”Jag grät som ett litet barn”

Det blev känslosamt när minnesmonumentet ”I fredens tjänst” invigdes vid Tingshusparken. Extra rörande blev det för Jonas Thalin, vars bror Jörgen Öhlund dog under ett FN-uppdrag i Bosnien 1996.

— Ja, jag grät som ett litet barn när stenen avtäcktes, berättar Jonas om minnesceremonin som hölls på självaste nationaldagen.

Minnesstenen är tillägnad Öhlund och alla andra som haft utlandsuppdrag i just fredens tjänst. Inte bara de från Orsa, utan den här stenen är ett minnesmonument för alla svenskar, poängterar Jonas Thalin och Torgny Johansson.

Det är tack vare Johansson som stenen står på sin plats i dag. Hans medborgarförslag bidrog till att Orsa nu fått ett eget minnesmonument.

— Den här minnesstenen är jätteviktig och jag är så tacksam att Torgny kom med förslaget, han förtjänar att hedras, säger Jonas.

Båda vill understryka att det är fel i den information som finns vid minnesstenen, där det står ingraverat att det är ett ”minnesmärke för att hedra de Orsabor som tjänstgjort inom internationellt fredsbevarande styrkor”.

— Det är inte bara för Orsabor utan för alla svenskar och texten kommer att ändras.

Torgny berättar att han under en tid hade tänkt på det här med en minnessten i Orsa. Det då han sett att många andra kommuner i landet har ett minnesmonument för att hedra FN-svenskar.

— Jag kände att FN-soldater i Orsa och Dalarna överlag inte fått den uppmärksamhet som de förtjänar. Sedan satte jag mig en kväll och skrev ett medborgarförslag och framför allt tänkte jag på Jonas Thalin, det var ju hans bror Jörgen Öhlund som omkom i olyckan 1996.

— Jag ville med det här förslaget främst hedra Jörgen Öhlund, hans familj, men även alla andra i Orsa som tjänstgjort utomlands, säger Torgny.

Orsa kommun var inte sen att nappa på Johanssons medborgarförslag.

— Någon inom kommunen har också räknat ut att det är totalt 28 Orsabor som under åren tjänstgjort utomlands. Jag kan några namn, men jag visste inte att det var så många.

En av dem var Jörgen Öhlund som omkom i en trafikolycka i slutet av januari 1996 under sitt FN-uppdrag i Bosnien.

— Han satt som skytt uppe i luckan på en bandvagn. Det var larvfötter på den och när de skulle över en bro halkade bandvagnen av den. De hade åkt över bron många gånger, så det var ren otur, poängterar Jonas.

Bandvagnen välte och Jörgen Öhlund hann inte ta skydd, han hamnade under vattnet med bandvagnen över sig. Han hade inte en chans. En annan FN-soldat skadades allvarligt vid den här olyckan.

— Jag var i stugan vid det här tillfället. Min syster ringde och berättade att Jörgen hade omkommit. Det här hände den 28 januari 1996 och Jörgen hade inte ens fyllt 22 år.

Vi träffas vid vid minnesmonumentet och Jonas visar ett minnesalbum familjen fått från Jörgens tjänstgöring i Bosnien. Han visar foton med bandvagnen som ligger upp och ner, kistan klädd i den svenska flaggan, Jörgen med sina FN-kompisar, på ett A4-papper står det bland annat skrivet vilken duktig soldat och bra kamrat Öhlund var.

Helt plötsligt kommer en pappa med sin son och börjar kika i albumet som Jonas ställt vid ett träd. Pappan tittar intresserat på fotografierna och säger:

— Jag kände Jörgen… Det är fint att de satt en minnessten här.

Jonas blir glad och rörd när han får höra det. Han blir också tårögd när han tittar på stenen. Minnesstenen som påminner honom om hans bror.

— Han ville hjälpa andra människor, det kommer jag ihåg än i dag att Jörgen sa. Han ville alla så väl, ville hjälpa andra, berättar Jonas varför hans bror sökte FN-tjänst.

