Ett historiskt arbete har genomförts i Emådalen

För alla som någon gång passerat Emådalen är vattentornet en känd syn. Denna annorlunda byggnad utmärker sig där den tronar i ensamt majestät på krönet av berget, inuti döljer sig en historisk skatt!

År 1909 byggdes tornet i Emådalen för att inhysa varmluftsmaskinen som i delar skeppats från tillverkaren i Tyskland. Ingenjören Alexander Monski från Eilenburg designade och skapade den i dag unika maskin som åter tagits i bruk.

Järnvägen för sträckan Orsa- Härjedalen stod klar år 1909 och vattentornet i Emådalen var nödvändigt för dess drift. Efter den i sort sett konstanta uppförskörningen från Orsa centrum stannade ångloket i Emådalen får påfyllning av vatten från den nya varmluftsmaskinen.

— Vatten tog man från en bäck trettio meter från vattentornet, berättar engagerade Kåre Olsson från Orsa Jernvägsförening.

— Övriga stopp för vattenpåfyllning fanns bland annat vid Kropptjärn, Storstupet och Tandsjöborg, fortsätter Kåre.

Personalen som var stationerade på järnvägsstationen i Emådalen hade även som uppgift att elda i vattentornet för att hålla varmluftsmaskinen igång.

Varmluftsmaskinen var i drift till slutet på fyrtiotalet då man övergick till motorpumpar. Även sedan ångloken ersatts av diesellok fick vattentornen längs banan stå kvar av beredskapsskäl, redo att kopplas in om behov skulle uppstå.

— Sedan dess har den inte snurrat ett varv, säger Kåre, som tillsammans med ideella krafter i föreningen beslutade sig för att plocka ner hela maskinen del för del och försöka att väcka liv i den historiska gjutjärnstjänaren.

Föreningen erhöll för en tid sedan bidrag från Riksantikvarieämbetet för arbete med det unika vattentornet i Emådalen.

— Tornet är unikt därför att det är helt intakt med sitt ursprungliga Sterling varmluftsmaskineri i behåll. Det är den enda maskinen i landet i fungerande skick som fortfarande står kvar på sin ursprungliga plats där banan fortfarande trafikeras, säger Kåre Olsson.

Rökröret hade rostat sönder på grund av läckage i tak och skorstensplåt, vilket medförde att vatten samlats i maskinen. När man började lossa på maskindelar så forsade vatten ut.

— Det var en helt fantastisk känsla när vi kunde konstatera att vattnet ej trängt in i själva maskineriet och att det ej var sönderfruset, konstaterar Kåre och Lennart Lindh som var de som plockade ner hela maskinen, rengjorde och gick igenom den med nya packningar, ett arbete som utfördes nere i tågstallarna i centrala Orsa.

Vattentornet i Emådalen och ett identiskt torn vid Storstupet ägs av banverket till början på 80-talet då Orsa kommun köper byggnaderna. Tyvärr var tornet vid Storstupet i så dåligt skick att det inte gick att räddas och revs ganska omgående. Maskineriet från Storstupet finns dock bevarat och finns att beskåda i Orsa centrum invid Stationen. I Emådalen var fastigheten i bättre skick och renoverades 1986.

Kåre och Lennart har lagt ned mängder av timmar för att återställa Varmluftsmaskinen i dess ursprungliga skick. Lön för mödan har de nu fått när Sterlingmaskinen tyst tuffar på, som om den aldrig har stannat, trots att över sjuttio år har passerat utanför vattentornets väggar.

— Som tur var bestämde sig en tornfalk för att häcka inne i vattentornet förra sommaren, vilket medförde att vi avbröt arbetet under ett par veckor och vi fick en naturlig vilopaus, skrattar de båda männen.

Nu ser de fram mot söndag 4 september då Vildmarkståget som går på ånga kommer att köra sträckan Mora- Östersund.

Tåget kommer då att stanna i Emådalen för att ta vatten efter den långa uppförskörningen, som det en gång gjorde vid starten 1909.