Så kom Saman in i ljuset – har drömyrket som ljustekniker
När Saman Amini från Sollerön erbjöds vara dj på ett ungdomsdisko påbörjades resan mot något helt annat. Han fastnade för att stå bakom mixerbordet, men mer än bara ljud ville han arbeta med ljus. Fram tills idag har han åkt runt i hela landet och riggat lampor åt såväl etablerade band som teatersällskap.
— Vägen dit jag är idag har varit häftig, säger han.
Ljusteknikern Saman Amini har gjort sig ett namn i en annars ganska okänd bransch. De senaste åren har han arbetat med att fixa ljus och ordna shower åt exempelvis musikgruppen The Boppers. Allra senast arbetade han med Zornska teaterns uppsättning ”Åtta kvinnor”.
Dessutom är han relativt nyinflyttad till hjärtat av Sollerön med sin sambo Elicia och parets snart ettåriga dotter Marvella. Livet känns idylliskt just nu, även om resan dit Saman är idag har varit lång.
Denna resa att bli ljustekniker började inte i Mora, utan längre norrut.
— Det var i unga dagar jag kom på tanken. Förr i tiden fanns något som kallades ”Luciafest i natt” i Älvdalen. Detta blev senare till ”Luciadunket”, en innebandyturnering i ishallen. Efter turneringen var det alltid ett avslutningsdisco, berättar Saman Amini.
Bussar med ungdomar kom från alla håll och kanter till diskot – bland annat de från Mora. Evenemanget var helt fritt från alkohol och droger. Fokus var på att ungdomarna skulle ha roligt ändå.
Saman var en av dessa. Ju fler timmar som gick desto mer kände han att han själv ville bidra till denna typ av evenemang.
— Man såg dj:s, laserljus, hög musik och 500 ungdomar som hoppade. Jag hann knappt ta in det innan jag tänkte ”det här är det häftigaste jag varit med om”. Jag förstod då att det var detta jag ville syssla med.
På bussresan hem tog han kontakt med Moras församlingspedagog Dalle Dahlgren, som varit med och anordnat ungdomsdiskot. Saman samlade mod. Han gick fram i bussen och ställde frågan om att få medverka som dj i framtiden.
— Jag mindes att han hade hand om skoldiskon från tredje klass till sexan. Så jag frågade ”hade jag inte kunnat följa med på något av dem?”. Genast fick jag svaret: ”Ja, vad gör du på fredag? Vi ska ha disko i Våmhus då”. Det var bokstavligen där det började.
Vidare fick han möjligheten att lära sig under samma person som var dj i Älvdalen, Jonas Östberg. Denne blev en mentor under flera år och tog med Saman ut på olika ”gig”.
— Man kan säga att jag är där jag är idag tack vare Dalle och Jonas. Än idag kan jag få hjälp av dem – särskilt Dalle. Samarbetet vi haft är djupt och inget i mitt liv som ljustekniker vore möjligt utan honom.
Samans minns särskilt ett kortare uppdrag för ungdomsgården Rosa huset 2015, när han satt i det dåvarande ungdomsrådet. Företaget Amtech hade sett till att ordna med ”Winter House Party” åt ett ungdomarna.
— Vi hade detta i Vasaloppets tält. En dj som heter Hans Håkansson var också ljustekniker åt Amtech. Det var där jag blev introducerad till hur man drog i reglar, för att få lamporna att blinka samt hur de hamnade i rätt position. Jag lade på minnet hur Hans programmerade.
Även här fick Saman en ny möjlighet att testa på egen hand.
— Jag kommer ihåg hur imponerade många var. Man fick chansen att köra hela kvällen.
Så småningom fick han en praktikplats (APL) på Amtech. Hans lärare hade dömt ut möjligheterna till praktik just där, men så blev det alltså.
— När jag var på Amtech fick jag lära mig hantera ljus professionellt och hur man programmerar. Och mitt i praktiken fick jag ett erbjudande att åka ut på turné; när jag fortfarande studerade.
Detta blev startskottet – för mannen Saman träffat var ingen mindre än Peter Jezewski i The Boppers. Han hade gett den unge ljusteknikern en möjlighet han inte kunde tacka nej till.
— Det blev ”Be-Bop-A-Lula” med dem, doo-wop-stil. Jag måste verkligen säga att Peter Jezewski är underbar som person.
Snarare än att fortsätta med sin vanliga praktik fick Saman fick följa med som ljustekniker åt The Boppers. Turnerandet varade i åtta år; tre till fyra månader åt gången och över hela landet – från Örebro till Ystad och sedan upp till Norrland.
— Man kunde bli trött efter allt resande. Fördelen var att man får lite längre helger. Åkte man på torsdagen så var det gig fredag, lördag och söndag. Då var man på olika orter. Sedan reste man hem på måndag för att få ledigt fyra dagar. Men det var mycket jobb under en kort, intensiv period.
Därefter har allt rullat på. I denna bransch är inte heller konkurrensen särskild hård, så utan att överdriva verkar Saman Amini gå en ljus framtid till mötes rent yrkesmässigt.
Idag kan han plocka de jobb som passar honom bäst och kan samtidigt ägna mycket tid åt familj och vänner.
— Vägen dit jag är idag har varit häftig. Jag hade en sådan tur att någon upptäckte en 16-årig grabb och gav honom chansen. Det gjorde att jag snabbt kom in i arbetslivet.