”Euforin sitter i – det här är ett jättebra ställe att bo på”

Familjen Lenman har gjort tvärtemot vad andra brukar göra. De har byggt ett nytt året-runt-hus i fjällen och har kvar sitt gamla hus i Sigtuna som fritidshus. De föredrar att bo nära den storslagna fjällnaturen framför att sitta i bilköer i Stockholm.

Gunnar Lenman körde tio mil om dagen, till och från Bromma flygplats. Där jobbade han som ansvarig för flygbolaget Malmö Aviations (numera BRA) flygplatsverksamhet. Den här serien kallas för Nya grannar och även här är det tvärtom. Familjen får nya grannar varje vecka när det är stugbyte.

Nu bor familjen på första parkett. De har utsikt mot Hundfjället, Linddalen och Stor-Närfjället som finns bara ett stenkast från gården.

Anna Lenman kommer från Uppsala, men hennes mammas mormor kommer från en by utanför Falun och hon är stolt över att ha en del av sina rötter i Dalarna. Gunnar Lenman kommer från Arvidsjaur och har flygplansintresset med från modersmjölken. För honom är det helt naturligt att ta flyget till fjällen. Nu jobbar han för att andra också ska kunna resa med flyg till Dalafjällen och Trysil. Han sammanfattar det kort: Fjäll, flygplan och flygplats!

— Jag växte upp i Arvidsjaur och på Skellefteå Flygplats, där mamma jobbade som flygtrafikledare. Efter en utflykt till Stockholm och Sigtuna och sedan flytten hit till Sälen med jobb på en flygplats känns det som att komma hem.

Hans mamma var den yngsta kvinnan i Sverige som tog flygcertifikat, hon var blott 17 år men fick vänta tills hon var 18 år innan hon kunde hämta ut certifikatet.

— Vi hade ett eget sjöflygplan i Arvidsjaur, som vi framför allt använde för att flyga upp till vår stuga i fjällen med.

Namn: Anna och Gunnar Lenman.
Barn: Hugo, 9 år.
Ålder: Anna är 48 år, Gunnar 54 år.
Yrke: Anna är gastronom och driver företaget Kreativa Gastronombyrån och Gunnar är vd på Scandinavian Airport Mountain.
Bor: Orrliden i Tandådalen.
Bodde: Granby utanför Sigtuna.
Intressen: Skidåkning på längden och tvären, Anna cyklar mountainbike och jagar samt sjunger i kyrkokör. Hon tycker även om växter. Gunnar gillar sport, åker slalom och spelar golf. De gillar båda att fotografera och att idka friluftsliv. Hugo gillar att åka slalom och skoter, spela tv-spel. Alla tre älskar musik.

Hur kom det sig att ni valde att flytta hit?

— Jag var ju helt euforiskt när jag kom hit för att jobba på en flygplats i fjällen, säger Gunnar Lenman.

Kombinationen av att jobba på en flygplats i fjällen och närheten till dessa för att utöva friluftsliv tycker han är fantastisk. När han skulle berätta för Anna om sitt livs chans insåg han att det skulle bli en rejäl livsstilsförändring för henne, men hon behövde ingen lång betänketid visade det sig.

— Jag sa ja på tre sekunder. Dels för att jag älskar fjällen och naturen och jag satt inte fast i en arbetsplats, förklarar Anna.

I det egna företaget jobbar hon som konsult inom matrecept och produktutveckling. När hon kom till Sälen fick hon i uppdrag av Skistar att jobba med restaurangutveckling.

— När vi klev upp på tomten sa vi; vill vi bo här? ”Ja, det vill vi!”, säger Anna.

Grundorsaken till flytten är som sagt att Gunnar fick ett erbjudande om att bli vd på Scandinavian Mountain Airport.

— Jag flyttade hit i juni 2019, då hyrde jag nere i byn. Planen var att Anna och Hugo skulle komma hit till augusti förra året, säger Gunnar Lenman.

Så blev det inte.

— Vi kom upp januari 2020, vi kunde inte hålla oss, säger Anna Lenman.

Familjen hade varit till Tandådalen påsken 2019, solen sken hela tiden, det var mycket turister och allt var perfekt. De blev nästan fartblinda. När Gunnar kom tillbaka i maj fanns det inte en enda människa i Sälen. De ställde sig på tomten i Orrliden och blickade ut mot dalen. De lät magkänslan styra – det som lockade mest var deras kärlek till friluftsliv och utsikten mot Linddalen. De lät bygga ett nytt hus efter Annas ritningar och de har inte ångrat sig.

— Jag ritade vårt hus själv, och gav ritningen till byggfirman som förverkligade det. Kanske lite udda intresse, men jag gillar att tänka flöden, praktiskt och så kändes det som att alla färdiga husritningar inte passade in på vår tomt eller hur vi ville ha det.

Skillnaden mot livet utanför Sigtuna är inte avgrundsdjup, om man bortser från bilköerna och fjällen. Där bodde de också på landet nära naturen.

— Vi är inga lägenhetsmänniskor, vi gillar djur, natur och friluftsliv. Vi behöver inte ha en massa folk omkring oss, säger Anna.

Vad drömde du om att bli när du var liten Anna?

— Jag drömde om att bli kock, jag har alltid lagat mat sen jag var liten. Jag fick en bok av mormor som hon köpte i Tyskland, ”Ich bin Koch”, när jag var sex år. Syrran fick en bok som hette Ich bin Tänzer. Jag blev kock och hon blev dansös, säger hon och ler.

