Närproducerat stärker Säterbygden – så håller familjen Arkeberg i traditionen

På Vretens Gårdsgris utanför Arkhyttan lever den lokala mattraditionen vidare genom familjen Arkeberg. Här har tre generationer byggt upp en verksamhet där kvalitet, närhet och eget arbete står i centrum.

I en tid då importen pressar priserna satsar familjen på hållbar grisuppfödning och ett kretslopp som gynnar både djuren, miljön och bygden.

 På Vretens Gårdsgris, strax utanför Arkhyttan, hålls traditionen av lokal matproduktion i Säterbygden levande av familjen Arkeberg. Här föds tusentals grisar varje år, men framför allt växer något ännu viktigare: en övertygelse om att mat som produceras nära gör skillnad.

— Hur det kan vara billigare att skicka grisar från utlandet hit, det kan jag inte förstå. Men det beror på att de inte har samma regelverk kring djurhållning att förhålla sig till. Och inte heller samma personalkostnader, säger Wera Arkeberg.

Hon lagt ner mycket arbetstid på att informera och övertyga om värdet av att handla lokalt, något som förändrat inköpen, bland annat i hemkommunen.

Wera Arkeberg berättar att det är vanligt att pressade priser gör att kött från importerade djur upphandlas istället för att nyttja den lokala matproduktionen. Något som frustrerar. De svenska reglerna för djurhållning ställer krav, vilket man på Vretens gårdsgris tycker är något bra och viktigt. Men det gör också att prisbilden blir högre än från de utländska konkurrenterna.

Wera och maken Tomas har nyligen lämnat över verksamheten till sönerna Joel och Ulf, som tillsammans utgör den tredje generationen på gården. Många familjeverksamheter stöter i dag på problem, när nästkommande generation kanske tänkt sig ett annat arbete, och det saknas någon som vill förvalta arvet vidare.  Men här, hos familjen Arkeberg, har överlämningen skett utan dramatik.

— Vad skulle vi annars göra, då får vi ju flytta, säger bröderna Joel och Ulf med ett skratt.

Historien om gården börjar 1964, när Tomas far byggde upp verksamheten på Vreten. Först odlades spannmål, och 1972 restes det första grishuset med plats för 600 djur. I dag finns runt 2 500 grisar på gården, och cirka 5 500 skickas till slakt varje år i huvudsak i samarbete med Siljanschark.

Men bakom siffrorna finns en vardag av hårt arbete, omtanke och närhet – både till djuren och till jorden. Självförsörjning är nyckelordet på Vreten. Familjen bygger och reparerar själva, och till och med fodret till grisarna produceras till största delen på gården. Ett automatiserat system blandar mjöl välling och förser varje box med rätt mängd foder.

— Två tredjedelar av ingredienserna odlar vi själva. Rapsmjöl köper vi in, men från Sverige. Vi slutade med soja som vi behövde importera, för några år sedan, berättar Joel och tillägger att öljästen som blandas i fodret kommer från Grängesberg och mjölken från Grådö.

— Resultatet blir en produktion med minimal klimatpåverkan, men också med stark förankring i det lokala.

Bygger och reparerar. Det gör man helst själva.

— Ska man få någon ekonomi i det behöver man göra allt själv. Ett eget litet kretslopp, säger Joel.

— Det blir både billigare och går fortare. Och så vet man hur man ska reparera om man byggt det själv.

För familjen Arkeberg handlar arbetet inte bara om att föda upp grisar. Det handlar om att bevara en livsstil och en samhällsstruktur där människor fortfarande kan leva och arbeta på landsbygden.

Efter flera tuffa år ser framtiden nu ljusare ut för familjen Arkeberg och många andra köttbönder. Högre avräkningspriser och bättre avtal gör att lönsamheten förbättrats under åren.

— Tidigare fick vi nästan betala för att jobba, säger Ulf. Nu kan vi investera och bygga upp. Det är stor skillnad. Något vi inte trodde att vi skulle se för 10 år sedan.

Livet på gården innebär hårt jobb, men också en fri  och omväxlade vardag. En komplex bransch med arbetssysslor som innefattar allt från mockning till att skapa nya förhållningssätt till de ständigt skiftande världsmarknadspriserna. Den egna gårdsbutiken skapar ett möte med kunder och gynnsamma lokala samarbeten med bland andra Skedvi Bröd ger mervärde.

— Vi vill att folk ska förstå att svensk mat är värd sitt pris. Det är mat man kan lita på.

— Man äter med andakt, avslutar Ulf.