Wasastugans restaurang i konkurs: ”Har velat styra upp situationen”

Wasastugans restaurang har försatts i konkurs. Bolagsägare André Feem blev överraskad när Siljan News först gav honom beskedet under tisdagen, men förklarar samtidigt att allt barkat åt det hållet.

— Jag kan bara känna att kommunen drivit ett helt okej företag i konkurs, konstaterar André Feem uppgivet.

André Feem har tillsammans med sin bror Michel Feem drivit restaurang Wasastugan i Mora sedan 2011. Mest är det Michel som fått ta hand om restaurangen de senaste åren, sedan André blev delägare till Orsa järnvägshotells verksamhet.

Wasastugans fastighet har varit och är fortfarande i deras bestånd och ägs tillsammans med deras pappa. Stundtals har restaurangverksamheten blomstrat.

Men efter ett ekonomiskt stålbad de senaste åren går restaurangen nu i konkurs. Beskedet kom under tisdagen.

Fastän beskedet kom som en överraskning var konkursen ganska väntad, menar André.

— Först var det pandemi, sedan byggde de (Trafikverket och Mora kommun) om vägen. Det drabbade oss rejält och vi tappade mer i omsättning vid vägbygget än under pandemiåren. Då gick vi från 10 miljoner kronor ned till 6,5 miljoner. Där tillkom även ett skadespråksanstånd mot Trafikverket när vi påstods ha gjort fel mot dem. Därför har vi fått kontakta konkursförvaltaren – vilket inneburit en ytterligare kostnad på 4,1 miljoner, säger delägaren.

Han förklarar att de visserligen varit sena med bokföringen, men tycker det är orättvist att kommunen drog in alkoholtillståndet till följd av detta.

Ägarna har överklagat beslutet – utan någon ändring.

— Det sjuka är att de tar tillståndet från ett bolag bara för att bokföringen kommit in för sent. Dock finns det inga skulder i bolaget. Det har inte varit något problem. Så jag svarade på det: ”Visst, vi har inte kommit in med bokföringen i tid, fast vi har också sagt upp personal för att vi gått på knäna”. Vi har velat styra upp situationen.

Uppgivet konstaterar han att det inte funnits mycket att göra under omständigheterna.

— Vi hamnade kanske efter med vissa grejer, fast ekonomin var ändå bra – trots att vi även tappade 1,8 miljoner i bokningar när alkoholtillståndet försvann. Exempelvis blev det inga julbord. Verksamheten blev då meningslös att bedriva. Man förstod att det automatiskt skulle bli konkurs.

Om ekonomin sett annorlunda ut på förhand – med stora skatteskulder innan vägbygget – hade han haft en större förståelse för det indragna tillståndet.

— Innan vägbygget hade vi inga skulder. De kom med vägbygget. Intäkterna föll bort efter det och skulderna samlades först då. Jag kan bara känna att kommunen drivit ett helt okej företag i konkurs, understryker han.

Trots att André hade för avsikt att stötta upp verksamheten som Michel till största del drev, gick det till slut inte. Detta berodde till stor del på en tuff situation inom den egna familjen.

— Jag har en fyraårig son som är gravt handikappad. Han har behövt ca 1-2 besök i månaden i Stockholm och har gjort totalt ca 8 operationer sen han föddes, med 700 anteckningar i sin sjukjournal. Det var därför jag kunde inte hjälpa till med restaurangen hur mycket som helst. Så jag slutade med det för två år sedan.

Informationen om sin son lämnade André till Miljö- och byggnadsnämnden, i ett försök att få dem förstå hur tufft han faktiskt hade det. Lite medkänsla hade han upplevt som önskvärt.

— ”Ser ni inte allt detta? Ändå gör ni på det här sättet” konstaterade jag. Jag ville även förklara att deras beslut om oss på sikt blir en samhällskostnad för dem. Att staten har ett vägbygge som är 3–4 år försenat ger å andra sidan inga konsekvenser från deras sida. För mig blir det väldigt absurt.

Trafikverkets genomfartsprojekt har som bekant inneburit intäktsbortfall för fler restauranger, med indragna tillstånd som följd. André tänker på att Strand Kök & Bar också måste haft det oerhört jobbigt denna period.

— Kommunen måste se varför saker händer. Problematiken blir samma för dem, att man stänger deras infarter.

Proaktivt lade André fram ett förslag, när han tidigt insåg hur avstängningen skulle påverka flödet av kunder.

— När de började med avstängningarna av vägen sa jag ”det är bättre att vi stänger restaurangen så betalar ni lönerna till vår personal”. Att stänga fastigheten hade jag inte haft några problem med i det skedet. Jag äger ju den och det hade inte blivit dyrt att göra så.

Beskedet var att det inte fungerade att göra på det viset. Därmed blev utgifterna desto större.

— Fastighetskostnaden hade kanske varit på 200 000 kronor, snarare än en faktura på fyra miljoner. Det mesta som kostat i själva byggnaden har varit uppvärmning och el. Men nu blir det väl att konkursförvaltaren får hantera den större kostnaden.

Förhoppningen är att inventarierna ska kunna säljas av konkursförvaltaren, i syfte att täcka en del av skulderna.

— Det är ganska många grejer, en hel lada full plus containrar.

Dock finns hopp. Besökare till Wasastugans hemsida möts nämligen av meddelandet ”pop-up öppnar i ny regi”.

För egen del hade André inte sett meddelandet eller hört från sin bror, men när han ser det som står blir han försiktigt optimistisk – mitt i allt som hänt.

— Då kanske Michel har gjort upp med någon. Jag vet att han har pratat med några som vill hyra, det är han som jobbat med det. Någon är uppenbarligen intresserad att ta över, säger han.

Fotnot: Michel Feem har sökts för kommentar om konkursen, men avstått intervju.