Gunnar tycker det är bra med en kock som emellanåt lagar maten rejält från grunden.

— Hon jagar, slaktar, lagar och jag äter den, säger han och skrattar.

Anna har ingen speciell favoritmaträtt, hon gillar det mesta.

— Jag själv är ”allätare”, men älskar framför allt svensk husmanskost, mat med mycket grönsaker och gärna maträtter med internationell touch, som asiatisk mat och medelhavsmat.

Är det svårt att ta sig in i sociala sammanhang på en ny ort?

— Man har verkligen känt sig välkommen här, folk är trevliga, säger Gunnar.

— Den första skoldagen för Hugo träffade jag en mamma som också var nyinflyttad, vi fann verkligen varann, säger Anna.

Innan de flyttade in i huset i Orrliden hyrde de ett hus nere i Sälens by.

— De som vi hyrde av var fantastiska guider, vi blev goda vänner med dom. Det känns som folk är drivna och positiva här, det är en bra blandning av ortsbor och inflyttade, säger Anna.

Vilken är den största skillnaden jämfört med där ni bodde tidigare?

— Det man inte saknar är bilköerna i Stockholm, det blev många timmar i kö, säger Gunnar.

Anna tycker att naturen är den största skillnaden.

— Det är en helt annan natur här, det är mer storlaget med fjällen. I Sigtuna är det mer vatten tack vare Mälaren.

De har kvar huset i Sigtuna som fritidshus, nu är deras bas i Sälen.

— Vi har elva timmar till Arvidsjaur och fem timmar till Sigtuna. Det är ingenting för en norrlänning, säger Anna och tittar på Gunnar.

Kanske kan de ta flyget i stället för bilen till Stockholm så småningom, det är i alla fall flygplatsens mål att kunna erbjuda flyg till huvudstaden flera gånger i veckan.

Vilket är ert pinsammaste minne sen ni flyttade hit?

— För mig var det många ansikten i början, jag hälsade på folk hela tiden. En gång hälsade jag på samma person flera gånger, ” men du har ju hälsat på mig”, sa personen till Anna. Då kände jag, ”oj förlåt”!

Vad är det mest spännande ni varit med om?

— När jag gick på fjället bortanför Hundfjället, mitt på leden låg det färsk björnbajs. Jag gick vidare och började vissla, jag ångrade mig. Det blev för spännande, när jag kom ner i skogen vände jag skyndsamt tillbaka, säger Gunnar.

De har båda två sociala jobb och de uppskattar kontrasterna.

— Det kan vara skönt att sitta och titta ut i ensamheten, säger Gunnar.

Vad är det dråpligaste ni varit med om sedan ni flyttat hit?

Gunnar berättar om när han just börjat sitt jobb på flygplatsen:

— Jag hade precis börjat jobbet, jag kände ingen här. Jag pendlade mellan Sigtuna och Sälen och skulle köra upp en söndagskväll till huset vi hyrde i byn. Jag hade tömt bilen och skulle gå in, men var var nyckeln? Den hade jag glömt. Jag ringde en person mitt i natten, han svarade inte och allting var stängt.

Då var flygplatsen ännu inte färdigbyggd.

— Jag åkte upp till flygplatsen och tittade in i byggbodarna, där fanns inget att ligga på. Jag försökte sova i bilen.

Han sov inte så gott. I väntan på nyckeln som Anna skickade med posten sov han andra natten på Gammelgården.

Vilket är erat bästa minne/intryck sen ni flyttade hit?

— När hela familjen gör nåt friluftsaktigt och vi står uppe på fjället och konstaterar att ”här bor vi”, säger Anna och ler.

Gunnar tar gärna bilder på utsikten söderut, den finns förevigad i alla tänkbara ljus.

— Vi tar bilder på allt, huset nedanför är det mest fotograferade huset av alla!

Vad är ni mest förundrade över eller nyfikna på här i Sälen?

— Den framtida utvecklingen, vi flyttade ju hit tack vare flygplatsen, säger Anna.

— Det finns ju mycket kvar att se, älven vill vi gärna se mer av. Mitt första år här var det bara att jobba, säger Gunnar.

— Hugo hade varit till Njupeskär med skolan, så när vi tre var dit fick han guida oss, säger Anna.

Vad har ni för förväntningar på ert liv här i Sälen?

— Förväntningarna har infriats. Livskvalitén – den har höjts, tycker Gunnar.

Blir ni kvar här, tror ni?

— Ja, euforin sitter i. Vi blir kvar, det är ett jättebra ställe att bo på, säger Gunnar.

— Hugo trivs också bra, hade han inte gjort det hade jag haft ont i magen. I början trivdes han, sen saknade han sina vänner, nu har han mer vänner här än i Sigtuna. Skolan och lärarna är fantastiska, säger Anna.

Slutligen ska de få genomgå dialekttestet på transtrandsmål vilket inte är helt lätt, efter lite betänketid går det bättre.

Djässgal – är det en maträtt, eller kanske en tupp, funderar Anna. Efter en stund säger Gunnar gärdesgård.

Föllbär – Rönnbär, tror Anna.

Tsätsa – Ingen av paret kan svaret men efter en ledtråd, att det finns en enda tsätsa i Tandådalen, så svarar Gunnar, kyrka.

Ränn å schtji – Åka skidor, svarar Gunnar.

Alla svaren var rätt utom rönnbär, föllbär som betyder hallon på transtrandsmål.