när Ronja och Birk förlorar sin kniv då är de väldigt sura på varandra för att de vill hitta kniven. Då är det ilska och många olika känslor, det är väldigt kul att få spela dem, säger Wille.

Vildvittrornas skrämmande ljud ekar ut över nejden när vi pratar samtidigt som hästarna som är med i föreställningen tryggt skrittar förbi. Om en liten stund är det dags för repetition och ensemblen skojar och börjar göra sig redo med myggor (mikrofoner) fasttejpade på kinden.

Borka och Skalle-Per gör krumbukter på grusplanen och stämningen i ensemblen känns uppsluppen.

— Det känns kul att få ge bygden det här fantastiska skådespelet efter en så lång kulturtorka som det varit. Det är väldigt roligt både för oss i ensemblen att få spela och för publiken att få gå på, säger Johan som spelar Borka.

Att det nu blir en föreställning här i den vilda naturen intill Dalhalla är tack vare teaterparet Johan Nordgren och Alva-Lo Borgvall som flyttade från Göteborg till Rättvik förra året. De hann inte vara här många veckor innan de bildade Rättviks Teatersällskap och hittade platsen för att sätta upp ett av Astrid Lindgrens mest älskade verk. Johan som även spelar Mattis i föreställningen har skrivit ett helt nytt manus och står för den sceniska bearbetningen och genom audition i början av året hittade man både professionella skådisar och glada amatörer som hängde med på tåget.

— Jag är mäkta imponerad över alla verkligen. Det blir en stämning som smittar av sig, den här glöden och alla brinner för det här. Det är också så fint att se den här sammanhållning som vi trodde på från början, det är härligt när man får se det på riktigt och inte bara i ord.

Hur mycket känner man igen av Astrid Lindgrens originalsaga om Ronja Rövardotter i pjäsen?

— Det är meningen att man ska komma hit och känna igen sig sedan är det ju Björn Isbergs musik från filmen som alla känner igen. Jag har försökt att göra Astrids berättelse så nära originalet som möjligt även om det är mindre dramatisering för att det ska passa in här. Det är nästan bara livemusik och musikerna är ju rövare och har instrumenten med sig och alla är ju sångare, så det blir mycket sång. Det finns en sådan härlig efterklang här, så man får känslan av att det sjunger i bergen på riktigt.

Hur känns det nu när det är en vecka kvar till premiären?

— Jag känner mig hyfsat lugn, inom kontroll. Allting har ju varit nytt men det är en otroligt fin ensemble vi har och har en bra produktion. Det är inte många biljetter kvar nu, vi får ju inte sälja alla platser under pandemin, så den första hälften av alla föreställningarna är redan slut, men vi kommer att göra en extra föreställning den 7 augusti och vi vil gärna att den ska vara tecken tolkad för att se om det finns behov för det.