Vi ska även nämna att Jonas, förutom en syster, har en bror i livet. Syskonen bor på annan ort och kunde inte närvara vid invigningen på nationaldagen.

Barnens mor dog ett par år innan Jörgen förolyckades i Bosnien. Jörgen hade en annan pappa än de övriga av syskonen; Bengt Olsson, som gick bort nyligen.

— Jörgen var enda barnet, han tog det väldigt hårt när sonen dog. Det är så synd att inte Bengt hann vara med på invigningen, han hade blivit väldigt stolt.

Bengts sista önskan var att begravas vid sin son och så blev det.

Jonas själv var bara 17 år när hans äldre bror omkom 1996.

— Jag kunde inte riktigt ta in det när jag var så ung och det är först nu som det har kommit ikapp mig. Jag har sökt upp och pratat med några av dem som gjorde missionen samtidigt som Jörgen och även de som var med i bandvagnen när olyckan skedde.

— Jag känner att jag inte bearbetat sorgen riktigt och den här minnesstenen är väldigt viktig i det.

— Den här platsen blir lite av en minneslund för alla FN-soldater, så jag är väldigt tacksam att dels Torgny Johansson kom med förslaget och att kommunen tog beslutet att genomföra det hela, poängterar en rörd Jonas Thalin.

Torgny Johansson har också tjänstgjort i Bosnien. När Öhlund kom dit hösten/vintern 1995 hade det precis blivit fred.

— Jag var där 1994 och vi var andra rekryteringen av svenskar som åkte och när vi kom dit så var det fullt krig. Det tog inte många dagar innan vi blev beskjutna, så det var tufft, minns Torgny.

När Johansson sedan kom hem från sitt FN-uppdrag diskuterade han faktiskt med Jörgen Öhlund om Bosnien.

— Han frågade mig hur det var och jag motiverade honom att åka, sedan var det så tragiskt att han omkom…

Torgny berättar att det han var med om och fick se i Bosnien satt djupa sår i honom. Sår som tagit lång tid att läka. Han har i perioder inte mått bra och det under lång tid.

— Min medicin var att jobba, jobba, jobba.

Han fick rådet att prata med en samtalsterapeut inom primärvården.

— Men de förstår inte, min känsla är att det är ingen som förstår. Det är när man pratar med andra som varit med om samma sak, det är bara de som förstår, menar han.

— Jag såg en på nationaldagen som hade den speciella FN-ringen på sig, han var från Älvdalen. Jag började prata med honom och han blev så glad och började berätta olika episoder som han varit med om.

Många av de som varit iväg på FN-tjänst behöver samtalsterapi, enligt Johansson.

— När jag fick prata med en inom försvaret som själv varit iväg, först då kände jag att det hjälpte, han förstod.

Under invigningen var det förstås han som kom med idén om en minnessten som fick avtäcka monumentet som tillverkats av Orsa Stenhuggeri och är gjort av sandsten.

— Det var väldigt hedrande och den som stod bredvid mig heter Tony Nilsson. Han var med i samma vagn som mig i Bosnien, jag ringde honom och sa att jag ville ha honom med vid ceremonin.

Johansson hedrades även med en medalj för att ha varit med i hemvärnet i tio år.

— Det är faktiskt mer än tio år. Jag är sjukvårdsansvarig inom hemvärnet, jag brinner för sjukvård, att rädda sig själv och andra.

För snart 30 år sedan var han i Bosnien och fick se hemska saker. Det har tagit väldigt lång tid att bearbeta, men i dag mår han bra, poängterar han.

— Jag var äventyrslysten och ville göra nytta. Skriva på Facebook, det gör ingen nytta, men vi gjorde jättemycket där nere. Vi skyddade byar, vi visade upp oss för att de civila skulle känna sig trygga.

— Man får inte skjuta på FN-soldater, men det gjorde man ändå, det var fullt krig. Det som hände i Bosnien då jämförs med Ukraina i dag, det är samma tokeri, säger Torgny Johansson.