”Man blir glad i hjärtat”

Under gårdagen höll Orsa Musikskola sin traditionsenliga Världens Barn-konsert.

Platsen var också densamma som de senaste åren; Trunna kyrka.

Ett 70-tal barn totalt intog scenen och bjöd en fullsatt kyrka på trevlig underhållning.

Insamlingen under konserten inbringade hela 9 000 kronor till Världens Barn.

Nytt för i år var att Världens Barn-konserten arrangerades av Orsa Musikskola tillsammans med Orsa församling.

— Förra årets insamling gav cirka 5 000 kronor. Det ska vi slå i kväll, visst ska vi komma upp i 7 000 kronor, uppmanade prästen Stina Svan besökarna.

Givmilda besökare hörsammade Stinas vädjan med råge.

Ingalill Sörlin, som bland annat dirigerade de allra yngsta på scenen, var mycket glad efter konserten.

— Det var en väldigt fin kväll, jag blir så lycklig av att så många barn gavs möjligheten att vara med på konserten. Jag känner mig stolt över Orsa och dess medborgare, stora som små, som gör en sådan här kväll möjlig.

— Dessutom var det kul med samarbetet med Orsa församling och vi är tacksamma för all sponsring, tillsammans kan vi göra mycket. Sedan blir man glad i hjärtat av att en mormor hörde av sig och ville baka ett par rulltårtor till kvällens fika. Helt på eget initiativ. Toppen, summerar en tacksam Ingalill.

Musikläraren Sörlin har tidigare varit rektor för Orsa Musikskola. Mitt i glädjen efter den härliga konserten som rev ner applåder oroas hon och kollegorna över verksamheten när Orsa kommun står inför tuffa besparingar.

Musikskolan är en av många verksamheter som drabbas när kommunen ska spara 15 miljoner kronor och dra in närmare 30 tjänster, enligt sparförslaget.

För musikskolan är det den 80-procentiga tjänsten för pianoläraren som försvinner om sparförslaget blir verklighet. Pianoundervisningen i musikskolan kommer dock inte att försvinna, utan Ingalill berättar att hon flyttas över dit.

Den ändring som i så fall måste göras inom musikskolan kan framöver innebära att det blir svårare att få med de allra yngsta i den här typen av konserter, befarar Ingalill och hennes kollegor.

— Största gruppen barn som är med är från åk 1-2 och samarbetet kring Världens Barn mellan skolan och musikskolan kan förstås bli svårare om musikskolan inte är delaktig i den ordinarie undervisningen. Så även förskolans sångstunder, där tanken är att främja språkutvecklingen med sång, rytmik och motorik.

Det är tiden man lägger på de yngsta som musikskolan kan tvingas prioritera bort

— Att musikskolan lägger en del av sina resurser i grundskolans musikundervisning för 1:or och 2:or är förstås för att lägga en bra grund till fortsatt musicerande, både i musikskolan och i högre klasser.

— Att vi gör en del timmar i förskolan har samma syfte, men också för att vi tycker att det är viktigt att alla barn i tidig ålder får sjunga med någon som är van och kan anpassa tonarten efter barnens röster och även ta del av livemusik i rummet.

— Detta i kombination med språkutveckling. Vi vill också inspirera den ordinarie personalen och bidra med material som de kan fortsätta jobba med i den dagliga verksamheten, förklarar Ingalill musikskolans arbete med de yngre barnen.

Att de här två verksamheterna för de yngsta tas bort från musikskolan när/om sparförslaget klubbas igenom beror som sagt på att Ingalill Sörlin behövs i musikskolans pianoundervisning.

— Årskurs 1-2 ska ju ha musik enligt läroplanen, så där måste man hitta en annan lösning.

Om vi går till gårdagskvällens konsert var det eleverna i just årskurs 1 och 2 som inledde med tre låtar; ”Räkna med mig”, Fly, fly butterfly” samt ”Upp ö nidvisan”.

— Roligt att en av låtarna (”Upp ö nidvisan”) sjöngs på Orsamål, tyckte Olle Vixner som hade ett av sina barn med på scenen och som själv är stor förespråkare av ”Ossmål”.

Sedan rullade det på med Barnkören och Mellanstadiekören och Unga kören.

Felicia Rosell blev tyvärr sjuk och kunde inte medverka. Det var annars meningen att hon skulle sjunga ”För kärlekens skull”. Gustav Elmgren sjöng solo, men hade där hjälp av Mellanstadiekören. Låten som framfördes var Auli’i Cravalhos ”How far I´ll go” som är hämtad ur en Disneyfilm.

Vi fick en liten pratstund inför konserten med Gustav, som går i årskurs 7. Det här var hans första soloframträdande i samband med musikskolans konsert.

— Jag har ju sjungit i större och mindre grupper under många år med publik. Visst är det lite nervöst, men jag har repat låten en hel del, så det är helt okej, jag har koll.

Gustav berättar att han redan i 4-årsåldern provade att spela violin/fiol för första gången. När de sedan i skolan fick prova lite olika instrument, var det inte så konstigt att han fastnade för just violin som sitt instrument där han sedan fått undervisning genom Orsa Musikskola.

— Det är violinen som är roligast och där jag kommit längst, säger Gustav.

Liksom alla andra i musikskolan tycker han att det är tråkigt med den föreslagna indragningen.

— Det är dumt att ge sig på musikskolan. Det finns väl inte så mycket mer att säga, det mesta är redan sagt. Men det är klart jag vill att musikskolan ska få behålla de tjänster man har i dag.

Som vanligt innehöll programmet under den uppskattade Världens Barn-konserten en fikapaus som Musikskolans vänner höll i och alla duktiga musikungdomar som hade varit med under kvällen avslutade tillsammans med två låtar; ”Det gäller oss” och ”Nu är det dags”.