Lämnade stressen för lugna Orsa

De lämnade stressen och flyttade till Orsa. Sedan en tid tillbaka driver Andrew och Elisabeth Langran Trunna Vandrarhem & Konferens.

— Mitt första intryck efter att ha flyttat hit är när jag stod i kön på ICA. Här verkar ingen ha bråttom och det var så skönt att slippa stressen vi kom ifrån och nu har man själv kommit ner i det där lugnet, säger Elisabeth med ett skratt.

Paret Langran har känt varandra länge, hon från Stockholm, han från Dublin i Irland.

— Första gången vi träffades var när jag var med min familj till Irland. Då var jag 12 år och du 14, säger Elisabeth och tittar ömt mot maken.

Längre fram korsades deras vägar när båda studerade i Uppsala och tio år efter första träffen blev de ett par.

— Jag fick ett stipendium att studera utomlands och sökte mig till Uppsala för att studera livsmedelsteknik, berättar Andrew hur han hamnade i Sverige.

Efter  det blev han kvar i sitt nya land och han pratar utmärkt svenska. Det tog dock ett tag innan det lossnade med språket i det nya hemlandet.

— Vi pratade mest engelska och det var Andrews pappa som sa att vi måste börja prata mer svenska och det fick honom att tänka till, säger Elisabeth om maken.

— Det gick lätt att lära sig i och med att Elisabeth är från Sverige. Hon rättade mig alltid och det gör hon än i dag, säger Andrew med ett leende.

2017 lämnade de sitt tidigare liv i Björklinge, tog sina tre tonårsflickor och flyttade till Dalarna; Esther, Johanna och Emily, i dag 19, 22 respektive 16 år gamla.

Det var när Andrew blev uppsagd från sitt jobb som idén att lämna livet de hade för att i stället starta något nytt. Inte minst då Elisabeth vantrivdes när det gäller hennes resor för att komma till sitt jobb som jurist.

— Vi bodde i Björklinge, utanför Uppsala, en ort ungefär lika stor som Orsa, och jag hade två timmar enkel resa för att komma till jobbet. Jag var så trött på pendlingen och ville slippa den.

Sedan sammanföll det hela med att Trunnagården, som är en kristen kurs-, läger- och konferensgård i Orsa, behövde förnyas. Föreningen som äger Trunnagården sökte någon som ville arrendera och driva samt utveckla verksamheten.

Den enda kopplingen paret Langran hade till Orsa, var att Elisabeth som ung själv hade varit på ett av alla de läger som Trunnagården haft och fortfarande har.

— Jag hade kontakter här innan. Men om det inte varit för att jag varit på läger här, så hade vi aldrig vetat om att de sökte någon som kunde ta över verksamheten, poängterar Elisabeth.

Sedan gick allting snabbt efter första kontakten. Paret sålde sitt hus i Björklinge och flyttade till Orsa och den enda kopplingen hit var alltså att Elisabeth hade tillbringad någon lägervecka här.

Och de har blivit väl mottagna i sin nya hemort.

— Det tar nog några generationer innan man kan kalla sig riktiga orsingar, men alla här har varit väldigt trevliga, säger Elisabeth.

— Jag tycker det är ganska lätt att få nya kontakter, inte minst genom företaget, men även med grannarna, säger Andrew.

Langrans bor i ett hus i Stenberg. Ett hus som behöver mycket kärlek och omvårdnad.

— Vi har en vacker utsikt, men det är ett gammalt hus så jag bankar och smäller mycket hemma, säger Andrew om vad han gör när det inte är fullt upp på Trunnagården.

Annars hinns det inte med så mycket till fritidssysselsättning.

— Jag har alltid tyckt om att fiska, men det har inte blivit så mycket av det. Men däremot har jag börjat springa igen.

Elisabeth sjunger i kören Samklang i Mora.

— Jag spelar även piano, tillägger hon.

Förutom att bistå maken när det gäller Trunna Vandrarhem & Konferens, som erbjuder 70 sängplatser, har Elisabeth också ett ”vanligt” arbete.

— Jag jobbar inom Mora kommun där jag är personligt ombud för människor med funktionsnedsättning. Det är faktiskt lite juridik i det också, säger hon och syftar på sitt tidigare jobb som hon hade innan flytten till Dalarna.

Normalt sjuder det av aktivitet på gården, men liksom på de flesta ställen i dessa tider sätter coronapandemin sina spår.

— Sommaren var bra, men nu är det lugnt här, konstaterar Andrew.

För närvarande jobbar han helt själv med anläggningen. Andrew sprudlar av idéer hur han ska utveckla verksamheten för att få beläggning på gården bara pandemin släpper sitt grepp om Sverige och övriga världen.

— I våras drog vi igång Kafé Trunnagården. Vi hade en jätteduktig konditor, men inte långt efter att vi hade startat kaféet så kom coronapandemin och vi tvingades stänga igen.

Andrew har gjort en bagarstuga i källaren och startade förra vintern så kallad food trekkers.

— Tanken var att locka hit utländska gäster att laga mat och planen var även att baka tunnbröd.

Men det mesta ligger som sagt på is i väntan på att coronapandemin ska avta.

— Vi har en keramikverkstad i gamla Trunnaskolan, den är fortfarande igång i alla fall, poängterar Andrew.

— De är otroligt duktiga keramiker, berömmer Elisabeth deltagarna.

En verksamhet som står still är förstås aldrig bra, men Langrans hoppas på bättre tider.

— Sommaren var bra, så vi kommer att klara vintern. Sedan hoppas vi på en bra sommar igen.

I vår reportageserie ”Nya grannar” brukar vi testa de som är med om de kan det lokala språket, i det här fallet Orsamål. Första ordet är; Kripp.

— Det betyder nog kryp, gissar Elisabeth.

Rätt svar är; Barn.

Nästa ord är; Kasung. Båda gissar att det låter som att det skulle kunna vara kalsonger.

— Någon form av klädesplagg i alla fall, garderar sig Elisabeth.

Rätt svar är; Ytterrock.

Det tredje ordet på Orsamål är; Rogard. Efter lite gissande kommer Elisabeth fram till att det är någon form av staket, vilket vi får säga var en bra gissning då rätt svar är; Gärdesgård.

Sista ordet är riktigt långt och krångligt; Ljotwedersfugäl. Paret diskuterar sig fram till att det är en fågel.

— Vi gissar på talgoxe.

Det var också en bra gissning, tycker vi, men rätt fågel är; Domherre.

— Men direktöversatt betyder Ljotwedersfugäl ”styggvädersfågel”, berättar Jonas Brus som vi tagit hjälp av när det gäller att hitta ord på Orsamål att testa på ”Nya grannar”.

— Jag har aldrig hört talas om Orsamål, säger Andrew med ett stort leende när han får höra/läsa de konstiga orden.

— Det är en del som pratar Orsamål på jobbet, men det är inget jag kan och jag förstår inte vad de säger, säger en minst lika road Elisabeth gällande det främmande språket.

Inte långt efter att Langrans tagit över Trunna Vandrarhem & konferens kom en kvinna på besök. Det har blivit ett speciellt minne för Elisabeth.

— Hon hade nyligen blivit änka. Hon kom hit tre dagar i rad och åt engelsk våffla. Jag satt och lyssnade på vad hon hade att berätta och det var nog som balsam i själen för henne. Fler såna härliga möten skulle jag önska mig, säger Elisabeth om framtiden.

— Jag drömmer om att den här platsen ska vara öppen för alla. Det är så kallt ute, inte bara bokstavligt, och vi vill att Trunnagården ska förknippas med värme och omsorg, avrundar Andrew.