”Jag grät så tårarna sprutade”

En hundägares mardröm är att älskade vovven av någon anledning försvinner och aldrig kommer tillbaka.

De tankarna snurrade säkert på paret vars hund Freya försvann spårlöst i onsdags.

Men efter drygt två dygn är den snart 11-åriga tiken återförenad med sin ”flock”.

— Jag grät på vägen hem från Mora, tårarna bara sprutade i bilen, berättar matte Maria Ström.

Hon och sambon Alex bor på Born. I onsdags när Freya som vanligt släpptes ut på gården för att göra sin behov, kom hon inte in igen.

— Vi brukar alltid släppa ut Freya på gården så att hon får kissa, promenaden brukar vi ta senare.

Det här var vid 10-tiden i onsdags. Freya gick ut, men kom aldrig in igen. Husse Alex ropade efter henne, men hon var spårlöst borta.

Paret har ett barn på tio månader. Maria var inte hemma, så det var inte helt lätt att bara sticka ut direkt och leta för Alex. När han kom ut så fanns det inte ett spår efter Freya.

En efterlysning gjordes på sociala medier och många engagerade sig i Freyas försvinnande.

— Jag tror vi involverade hela Orsa, skrattar Maria.

— Folk gick till fots, de åkte bil, natt som dag, och hjälpte till att leta, säger hon tacksamt.

Under torsdagen hade man sett spår efter järnvägen bort mot Orsa Skans. Via bekanta fick man tag i en person i Mora som har en så kallad ID-hund, som hade fått upp spår vid PO:s stugby i Hansjö, men där tog det stopp.

Det hela fick sedan en odramatisk upplösning, men inte desto mindre lycklig under fredag eftermiddag. Snälla människor som var ute och letade efter Freya knackade på i ett hus som ligger efter att man svängt av E45 mot Skattungbyn och där fanns Freya.

— Den som hade Freya hos sig hade hittat henne efter vägen mot Skattungbyn och hade sagt att ”hen” höll på att söka efter telefonnummer för att hitta ägaren, berättar Maria.

Naturligtvis fick hon och sambon reda på den glada nyheten fortast möjligt.

— Jag var i Mora när jag fick höra det, jag gasade hem och tårarna sprutade ur mig av glädje.

Efter två skräckfyllda dygn kunde flocken äntligen återförenas.

— Det har varit fruktansvärt. Det här är sambons första hund och Freya, som fyller 11 år i mars, har varit hans bebis. Vi har varit så rädd att vi inte skulle få ett avslut, att inte få veta vad som hänt Freya.

Men skräcken förbyttes till ett kärt återseende. Det var en hungrig ”dam” som de fick tillbaka.

— Freya verkar lite trött, men annars inget fel, och hon blev väldigt glad över att få korv, den var hon jättetaggad på, berättar en lycklig matte.

För att kontrollera att inte Freya dragit på sig några skador under sin två dygn långa rymning gjordes ett besök hos Djurläkarn sent fredag eftermiddag. Freya har lite sår under magen och runt tassarna och är röd om huden, men verkar inte ha ont.

— Veterinären hittade inte något allvarligare, skönt det, konstaterar husse Alexander Leppänen.

Alex som berättar om ett par jobbiga dygn.

— Det har varit mycket ledsamt och jag har grinat mest hela tiden. Man har ju inte vetat nånting och nu känns det som en sten har lossnat. Det har varit så tomt, vi har inte vetat vart man ska leta och nu är jag bara så glad att hon ligger bredvid här i sängen, säger en tacksam husse.

Vågar ni fortsätta släppa ut Freya på gården som ni gjort tidigare eller hur tänker ni där?

— Nej, nu blir det koppel om hon så bara ska ut i bilen, har husse och matte bestämt för att undvika en ny rymning.