Från myllret i miljonstaden till lugnet i Dalarna

Hitachi Energy, som vi i dag känner Västerbergslagens industrijätte som, hör till ” The Global Big 5 Professionals”. Det är en ära att få arbeta här, vid energiindustrins Rolls-Royce. Det menar Ganesh Pushpakumar som är en av hundratals indier som tillsammans med sina familjer nu bygger för framtiden i Ludvika. 

— Att bli utvald för möjligheten att få arbeta här. Det gör att man är någon särskild, säger Ganesh Pushpakumar.

Ganesh Pushpakumar kom till Ludvika för första gången redan 2008. Då i ett uppdrag för ABB och även om det inte hunnit gå många år sedan dess har en hel del förändrats, både inom industrin och i Ludvika som samhälle.

— Då var det ännu mindre folk. Ännu färre bilar. Vi tänkte; var är vi nu? I mitten av ingenstans? Det var så tyst, minns Ganesh.

I dag är situationen en helt annan. Det multikulturella samhället har växt sig starkt. I Ludvika finns över 70 nationaliteter representerade och inte minst den indiska kulturen lever friskt. Men för Ganesh och hans fru Lekshmi, som kommer från en stad med 16 miljoner invånare, blir livet i Ludvika ändå en kontrast. Till viss del är det också just det som lockar. Lugnet, tystnaden och balansen mellan arbete och fritid.

— Vi visste vad vi gav oss in på. Det är klart att vintern känns tuff, särskilt när det blir halt. Men Ganesh har berättat om sin tid här och Ludvika har alltid funnits i våra tankar. Det är som att livets cirkel sluts här i Ludvika, säger Lekshmi Ganesh som tillsammans med sin man och dotter lämnat den indiska turistorten Goa för livet i Sverige.

Samma resa har Sruthi Rathish och Rathish Pengadath gjort. Just ett lugnare och mer balanserat liv är den största anledningen till flytten för dem. I dag arbetar de båda på Hitachi Energy. De är utbildade ingenjörer och levde tidigare i Oman. Där fanns inte möjlighet för Sruthi att få praktisera sitt yrke. Som kvinna i Oman var hon inte välkommen inom industrin, utan arbetade på förskola.

I Ludvika har deras barn gott om tid till fritidsaktiviteter. Ishockey och skidåkning är nya erfarenheter men även kajak och segling finns på agendan. Och just Ludvikas föreningsliv – det blomstrar! Tack vare Hitachi Energys expansion har medlemsantalet i idrotts- och kulturföreningar ökat rejält.

— Föreningarna har kö. Det är så stort det som händer nu och det är bara början. Kultur och idrott är globalt. Det förenar och det är det som är så magiskt, säger Peter Hoxell, verksamhetschef för fritid och idrott i Ludvika.

Givetvis har föreningslivet också fått nya tillskott av aktiviteter tack vare den multinationella invånarskaran. Nu finns där bland annat både indisk dans och kricket. Lekshmi har varit med och startat gruppen som träffas för att hålla den indiska danstraditionen vid liv. De har redan uppträtt, både här i Ludvika, men också i Stockholm.

— Det är viktigt att behålla de indiska traditionerna, men också helt fantastiskt att få vänner från Sverige och få veta mer om kulturen här, betonar hon.

— Att få möta alla dessa kulturer är positivt även för affärerna. Vi gör business med många andra länder och det är en fördel att he en personlig koppling, menar Ganesh.

Det krävs en hel del för att våga flytta hus och hem till ett nytt land. För familjerna vi möter i det här reportaget var arbetsmöjligheten på Hitachi Energy avgörande. Naturen och lugnet lockade, men det allra viktigaste för att kunna ta beslutet, var barnens möjlighet till en kvalitativ utbildning.

— För en familj från Indien är möjligheten till utbildning alltid viktigast, förklarar Lekshmi.

I Indien är studieklimatet strängare och framför allt fokuserat på teoretiska ämnen. Här i Sverige finns större möjlighet till praktik och eget upptäckande, ett sätt att se på utbildning som tagit lite tid att lära känna och förstå.

— Ett mer holistiskt lärande, säger Ganesh och menar att det är positivt, om än något nytt att vänja sig vid.

Möjligheterna för Ludvikas barn med internationell bakgrund har under de senaste åren blivit större. Studier helt eller delvis på engelska finns vid Kyrkskolan från årskurs sju och vid Västerbergslagens Utbildningscentrum har den prestigefyllda gymnasieutbildningen International Baccalaureate just startat sin första termin.

— Det betyder jättemycket att kunna studera på engelska. Också för möjligheten att eventuellt fortsätta studierna i Indien eller ett annat land om det skulle bli aktuellt, säger Rathish.

Samtidigt som förtroendet för det svenska skolsystemet har växt hos de båda familjerna som sett sina barn trivas och utvecklas under sin utbildning, har också brister identifierats.

— Det råder lärarbrist, säger Sruthi och tillsammans med sin man nämner  hon även problem kring att vissa delar av utbildningen ännu inte är tillgänglig på engelska.

Allt med flytten till Ludvika är inte enkelt. För Lekshmi som tidigare arbetat med kundscervice och logistik har ännu inget lämpligt arbete dykt upp i Sverige. Språket krävs och nu studerar hon SFI i hopp om att snart kunna tillräckligt mycket svenska för att åter igen få användning för sin profession.

— Det är frustrerande att inte ha ett arbete att gå till. Men jag hittar på mycket annat och det är nog jag som är hemma minst även om jag inte jobbar, skrattar Lekshmi.

Arbetet med att skapa värdefulla sammanhang och integration för alla de medlyttande invånarna pågår för fullt vid Ludvika och Smedjebackens gemensamma utvecklingsbolag Samarkand2015. Här får Åsa Andersson och Marianne Liinanki information om när internationella familjer är på ingång och finns till hands för allt från att gå på lägenhetsvisningar till att hjälpa till med språkundervisning, registrering hos Skatteverket och anordning av trivselevenemang och kulturella aktiviteter.

— Man får ställa vilka frågor som helst till oss. Vi har ett givande jobb och lär oss otroligt mycket. Samtidigt kan vi känna oss otillräckliga ibland. Det här många som behöver vår hjälp, berättar Åsa och Marianne.

När vi besöker Ludvika är planeringen för det indiska Diwalifirandet, ljusets fest, i full gång. Ett sätt att umgås och dela med sig av traditioner mellan olika kulturer samtidigt som samhörigheten mellan Ludvikas indiska invånare stärks.

— Det skulle behövas en större arena för kulturevenemang här, likt i storstäderna. Förutsättningarna och behovet finns. Det skulle kunna bli en internationell kulturhub, ett landmärke för Sverige, säger Ganesh Pushpakumar.

Här i Ludvika bygger de båda familjerna sin framtid. Barnens skolgång är viktigast och viljan att låta dem färdigställa sina utbildningsår här gör Sverigeflytten till en långsiktig satsning. Lika så beskrivs framtiden för Hitachy Energy av de båda paren.

— Tack vare att det handlar om  grön energi är satsningen långsiktig, menar Rathish Pengadath.

— Tekniken finns och efterfrågan är stor. En ”sweet-spot” för Hitachi, säger Ganesh Pushpakumar.