”Har bara en oerhört stark instinkt och självbevarelsedrift”
När hovslagaren Hanna Norin i Vikarbyn fick ta bort två av sina tre hästar ville hon hitta ett sällskap till ponnyn Hillaria som blev kvar ensam. När hon såg åsnan Julle blev det kärlek vid första ögonkastet och sedan november förra året är han en del av familjen. Hanna som älskar att träna och lära sina hästdjur nya tricks medger att det är stor skillnad mellan att äga en ponny och en åsna.
— Det är jättestor skillnad, skrattar Hanna. Det första man får lära sig av Svenska Åsneföreningen är: En åsna är inte en häst – köp åsnehandboken. En häst är fantastisk, klok och smart på alla sätt men de är så framavlade för oss och därför lätta att samarbeta med, en åsna som inte vill- den vill inte.
Vi träffas hemma i Hannas föräldrahem där hon har stallet och där hon under hela sin uppväxt haft hästar. Att det numera går en åsna ute i hagen och betar var för att hon inte ville skaffa en till häst men ändå hitta ett sällskap till ponnyn och det var där miniåsnan Julle kom in i bilden. Just den här dagen är även Anette Bäcker från Orsa på besök med sin mammutåsna Kate som är nästan dubbelt så stor som lilla Julle.
Anette driver turridningar i Orsa och det var på den vägen de träffades för första gången för många år sedan. Nu har de åter kommit i kontakt med varandra genom det gemensamma intresset och har nyligen varit i Sundsvall på Åsneföreningens stora helg där det var både utställning och tävlingar.
— Jag tycker ju att man ska göra saker med sina djur och ha något att träna för. Så att träna på att åka i väg och träffa andra åsnor och ägare var ju fantastiskt kul, säger Hanna.
Eftersom Julle bara är två år fick han bara delta i lydnadsklassen men när det var dags för åsnegaloppen fick Hanna hoppa upp på Kate och tävla.
— Då hade domaren skrivit i hennes bedömning ”något tjurig för dagen” och det var hon men hon tuffade på, säger Anette som stod för filmningen och påhejandet när Hanna och Kate galopperade fram på en stor äng.
— Jag peppade och tjoade på Kate och vi tog hem det där, det var fantastiskt, säger Hanna med ett brett leende.
Både Anette och Hanna är hästtjejer från början som fått lära sig att det är stor skillnad på att träna en åsna jämfört med en häst då det kräver mycket tålamod och att vara i nuet. Eftersom en åsna inte är lika snabb som en häst har de i stället en inneboende instinkt att stanna och försvara sig i stället för att fly.
— Man säger att åsnor är envisa men de är inte envisa de har bara en oerhört stark instinkt och självbevarelsedrift, den litar liksom inte på någon annan än sig själv. En stor skillnad är att en häst som blir rädd vill dra medan en åsna tvärvänder och fryser fast och vrålstirrar på det som är läskigt så man inte får den ur fläcken.
— Åsnor är så otroligt smarta, de behöver få tiden att tänka. De hjälper till att vara här och nu, de har lärt mig jättemycket, förklarar Anette som mött många människor som hittat ett lugn tillsammans med djuren när de kommit på turridning.
Det blir mycket skratt mellan allt prat inne i stallet och Julle som längtar ut till sin kompis i hagen låter en del. Hanna som gillar att träna tricks har lärt Julle att sitta fint vilket hon visar inne på stallgolvet – och det är verkligen en konst som kräver förtroende från bägge parter.
— Sådant här gör han ju inte hur som helst om han inte litar på mig, man måste man under tid bygga upp ett förtroende och en tillit på riktigt och umgås mycket med sina djur och vara med dem. Julle är ibland mer som en hund, han lägger sig gärna i knät och lägger upp huvudet på axeln och blundar.
I dag finns runt 500 åsnor i Sverige och några av dem finns alltså i Rättvik och Orsa. Anette arrangerar i dag turridning i mindre skala och i framtiden kan hon tänka sig att arbeta med åsnorna på ett mer terapeutiskt sätt. Hanna ser framemot att åldras med Julle och göra många roliga saker ihop.
— Han ska bli min fantastiska allround – åsna. Jag köpte en liten sadel till honom nu så små barn ska kunna rida honom och så har jag en sele och en vagn och ska köra in honom. Vi har börjat med lite tricks och jag tänker att han ska få göra lita allt möjligt, sedan får vi se, han kanske kan bli terapiåsna.
