”Tajmingen spelade stor roll”

För sex år sedan flyttade Nina och Niclas Stålhandske från Stockholm till Leksand. Niclas, ja han flyttade hem medan Nina för första gången i sitt liv lämnade huvudstaden för att bo någon annanstans. Anledningen var att paret fick chansen att driva eget företag i Rättvik där man tog över Coop-butiken.

— Vi stötte och blötte den frågan tills vi tog beslutet att flytta upp, berättar Nina Stålhandske.

Hur var det då att lämna storstaden för ”landet”? Perfekt om du frågar Nina.

— Landsbygden har alltid tilltalat mig och jag har alltid trivts här. Där det är lite lugnare helt enkelt. Jag kände tidigt efter flytten att jag blev mer harmonisk, mindre stressad och fick en bättre livskvalité här uppe än vad jag hade i Stockholm. Visst att jag saknar min familj som fortfarande bor i Stockholm, men jag har aldrig saknat pulsen.

För drygt ett år sedan bestämde sig dock Nina och maken Niclas för att lämna Rättvik och Coop. Paret hade då drivit butiken i sex år.

— Vi kände att våra ambitioner för butiken var större än vad Coop kunde leverera. Sen hade jag jobbat för Coop sedan jag var 17 år och började extrajobba. Idag är jag 35 och det kändes som det kanske var dags att prova något nytt, skrattar Nina.

Nytt och nytt, det är egentligen en sanning med modifikation. Nina har nu bytt från livsmedelsbutiksbranschen till restaurangbranschen, ett område hon verkat inom tidigare under sitt liv. Sedan november förra året är Nina platschef vid Siljans Konditori i Leksand. En möjlighet som dök upp i precis rätt tillfälle.

— Ja, jag tror nog att tajmingen spelade stor roll. Hade jag fått frågan precis efter att vi avslutat vårt uppdrag i Rättvik så hade jag nog aldrig sagt ja. Nu kom frågan lite senare och jag hade gått hemma i nästan ett halvår. Visst var det skönt att vara lite ledig och landa i allt, men någonstans är man ju i sina bästa år och vill verkligen jobba. Jag blev nog ganska rastlös efter ett tag.

Samtalet kom och Nina fick tjänsten samt upplägget presenterat för sig. Just hur allt presenterades var vad som fällde avgörandet för Nina att tacka ja.

— Jag insåg att det fanns ganska mycket som jag kunde påverka och utveckla i verksamheten. Det tycker jag är superkul och är också det jag drivs av.

Vad var det som behövde utvecklas?

— Allt från sortimentet till miljön skulle jag vilja säga. Det har nog funnits en liten rädsla att göra för många och för stora förändringar, tror jag. Visst har konceptet fungerat under en lång tid, men inte längre vilket siffrorna också visat. Någonting var tvunget att göras för att hänga med.

Hur kan en vanlig arbetsdag se ut för dig?

— Jag kommer hit på morgonen och öppnar konditoriet, sen går dagen i ett! Det är mycket som skall göras. Vi diskar, fyller på varor, torkar bord, ja springer runt, haha! Sen blir det en del administrativt arbete för mig också.

När vi träffar Nina är det måndagen innan fettisdagen. Inte vilken dag som helst för ett konditori.

— Nej det kan man säga. Bagarna börjar exempelvis vid ett på natten och vi har planerat att sälja strax över 3000 semlor, skrattar Nina.

Likheterna med jobbet i Rättvik är många. Mötet med kunder finns där, precis som serviceandan. Men vilka skillnader finns mellan de olika arbetsplatserna?

— Det här är ingen organisation där du behöver gå genom femton led för att få fram en idé eller ett förslag. Här kan saker och ting hända från en dag till en annan. Det är väl den största skillnaden skulle jag vilja säga.

Siljans Konditori har länge varit en av centrala Leksands mest besökta mötesplatser. Som Nina var inne på har en hel del ändrats vad gäller konditoriets miljö. Strukturen med bås och de olika avdelningarna finns kvar men i ny skepnad. Trots att Nina själv tror det funnits en rädsla för förändringar berättar hon att det nya utseendet möts med lovord från gästerna.

— Ja, reaktionerna har varit väldigt positiva. Uppskattningsvis skulle jag säga att 99 procent har varit positiv feedback. Det känns som att det ändå har funnits en liten längtan efter något nytt. Det är i och för sig inga jättestora förändringar, vi har mer putsat upp stället lite grand. Vi vill fortfarande behålla det klassiska med tanke på den historia som sitter i väggarna, avslutar Nina Stålhandske.