Isen sjunger för skrinnarna på Siljan

På Sveriges sjunde största sjö ligger isen blank. Termometern bjuder på tio minusgrader och det biter lätt i kinderna när långskrinnarna konstaterar att det kommer bli en fin tur i dag.

Vem har kaffet och fixade Janne mackor? Det ett färgglatt gäng med isnördar från Siljans Långskrinnare i Rättvik som ska ut och njuta på en förmiddagstur med långfärdsskridskor.

När de promenerar ut på Långbryggan i Rättvik pratar de kärnis, alla är uppdaterade på isarna runt omkring i Dalarna. Väl framme nere vid den frusna sjön hjälper man varandra att spänna fast pjäxorna på skridskoskenorna och skrattandes konstateras att man inte blir yngre med åren. Janne ställer sig i springorna på trädäcket, där står han stabilt under tiden han kontrollerar sin utrustning en sista gång.

— Isdubbarna SKA sitta högt upp och utanpå kläderna, annars gör de ingen nytta om man skulle ramla igenom isen, säger han och alla stämmer in. Det här gänget har många gånger sett hur isdubbar burits felaktigt vilket kan innebära livsfara vid en olycka.

Carina Östelius är först ut på isen och ett leende sprider sig när hon tar de första skären.

— Jag känner en stark frihetskänsla!, säger hon.

Hon förklarar att man med tiden lär sig att tyda naturisens läten.

— Isens sång ändrar sig beroende på tjocklek och årstid.

Jan Ericsson hackar med sina pikstavar, han är förste borrare i klubben. Regelbundet är han ute och borrar för att kontrollera tjockleken. Han pratar om vikten av att ha säkerhetsutrustning och han använder ofta sina känselspröt.

Känselspröt?

— Ja, mina pikstavar, isen måste hålla för två kraftiga hugg med piken.

Hur tjock is behövs för att kunna åka skridskor på den?

— Ungefär fem centimeter kärnis behövs.

Under sportlovsveckan kommer klubben att sätta ut marschaller längs med isbanorna och eldkorgar vid stranden. Då kan alla som vill ta en kvällstur. Senare under våren kommer föreningen tillsammans med sjöräddningen anordna en träff där deltagarna får testa på att bada isvak i full utrustning.

Vad gör man om man kommer fram till öppet vatten?

— Stannar fort som fan! Skulle man åka igenom isen så ska man alltid ta sig upp från det hållet man kom ifrån. Där vet man att isen höll åt andra hållet är outforskad is, förklarar Jan Ericsson.

Har du åkt igenom isen någon gång?

— Ja, tre gånger och jag lyckades faktiskt ta mig upp själv alla gångerna. Men efter det måste man snabbt till värmen. Därför ska man alltid ha med sig ombyte.

Hur fort går det att åka?

— Med medvind, sol i ansiktet och hemlängtan så kan det gå uppemot 40 km/h, men i grupp gungar vi fram i 10-15 km/h, skrattar Janne.

Med vind i ryggen har han tagit sig ända till Leksand, tagit en fika och sedan tagit tåget tillbaka hem. Medvind är fantastiskt, men motvinden på väg hem sen kan göra returresan kämpig även för den vana åkaren.

— Kolla vimplarna, åt vilket håll det blåser, hänger de rakt ner så kan man åka åt vilket håll man vill, tillägger Jan Ericsson.

Han pekar ut över den spegelblanka isen. Tvärs över viken vid båthamnen står en hel skrälldus med nyinköpta sparkar. Etthundra åkdon på olika platser längs med Rättviken. Fria att använda.

— Gratissparkarna har blivit så populära att det under helgdagar kan vara väntetid på att få låna en.
Sparkarna är en gemensam satsning från klubben, kommunen och företagare i Rättvik.

— Nu ser vi att fler barnfamiljer och äldre är ute och rör sig på isen, berättar Janne Östelius.

Innan du ger dig ut på isen:

Skaffa kunskap. Om isens egenskaper och det aktuella isläget.

Skaffa sällskap. Var alltid minst två på turen.

Skaffa utrustning. Skridskor och säkerhetsutrustning som ispik/pikstavar, isdubbar, säkerhetslina, hjälm, knäskydd och ryggsäck med grenren – det är ryggsäcken som håller dig flytande om du hamnar i vattnet.