Simon lämnade journalistiken och blev bartender på nytt

För snart två år sedan övergav Simon Magnusson sin karriär som journalist på Sveriges Radio för att återvända till något han brunnit för längre – att blanda drinkar. Idag är han anställd som bartender på Mora hotell och har ett alldeles eget inslag vid namn ”cocktailtisdag”.

— Jag har en bok där jag skriver upp en massa idéer och gamla drinkar jag bjudit på; tre sidor med ingredienser till en cocktailtisdag, säger bartendern.

Bakom disken i köket skär Simon Magnusson upp en honungsmelon, lägger bitarna i en mixer. En fin puré skapas, som han silar i en tratt, skakar om juicen och så småningom serverar med färska örter.

Att blanda drinkar är hans vardag nuförtiden. Fast så såg det knappast ut från början.

— Efter gymnasiet jobbade jag på Rosa huset. Sedan ville jag åka till England och av en slump såg jag en annons om en bartender-utbildning. Där ingick väldigt mycket, för 15 000 kronor, under en månad, berättar Simon Magnusson.

Han förklarar att det var ett högt tempo från start, men att detta förberedde honom för hans nya karriär.

— Vi var fem som pluggade och fick arbeta i baren från första veckan. Det var ”the real deal”. Därefter arbetade jag tre år som bartender lite överallt i Mora.

Efter några år ville Simon ut, pröva sina vingar och se om vingarna bar. Dock var det slumpens skörda att han blev reporter.

— 2015 kom jag in på journalistutbildningen i Umeå. Då hade jag redan ett jobb uppriggat i London, med boende. Men mina polare övertalade mig att åka upp. Efter tre dagar kändes utbildningen helt rätt.

För att slippa betala studielån kunde han dra nytta av det han redan hade och därmed aldrig avvika från den bana han inlett.

— Jag fortsatte att jobba i bar när jag pluggade, släppte inte det helt. Fick man inspiration så hoppade man in och blandade en drink på något ställe.

Efter utbildningen fick han anställning på P4 Dalarna. Där gjorde han hundratals reportage, innan det var dags att komma tillbaka till bardisken.

Sedan november 2023 arbetar han på Mora hotell och inledde med att ha en alldeles egen cocktailskola.

Simon Magnusson gillar den sociala biten med att vara bartender, en likhet han ser mellan att vara bartender och journalist. En annan likhet är att vilja intressera sig mer för ett visst ämne.

Precis som i rollen som reporter vill han som bartender undersöka de många sidorna av en drink.

— Det är lätt att fastna i ”kaninhål”. Ena stunden ser man ett recept, nästa är man nedgrävd i en bartenderguide från 1887; eller så läser man på om sockerarter.

När han nu återvänt som bartender har han i princip fått fria tyglar att göra det som passar. Till följd av dessa skapar Simon nya kreationer varje vecka.

— Utöver den vanliga cocktail-menyn gör jag en ny meny varje tisdag, under parollen ”cocktailtisdag”. Så det blir nya drinkar varje gång, beroende på vad jag får tag på och vad som känns fräscht.

Förra tisdagen ville han ha något som svalkade i sommarvärmen och som skulle ge rätt nyanser för att skapa en lyckad utekväll.

— Idag blir det en med honungsmelon, timjan, fläder, citron och gin. Sedan blir det en med jordgubbspuré, basilika, lime och tequila. Som tredje blir det en drink med citronverbena, syrajusterad äppeljuice, socker, salt och bourbon.

Meningen är att hitta de smaker som gifter sig med varandra – vare sig det gäller frukt, örter eller bär. Han är inte främmande för att locka ut folk ur deras bekvämlighetszon.

— Men mest handlar det om vad jag tycker passar bra ihop. Timjan, gin och lime är en trevlig smakkombination. Honungsmelon och lime är också en skön kombo.

Uppfinningsrikedomen är stor och Simon har ett bra sätt att komma ihåg allt, nämligen hans gröna anteckningsbok.

— Jag har en bok där jag skriver upp en massa idéer och gamla drinkar jag bjudit på; tre sidor med ingredienser till en cocktailtisdag. Majoriteten av idéerna kommer från ordvitsar – i varje fall när det gäller namnet på drinkarna.

Dessa har kommit till användning för att få upp ögonen hos kunderna.

— För ett tag sedan kom jag på namnet ”te-triss”, alltså som ”Tetris”. Den bestod av tre tesorter: Earl Grey-sockerlag, en amerikansk rye whiskey smaksatt med Oolong-te samt Bergamottlikör – som är primär smaksättning i just Earl Grey.

För att hitta de bästa smakkombinationerna krävs en balansgång. Att väga sött mot surt eller sött mot beskt är sällan det enklaste, men kan bli succé.

Däremot är basen oftast densamma och drinkarna kan kännas igen i generationer.

— Allt är en kopia på en kopia. Man brukar skämtsamt säga att det varit så sedan 1920. Ingen kan säga att man gjort något unikt, även om det är en sanning med modifikation. Man kan alltid göra något eget.

Ja, i själva verket finns det ingen ände på bartenderns fantasi. Och lite så ska det vara – för inom det här yrket blir ingen fulländad.

— Man kan ta detta hur långt som helst och får därför ta en drink för vad den är. I boken ”Liquid Intelligence” står det: ”Strävar man efter perfektion så har man en lång resa framför sig”. Man kommer alltså aldrig komma hela vägen fram, säger Simon Magnusson.