Kamratskap och utflykter ger livsglädje för RSMH:s medlemmar
Den ideella föreningen RSMH ”Viljan vid Siljan” håller i gång för fullt i Mora, i syfte att skapa en plattform för människor i ensamhet. De senaste månaderna har de gjort mycket på flera håll – både i Dalarna och ute i landet – i syfte att skapa en meningsfull tillvaro för medlemmarna. En av höjdpunkterna var att få träffa Lasse Åberg.
— Att hela gruppen blev sedd av honom betydde mycket, säger Agneta Dahlqvist.
Besök på ett nostalgicafé, en gårdsbutik full med grönsaker och ett besök i Säterdalen har stått på schemat hittills denna sommar. På den ideella föreningen (tillika dagliga sociala verksamheten) RSMH har aktiviteterna avlöst varandra med jämna mellanrum.
På varje resa har ett tiotal medlemmar varit med. Och när ledaren Agneta Dahlqvist rabblar upp allt som har hänt hittills sticker åtminstone en sak ut i mängden.
— Vi var på Lasse Åberg-museet i maj. Att han var på plats var glatt överraskande. Han var så otroligt lugn, tog sig tid att skriva autografer till oss som var där. Köpte man 20 vykort så skrev han på varenda ett, säger hon.
Själva engagemanget gjorde ett avtryck hos dem.
— Att hela gruppen blev sedd av honom betydde mycket.
RSMH-deltagaren Janne är något av en konstnär, ungefär som Lasse Åberg. Därför ville Janne ge en liten present till den ikoniska mångsysslaren.
— Janne lämnade en teckning till Lasse. Några dagar senare fick han ett brev och en Musse Pigg-figur av Lasse Åberg, som tack. För en person som annars träffar så många var detta häftigt – och det gjorde hela dagen för Janne.
Senare var föreningen på läger på vandrarhemmet i Siknäs. De åkte även på utflykter till Vansbro och Malung, där de besökte både caféer och loppisar.
— De älskar det här. Det blir som en liten ”minisemester” med vår stora familj.
Resorna görs möjliga med hjälp av fonder. Kommunen står inte för några kostnader.
Att det är så kan Agneta tycka är synd, då fler bidrag skulle kunna bidra med såväl fler aktiviteter som mer personal.
— Det hade betytt jättemycket. Framför allt hade det kostat medlemmarna mindre, som givetvis måste betala. Fonderna täcker inte utgifterna helt. Ändå har inte alla råd.
Transport är ett annat problem vid utflykterna. Oftast åker de i ledarnas privata bilar.
— Nog hade det hjälpt om man kunnat göra något åt den biten.
Vad gäller övrig daglig verksamhet så arrangerar de gitarrkurser, målarkurser och ”Share reading”.
— Där analyserar vi bland annat låttexter.
Agneta förklarar vilken skillnad RSMH gör för att motverka ensamhet.
— Medlemmarna kommer tillbaka. De trivs hos oss för att det är kravlöst. Här pratar vi aldrig om vilka sjukdomar någon har; vi pratar om allt annat i stället. Därför vill de vara här och de mår bättre när de blir sedda. Med enkla medel kan man göra något så viktigt.
Föreningen hade dock inte haft något emot om någon yngre dök upp ibland.
— Deltagarna är 35 plus. Det finns ett behov att motverka ensamhet bland ungdomar och vi vill gärna ha fler av dem – det vore bara trevligt. Å andra sidan förstår vi att många har ett jobb att sköta. Och vi behöver dessutom vara fler i personalen, för att mäkta med.
Ledaren betonar att de vill ha en öppen miljö, där ingen dömer utan välkomnar varandra med alltifrån ett leende till ett ”hej”.
— Oavsett ålder så är man välkommen. Här finns inga kriterier på vem som vill delta. Kamratskap är det viktigaste.
Framöver väntar ett stort firande gemensamt med de andra föreningarna i närområdet.
— I år firar hela daladistriktet 50 år. Här i Dalarna finns fyra föreningar: Mora, Säter, Falun och Borlänge. Jubileet kommer firas med en heldag på Säterdalen den 21:a augusti. Det blir musik, tipspromenad, historik och musik. Flera musiker från Mora och Orsa följer med på resan.
