Sandödlan en av flera ovanliga arter i Mora på vårkanten

Den rödlistade sandödlan har siktats av husägare strax utanför Bonäs i Mora. Även om den är ovanlig och mest syns framåt vårkanten, är det många speciella arter som kommer fram i trakterna i och kring Mora den här tiden på året.

— Så fort det blir de här varma aprildagarna med mycket sol, då blir det lättast att se dem, säger Uno Skog, naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen i Dalarna.

Husägare i närheten av infarten från riksväg 70 mot Bonäs och Våmhus ska ha sett den utrotningshotade sandödlan häromdagen. Detta har inte bekräftats, men att det stämmer är inte omöjligt. Länsstyrelsen i Dalarna har gjort flera inventeringar av området de senaste 20 åren och har då noterat att sandödlan finns i området.

— Det är inte helt osannolikt. På Bonäs-fältet finns det sandödlor. De har ju väldigt små populationer och finns även i Torsmo nordost om Orsa; i Skattungbyn. De är de enda ställen i Dalarna de finns, säger Uno Skog, naturvårdshandläggare som arbetar med hotade arter på land på Länsstyrelsen i Dalarna.

Sandödlan är en av tre ödlearter i Sverige utöver kopparödlan och skogsödlan. Den kännetecknas av att den är större byggd än skogsödlan. Den lever i, som namnet förestår, sandiga områden eller gropar – där födan utgörs av insekter och spindlar.

Sanden måste vara varm nog för att den ska trivas. Därför passa den intensiva vårsolen bäst för arten.

— Så fort det blir de här varma aprildagarna med mycket sol, då blir det lättast att se dem. Efter vinterdvalan vill de komma fram för att få så mycket energi som möjligt. De är svårare att se framåt sommaren.

Av naturliga skäl trivs den bättre på sydligare breddgrader, men har ändå siktats från södra Dalarna ända upp till de norra delarna.

— Långt tillbaka, om vi tolkar det rent biogeografiskt, är det här en relikt – alltså en kvarleva från en varmare tid. Då var sandödlan mer utbredd. Men den har klarat sig i Bonäs för att det finns fin flygsand där.

Men eftersom arten är rödlistad uppmanas personer som ser den i Mora eller Orsa att vara försiktiga med den. Länsstyrelsen vill se till att populationerna med sandödlor blir livskraftiga i Dalarna.

— Den är listad som sårbar, men ur ett dala-perspektiv skulle jag säga att den är akut hotad. Väldigt få populationer finns kvar. Bara tio eller 20 honor finns som kan lägga ägg varje år. Vi jobbar aktivt med markägare, för att säkra upp områden som ödlorna kan trivas på. Man kan som markägare vara rädd om soliga och öppna miljöer. De ska inte växa igen. Sedan kan man tänka på att inte gräva för mycket.

Uno Skog nämner att ett område med träd har avverkats vid infarten till Östnor från väg 70. Detta gjordes just för att skydda sandödlan.

— Det var för att gynna sandödlan. Där finns en sydligt vänd sluttning, som ödlan är helt beroende av när solen ligger på där. Annars hinner inte deras ägg utvecklas under sommaren, så pass att de kläcks innan det blir för kallt. Men det finns inte så många sådana områden eftersom dessa växt igen.

Länsstyrelsen har ett åtgärdsprogram för sandödlan. Men de arbetar också med flera hotade arter utöver denna. Bland annat finns växtarten såpört och insekten såpörtsmal i trakterna kring Mora.

— Flygsanddynorna är väldigt speciella och där kan man hitta fler arter. Såpörten finns annars enbart nere på Öland. Det är också en som överlevt från en varmare tid. Såpört och såpörtsmal finns bara i Mora just i Dalarna, säger Uno Skog.