”Jag tycker om att skapa och hålla på med händerna”

På golvet i ett av rummen hemma hos Yvonne Wigstrand ligger förutom Katten Chogun även ett solblekt båtkapell med spruckna sömmar som ska klippas isär för att bli mönster till ett nytt, och i ateljén väntar en uttjänt sadel på att bli hel igen. Så här brukar det se ut i huset hemma i Gärdebyn där hon har sin syateljé Kråkspark.

— Jag brukar ha fullt med säckar överallt så här års, det är nu jag syr båtkapell som ska vara klara till våren för då ska båtarna ut igen. Jag brukar få in cirka 8-9 kapell per säsong som ska sys, det här är ju mitt vinterjobb, säger Yvonne som spritter av energi.

Hon är en av få i området som syr måttbeställda båtkapell, lagar spruckna skotersadlar och fixar andra specialsömnader som behöver göras. Ett av de lite mer udda uppdrag hon haft var att sy ett helt nytt kapell till en lastbil från -30 talet som användes för att köra tyska turister med i Tällberg.

— Han kom hit med järnställningar och en massa grejer, det var roligt att sy det och han blev jätteglad. Jag gör så många udda och olika saker, allt från att sy om båtkapell till att fålla upp kjolar och sy i dragkedjor men jag syr inga nya plagg, jag bara lagar och reparerar. Nu håller jag även på med en madrass till ett käpphäststall, säger Yvonne och skrattar.

Inne i ateljén hänger det dragkedjor i olika längder, jackor väntar på att fixas, kraftiga tyger till kapell i olika färger står på rad och mitt uppe i allt finns en tomte med en tvivelaktig blick som har nött sönder sina fötter.

— Den här ska få nya skor på fötterna. Kvinnan som kom in med den sa att den alltid har hängt med och att hon inte kunde göra sig av med den.

Även om Yvonne arbetar nästan heltid i atején så vill hon ändå fortsätta jobba ute bland folk och ha kollegor annars skulle hon bli alldeles deppig säger hon.

— Jag tycker om att skapa och hålla på med händerna. Men jag skulle inte vilja hålla på med det på heltid det är jag alldeles för social för. Jag vill vara ute och jobba också. Jag jobbar 80% inom hemtjänsten och älskar att jobba med mina pensionärer. Där sjunger jag och pratar och är social och här hemma kan jag sitta med mina katter och sy och lyssna på radio.

Inne vid symaskinen sitter foton på de tre sömmerskorna Kristina Asp, Monika Andersson och Yvonne som startade företaget Kråkspark tillsammans 1994 i Ganshuset på Vasagatan där de hade både butik och ateljé. Trion hade arbetat tillsammans på Huc of Sweden som låg på lilla industriområdet innan de satsade på att köra eget.

— Vi sydde, sydde, sydde och åkte land och rike runt på mässor och sydde egna kollektioner. Vi sydde jaktkläder och oljerockar som var så populärt på den tiden. Vi skapade mycket med tvättbara skinndetaljer. Vi hade jätteroligt, men sen kom skinnimporten och då tvärdog det med svenska plagg. Man kunde köpa jaktbyxor för 300 kronor och vi tog 2000 kronor för våra, så där någonstans började vi med reparationer istället.

Reparationer har hon som sagt fortsatt med och de senaste 7 åren har hon kört Kråkspark på egen hand. Någon brist på sysselsättning har hon inte och hon märker även att fler tänker på att fixa plagg som gått sönder istället för att köpa nytt.

— Ja, det får jag nog säga. Just det här man att man sätter i nya dragkedjor och man fodrar om jackor. Man kanske har en gammal favoritjacka som är jättegammal och man sätter in ett nytt foder, det blir ju som ny. Det är mycket mer ta tillvara, det är ju den tiden som är nu.