Mora i framkant – vill permanenta unik tjänst för unga

Som eftergymnasietsamordnare har Sandra Larsen i uppdrag att få elever att möta arbetslivet på rätt sätt. Utöver eleverna har hon kontakt med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunerna i norra Dalarna. Uppdraget sträcker sig från årskurs ett till dess eleven tagit studenten. Dock har Mora kommun utformat Sandras tjänst till att endast vara en projektanställning – vilket hon menar inte räcker.

— Vi ska inte ha unga i utanförskap. Det blir ett lidande, säger hon.

Varje dag finns behovet av stöd till barn och ungdomar med NPF-diagnos. De sociala kraven från arbetslivet är idag höga, vilket gör att många har svårt att ta det första steget efter gymnasiet.

Redan i nionde klass finns elever som undviker skolan, skolkar. Ett trettiotal av de som nyss gick ut 9:an har nu börjat gymnasiet.

Somliga ger signalen att de vill avbryta sina studier i förtid; något som kan skapa problem både för dem själva och för arbetsmarknaden.

Vad detta resonemang beror på vill Sandra Larsen undersöka. I hennes yrkesroll som eftergymnasietsamordnare på Mora gymnasium ingår fler uppgifter än så. Mer än att prata med eleverna har hon kontakt med verksamheter utanför skolans väggar – exempelvis Arbetsförmedlingen och BUP. Gemensamt tas en plan för framtiden fram.

Syftet är att göra resan genom gymnasiet lättare för eleverna samt tröskeln till arbetsmarknaden betydligt lägre.

Rollen kan beskrivas som ett komplement till lärares, specialpedagogers och rektorers – men även BUP:s eller socialtjänstens – uppdrag att skapa en så bra vardag för eleven som möjligt.

— Att vara i den här rollen utanför gör att jag blir ganska opartisk. Man blir som en drönare som åker upp och får en överblick. Jag är ingen myndighet och det är nog inte lika skrämmande för individen att prata med mig som med en socialtjänsthandläggare, säger Sandra Larsen.

I rollen som eftergymnasietsamordnare vill Sandra skapa en mer sömlös övergång för eleverna – från gymnasiet till livet efteråt. Frustrationen som unga känner i det läget är hon väl medveten om.

— Det är ganska nedslående för en ung vuxen att inse hur osjälvständig man är till en början. När studiemedlet är slut, vilka pengar ska de leva på? Där står vi inför en krass verklighet: Att många behöver leva på det kapital föräldrarna byggt upp. Det känns inte rättvist för dem och i verkligheten är det ju en skarv, då valet står mellan skola och arbetsliv. Min funktion är att hantera den på ett bra sätt.

Flera av individerna hon möter har NPF-diagnoser, eller har ett uttalat behov av sociala verktyg. Hennes arbete ingår i FINSAM (Finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser) och ingår i ett projekt som sträcker sig till våren 2026.

Det finansieras av Norra Dalarnas samordningsförbund och riktar sig enbart till Moras, Orsas och Älvdalens elever.

Nu önskar Sandra Larsen att tjänsten blir permanent efter det att projektet avslutats.

— Vi ska inte ha unga i utanförskap. Det blir ett lidande. Vi kan också spara enorma summor pengar i kommunerna. En ung person som varken arbetar eller studerar kostar uppemot 600 000 kronor om året. Det är helt oacceptabelt och man behöver börja i tid för att spara pengar i verksamheterna.

Kostnaderna är sekundära. Hur eleverna mår går före, understryker hon.

Samhället förändras och Sandra ser hur behovet bara blir större. Personer som ”försvinner” och hamnar i isolering kan i värsta fall göra något radikalt.

— Se bara på skolskjutningen i Örebro; det var en sådan elev. Jag säger inte att detta ska hända här, men man måste se flaggorna.

Hon vill också vända på det hela och menar att psykiskt självskadebeteende kan uppstå av att sitta ensam hemma.

— Psykisk ohälsa genom isolering är oerhört skadligt. Vi kan inte bara prata om hur vi ska skydda oss själva. Lika viktigt är det att arbeta preventivt med personer som mår dåligt.

Därför behöver arbetet som eftergymnasietsamordnare fortsätta. Att eleven kan träffa någon att fysiskt samtala med (inte bara över telefon) blir ovärderligt för dem.

— De flesta som kommit till mig under de 1,5 åren som projektet varit i gång har tyckt det varit skönt att gå till någon med frågor. Mötet är bara ett sms bort. Sedan är jag ganska tjatig och söker gärna upp eleverna – upp till ett år efter att de gått ut gymnasiet.

Sandra förklarar att det krävs en kontinuerlig uppföljning kring elevernas livssituation.

Myndigheters uppbackning är också ovärderligt. Behovet är komplext.

— Jag tror att man minskar risken för att falla mellan stolarna allt för många gånger om man får ett tidigt stöd. Har man å andra sidan aldrig sökt stödinsatser överhuvudtaget – fastän behovet funnits – blir man osynlig.

Kollegan Linda Klarström, rektor med personalansvar på Introduktionsprogrammen (IM) och Anpassad gymnasieskola, instämmer i att skolan behöver behålla kontakten med vissa elever.

— Man tar studenten, sedan har många skolor ingen möjlighet att dagligen följa de som går ut. Därför har det varit så skönt att vi haft denna tjänst. Och den är inte bara till för de på Introduktionsprogrammen eller Anpassat gymnasium – utan alla elever, säger rektorn.

Linda Klarström säger att alldeles för många som tar studenten inte har en bra känsla i magen; trots att den dagen borde vara en av deras lyckligaste.

— Det finns en ångest hos de som ännu inte ordnat ett jobb. En del känner att de inte klarar av ett jobb. Då är det bra med någon som kan träffa dem och prata om hur de ska gå till väga.

Mora ligger i framkant när det gäller att ha en eftergymnasietsamordnare. Ingen annan ort har denna typ av tjänst.

Framöver måste behovet lyftas fram i hela landet, menar Sandra Larsen.

— Jag ser möjligheter och har hört att många andra orter är intresserade av att ha en liknande tjänst. Men för egen del måste jag runda av lite, med rädslan att kunskaperna inte lever vidare. Det vore förkastligt om den här tjänsten försvann.