Ny second hand öppnar i centrala Mora: ”Måste ta hand om vår jord”

På fredag startar en ny second hand-butik i Mora – denna gång centralt. Det är Svenska kyrkans diakonala del som öppnar en klädinriktad återbruksbutik på Prostgården, men det är inte den enda satsning de gör.

— Kyrkan startade det här sociala företaget för ett och ett halvt år sedan. Men vi har inte jagat lokal jättemycket, eftersom vi haft en hel del annat att göra, säger Monica Spännar, som är diakoniassistent på Mora församling.

Fredagen den 26:e april öppnar Moras nya second hand. Innanför dörrarna till det som kallas ”Våmhuslängan” på Prostgården kommer det finnas hyllor med textilier – från kortare tröjor och jackor till utsvängda byxor och shorts.

Meningen är att de ska ha öppet en dag i veckan. Så den som känner för att handla något i klädväg inför helgen är välkommen in, meddelar Mora församlings diakoniassistent Monica Spännar.

— Det är tänkt att vi ska ha öppet varje fredag. Vi testade att ha en liknande verksamhet i företagshuset på Sollerön (som öppnade 2022). Det fungerade däremot inte. Det gick inte runt för oss med hyran – så vi pausade, säger Monica.

Något svinn var det däremot inget tal om när de pausade verksamheten på Sollerön. Butiken hade fått så mycket till skänks och de vägrade låta det gå till spillo.

— Vi hade jättemycket kläder över och sparade allt, för det var ju så fint.

Vecka 9 blev det ett tillfälligt återöppnande – den vecka då många turister rörde sig i Mora.

— Under Vasaloppsveckan i vintras prövade vi att ha öppet. Det var populärt. Då kände vi att ”vi testar igen”.

Alltså blir det ett nytt försök till att driva second hand genom församlingens diakonala arbete. Denna gång sker det på en kanske mer strategisk plats än tidigare.

Bara hundra meter bort ligger Mora kyrka.

— Kyrkan startade det här sociala företaget för ett och ett halvt år sedan. Men vi har inte jagat lokal jättemycket, eftersom vi haft en hel del annat att göra. Bland annat har vi haft städuppgifter.

Med ”städuppgifter” menar hon att kyrkan sålt tjänster, för att kunna finansiera den nya satsningen.

— Vi har dels erbjudit städning, dels erbjudit enklare vaktmästeriuppgifter. Dessutom har vi vunnit en upphandling om att göra fint på Romboleden – en pilgrimsled från Köping till norska landsgränsen. Där har vi fått i uppgift att göra stolpar och skyltar.

Integrationsarbetet är viktigt för kyrkan. De vill inkludera alla som av olika anledningar hamnat utanför arbetsmarknaden, så att dessa människor kan få en ny chans till ett värdefullt socialt sammanhang.

— Vi samarbetar med kommunen för att nå ut till människor som behöver arbetsträna, praktik eller liknande. Samhället är tufft – att få sitt första jobb är svårt för ganska många. Genom att ha fem platser hos oss blir det ett vinnande koncept.

Karolina Grevner och Sofia Carlsson är två som kommer arbetsträna på den nya Second hand-butiken. De har även deltagit i flera andra av kyrkans integrerande aktiviteter.

— Man får den sociala biten genom det här, till exempel. Vissa kanske inte har ett socialt liv utanför. Därför är detta så positivt. Dessutom är det kreativt – här får man komma med nya idéer. För mig känns det jättebra, säger Sofia.

Karolina instämmer i att detta botat hennes ensamhet.

— Innan jag kom hit kände jag mig väldigt utanför i samhället, knappt några vänner. Jag har försökt att få hjälp. Nu känns det som man har en stor familj genom det här jobbet. Man klarar sig knappt en dag utan att man längtar tillbaka hit. Jag hade aldrig träffat Sofia tidigare, men nu är vi jättebra kompisar, säger hon.

Alltså skapar denna verksamhet nya relationer, genom att skapa andra saker tillsammans.

Utöver att rusta upp Våmhuslängan har kyrkan även köpt in ett smältkärl för ljusstöperi.

— Vi vill tänka hållbart, tänka återbruk. Just i kyrkan passar det jättebra att kunna stöpa ljus till exempelvis begravning eller dop. Då tänder man oftast många ljus. Oftast brinner de bara en liten stund, men man får inte använda dem igen, säger Monica.

Sedan tidigare finns det ett ljusstöperi i Ryssa, genom hennes chef Ludwig F. Rytter. Men hon vill poängtera att kyrkan var först med ett smältkärl.

— Faktiskt var det en dam som tyckte att vi skulle binda ihop ljusstumpar med band, för att sedan sälja dem juletid. Vi bara ”wow, vi måste se över vad vi gör med våra ljus”. Vi tyckte det blev ett sådant svinn. Det var därför vi köpte in smältkärlet.

Saker som att återbruka ljus är förhållandevis små i kyrkans arbete med att ta vara på jordens resurser. Ändå har det betydelse för grundtanken att förvalta jorden på bästa sätt; att ge ljus till världen.

— Vi måste ta hand om vår jord. Och det gör vi här. Detta är verkligen diakoni i handling.