Sista dagbarnvårdaren kan få gå – strax innan pensionen: ”Tråkigt”

Till följd av att många barngrupper i Mora inte fylls riskerar kommunens enda dagbarnvårdare att försvinna. Susanne Hägglund har några år kvar till pensionen och vill känna en trygghet i det arbete hon haft i 37 års tid – men det kan vara över i förtid.

— Om jag inte får full grupp till hösten så är det ”over and out”. Då blir man ”den sista dinosaurien”, säger hon.

Ljudet från barn kommer från rummet intill. På en liten yta är de fyra små som leker och de har fullt upp med att hålla sig sysselsatta. Fast detta är varken en familj eller en traditionell förskola.

Här har de hand om en dagbarnvårdare (dagmamma) och verksamheten är ett förstadium till förskolan. En person tar hand om en mindre grupp på upp till sju barn, där arbetet oftast bedrivs i dagbarnvårdarens hem tills dess barnen är gamla nog att börja förskoleklass.

Nu försvinner allt fler av dessa tjänster. I flera kommuner har den sista dagbarnvårdaren redan slutat och kommunen väljer att inte anställa nya.

Så kan det bli även för Susanne Hägglund i Mora.

— Det har slutat dagbarnvårdare allteftersom. När jag började i kommunen 1989 var vi mellan 60 och 70 som arbetade som detta. Vi hade stora möten kommunvis och jobbade i mindre grupper: Kråkberg hade en grupp, Östnor en annan och vi en. Därefter gick folk i pension. Sakta men säkert har det tunnats ut, säger hon.

Om kommunen inte lyckas fylla hennes barngrupp riskerar hon att bli av med jobbet.

— Om jag inte får full grupp till hösten så är det ”over and out”. Då blir man ”den sista dinosaurien”.

Hon skrattar lite åt situationen, men mest beklagar hon sig över den.

— Jag tycker det är tråkigt att det händer. Det finns barn som inte passar på en förskola. Då vore det jättebra med valmöjligheter. Även om det finns privata dagbarnvårdare så är det synd att kommunen inte satsar på dessa.

Själv har Susanne Hägglund på sin höjd fem år kvar till pensionen. Önskvärt från hennes sida vore om någon fick chansen att ta över hennes tjänst. Dock har intresset inte funnits.

— För några år sedan försökte de söka någon mer, men ingen har varit intresserad.

Vanligtvis behöver antal kriterier uppfyllas för att någon ska kunna bli dagbarnvårdare.

— Dels måste man ha ett boende som fungerar för ett gäng barn. Sedan måste familjen vara med på den här lösningen.

Det har fungerat för Susanne Hägglund. Ända sedan gymnasiet har hon velat arbeta med barn och hon gick från ett kollegialt arbete på förskola till att jobba ensam.

— När jag flyttade till Mora blev det först ett vikariat. Sedan fanns det ett jobb ledigt som dagbarnvårdare och jag blev fast i det. Undantaget är ett gästspel i en förskoleklass i Selja.

Ensamarbetet passar henne. Varje morgon tar hon emot barnen i sitt hem.

— Man är nästan bara själv, står ensam i hallen och tar emot. Man tar ansvar för alltifrån matlagning till att handla. Så har det alltid varit; förutom att jag träffar personal på Sandängarnas förskola en gång i veckan.

Emma Tomth är en av föräldrarna som vill att Susanne ska kunna arbeta kvar som dagbarnvårdare fram till pensionen.

— Det har varit ovärderligt att ha henne. Man får lämna barnen i en trygg hemmiljö och man borde värna mer om dessa pedagogiska lösningar. Därför är det svårt att förstå varför den här typen av tjänst ska avvecklas – när den uppskattas och betyder så mycket för både barnen och föräldrarna, säger Emma Tomth.

Inlärningsmetoderna i förskolan används också inom verksamheten som dagbarnvårdare.

— Även om man som dagbarnvårdare inte har kravet på att följa en läroplan så använder jag mig av samma pedagogik som en förskollärare. Jag anser att det är relativt likt, säger Susanne Hägglund.

Alternativen menar hon behövs. Dagbarnvårdare är viktiga, precis som förskoleklasser. Genom detta får barnen en stabil grogrund inför förskoleklassen.

— En mindre barngrupp ger mer tid till att se varje barn än en större grupp. Flera barn idag har speciella behov och här har jag möjlighet att ge det där extra som behövs. Dessutom får man en helt annan kontakt med vårdnadshavaren. Jag tror tryggheten blir en helt annan.