”Banan är bucklig och just nu byter vi ett antal plåtar”

Den slingrar sig ner likt en silvrig orm och blänker när solen ligger på. Rodelbanan i Rättvik är den enda i sitt slag i Norden med sina parallella banor på 725 meter. Den har hängt med i snart 35 år och har av förklarliga skäl fått lite ålderskrämpor som kräver lite extra omvårdnad för att den ska vara åkbar. Men den har lagats och lappats mycket under de senaste åren och nu är det osäkert hur många år till den klarar av och om den kommer fortsätta att vara tillåten.

— Banan är bucklig och just nu byter vi ett antal plåtar, de slits och blir tunnare, berättar Kersti Edenheim och Krister Karlsson som har hand om rodelbanan i slalombacken. Broarna måste också ses över, snart kan vi inte fortsätta att bara lappa och laga.

Det som slits allra mest och som ständigt får lagas är rodlarna. Och något de märkt under de senaste åren bland både stora och små som ska åka är att både volymen och vikten på människor har ökat rejält.

— Det är ett stort problem att rodlarna går sönder, man är för klumpig helt enkelt, folk är så mycket tyngre och större nu jämfört med för ett tiotal år sedan, säger Kersti och förklarar att man fått lov att införa maxvikt för att rodlarna ska hålla.

Och att människor i regel är mer stillasittande nu jämfört för ett par år sedan gör också att smidigheten är sämre och risken för att göra illa sig i rodelbanan är då lite större.

— Folk välter med rodeln både uppför och nedför. Under de här åren har det inte varit några allvarliga skador men benbrott och småskador händer ju. Det finns en viss fara och risk finns med den här typen av aktivitet och folk måste inse att det här är lite riskfyllt, säger Kersti.

Många som kommer för att åka blir lite förvånade när de inser att åkningen sker på egen risk och att rodeln kan välta, berättar Kersti och förklarar att det är ju upp till den som kör att kunna reglera farten och är du då osmidig så är det lättare att ramla av och göra sig illa.

— Allt kan hända, det beror på vad du gör med din kropp. Folk tror inte att det ska kunna hända någonting, men det kan det, det beror på vem som framför åkdonet. Det är alltid några som kör i fatt varandra och åker omkull varje dag och får skrapsår.

Förutom att banan är sliten så är den också byggd under en tid då säkerhetskravet inte var lika höga som de är idag. Den här typen av rodelbanor byggs över huvud taget inte längre.

— Vi vet inte hur länge det kommer att vara accepterat, nu är det högre säkerhetskrav och de nya som byggs har en helt annan teknik som gör att man kan inte kan tippa eller lossna. Jag är rädd för vad som händer om några år. Vi hamnar i en gränszon hur vi ska utveckla detta om det tillåts att det fortsätter som det är idag. Nu finns inget kontrollorgan för den här banan, liften inspekteras varje år, men inte rodelbanan den är det vi som ska bedöma, säger Kersti och berättar att en förbättring de har tänkt att göra inför den här säsongen är att köra liften långsammare för att minska risken att rodeln tippar på vägen upp.

Parallellrodelbanan i Rättvik är som sagt den enda i Norden och den tillverkas inte längre. De nya som kommit på marknaden har den fördelen att de är säkrare eftersom man sitter fastspänd med säkerhetsbälten, de kan inte kan tippa och går inte lika fort. Krister menar att olycksstatistiken i rodelbanan i Rättvik är lika stor som vid skidåkning utför ungefär. Men även om rodelbanan i Rättvik är gammal och sliten och det finns ett annat säkerhetstänk idag så är den uppskattad av många besökare.

— Den är väldigt populär, de som åkte för 30 år sedan kommer hit idag och har med sig sina barn så att de kan åka. Den har ett högt affektionsvärde och är en grej för Rättvik som är unik. Det är den äldsta rodelbanan i hela Europa och den är känd i hela Sverige. Den är värd att pysslas om, avslutar Krister.