Moras medeltida timmerhus ska bevaras

Nästan tusen år gamla timmerhus finns idag på flera platser runtom i norra Dalarna. Mora är då en av de orter där byggnaderna finns – där representanter från bland annat Länsstyrelsen Dalarna och Mora folkhögskola hoppas kunna bevara timmerhuskulturen genom restaurering.

— En grov uppskattning är att det är sammanlagt ett par hundra medeltida timmerhus i hela länet, säger Fredrik Sandberg, som är länsantikvarie på Länsstyrelsen Dalarna.

Över 700 år gamla timmerhus finns i Mora och arbetet med att bevara dessa byggnader är viktigt för såväl den samtida som den framtida kulturmiljön. Det menar länsantikvarier från Länsstyrelsen, som gemensamt med lärare på folkhögskolan nu ser till att utvärdera möjligheterna till att förbättra skicket på de timmerhus som finns kvar.

Men det är svårt att säga hur många det faktiskt gäller. Därför hoppas länsstyrelsens antikvarier och Mora folkhögskolas lärare att fler hör av sig, om de känner till ett timmerhus som behöver dateras eller restaureras. Tre av de som är involverade i projektet är Anders Krång, lärare på timmerhusrestaureringskursen på Mora folkhögskola, samt byggnadsantikvarie Ulrika Jansson och länsantikvarie Fredrik Sandberg.

— En grov uppskattning är att det är sammanlagt ett par hundra medeltida timmerhus i hela länet. Inte minst här i Ovansiljan finns det nog en koncentration av dem, säger Fredrik.

Forskning har bevisat att närmare 60 medeltida timmerhus i denna region byggdes tidigare än år 1527. Bara i Mora finns ett känt exempel, nämligen eldhuset på Zorns gammelgård vis Siljans strand en kilometer från Zornmuseet. Detta hus är det äldsta kända timmerhuset som bevarats; från år 1237.

I Färnäs och Bonäs finns också många timmerhus kvar, liksom i Våmhus. I dessa hus kunde människor bo förr i tiden.

— Tidigare hade man mycket större hus, långa hus. De kallades flerfunktionshus. I dessa bodde lite större familjer. Där hade man även boskap eller förråd. I och med att man använde en annan teknik är man begränsad till timmerstockens längd. Det är det som är styrkan – då får man små och starka hus.

Den nya tekniken utvecklades till följd av sociala förändringar. Familjerna blev mindre, vilket ledde till mindre hus.

— Från storfamiljen gick man till det vi idag kallar kärnfamilj. Mindre gårdar hade inte behov av samma storlek på husen. Det hängde också ihop med att timmerhusen är lite ”plockepinn”. Du kan plocka isär och flytta, något man inte kunde med de andra. På så vis underlättade man vid arvsskiften.

Denna förändring inleddes alltså för ungefär tusen år sedan och pågick under flera hundra år. Detta var en estetisk revolution inom timmerhuskulturen. Plötsligt hade byggnaderna blivit något som av många kunde anses fulare.

— Det var svårt att tänka sig hur man skulle gå från de längre husen, med nedkilade väggar, till timrade småhus. Man ”backade” på något vis. Så jag kan inte tänka mig att man förändrade husen av estetiska skäl – utan av sociala skäl.

När funktionen blev en annan kunde flera av byggnaderna användas i andra syften. Dessa finns nu kvar på flera platser.

— Framför allt finns det förvaringsbyggnader bevarade från medeltiden. Det kan vara härbärgen, trösklador eller stall, säger byggnadsantikvarie Ulrika Jansson.

Siljansbygden är inte den enda region där timmerhus finns. Samma byggnadsstil har använts alltifrån Hälsingland till Småland – ja, ett helt bälte med hus finns längs med breddgraden mellan Norge och Finland.

Fast idag arbetar Länsstyrelsen i huvudsak med att lokalisera alla timmerhus i denna region. Färnäs, Bonäs och Våmhus är tre platser att börja på. Då husen väl har hittats blir det upp till elever på kursen i timmerhusrestaurering att arbeta med byggnaderna. En av de elever som går kursen idag, är Hugo Keyser.

Hugo bor lägligt nog precis intill det timmerhusprojekt han arbetar med i Färnäs. Denna byggnad har tidigare använts som både stall och garage på senare tid.

— Jag fick idén i höstas, med en bygglovsprocess. Det var en till kursare som ville göra iordning ett eget hus. Jag har gjort ritningar och projektplanering. Efter praktiken började vi jobba med att få ut allt bråte, säger han.

Utöver att Hugo älskar restaureringsprocessen så ser han ett praktiskt syfte med projektet – att timmerhuset ska kunna användas. Många förändringar måste ske, trots att det historiska kulturvärdet är högt. Dalarnas museum har velat att så mycket som möjligt finns kvar av det gamla timmerhuset.

— Byggnaden är fin och vi ska göra vad vi kan för att bevara den så gott det går. Sedan är det, samtidigt, ett återbruksprojekt. Så jag har rustat fönster jag kommit över som är minst hundra år gamla. Där det tidigare satt en garageport blir det en dörr och ett fönster. Men det blir ett slags kompromiss man får göra.

Han tror att just det här projektet tar allt som allt ett år att genomföra. Men med tanke på att det ursprungliga golvet har sjunkit ned och taket måste höjas, lär det bli en del att jobba med.

— Vi ska göra så mycket som möjligt av timringen. Jag och min kurskamrat Emil ska få upp huset nästa vecka. Då blir det ett lyft på lite drygt en meter. Vi måste frigöra grunden och skapa en ny grundmur. Det blir en modernare konstruktion med en isolerad grund, samt isolering i väggarna. Det blir bonat med lite värme där inne.

Fast varmt lär det knappast bli utan en riktig eldstad i huset.

— Ungefär tio grader blir det utan uppvärmning. Det ska också vara en skorsten här, för att kunna värma huset med en kamin. När jag tänder en brasa i den kan det bli uppemot 20 grader. En ässja, en metalldel och en trädel, ska dit. Så utöver att timra kommer jag att få smida lite grann, säger Hugo Keyser.