Isas pizzeria bjuder på mat till långväga kunder

Intill Mora station ligger en pizzeria som kanske inte ser mycket ut för världen. Ändå är detta en av Moras mest populära restauranger, med mängder av stamkunder och nya besökare som varje vecka vill ta del av det generösa utbudet. 

— Många visade hjärta för oss när vi var på flykt från Turkiet och vi har velat ge någonting tillbaka, säger ägaren Isa Bozdogan.

Lite mer än en handfull personer jobbar på pizzerian vid järnvägsstationen i Mora. För Järnvägskioskens ägare, Isa Bozdogan, har det varit en lång resa karriärmässigt innan han landade där han är idag. 

— Jag har drivit pizzerior sedan 1999. Jag hade Merals (pizzeria) på Tuvan från början, sedan var jag i Rättvik i några år och därefter på Wasastugan. Sedan har det också blivit en spelbutik på gågatan och Pizzeria Amore i Orsa. Till slut hamnade jag här, som jag lever på nu. Orsaken till att jag hamnade här var att en kille på Wasastugan frågade om jag ville ta över pizzerian. Det kändes som rätt tillfälle där och då. Jag ville ha något nära och som passade bäst för familjen, säger Isa Bozdogan. 

Restaurangen serverar alltifrån vanliga pizzor till laktos-och glutenfria alternativ. 

— Vi har lite av allt man kan tänka sig på den här typen av restaurang. Vi har vegetariska och veganska rätter, som falafel och liknande. Sedan har vi också husmanskost. Vi har även kaffe… lite smått av allt, med andra ord. 

Nuförtiden försöker Isa och hans kollegor göra vad de kan för att locka kunder. Men framförallt handlar det om tjänster och gentjänster. Tillsammans med kusinen Emin Bozdogan fick de båda kontakt med invånarna i Mora. 

— Tanken kom bara: “Vad kan vi göra för samhället?”. Många visade hjärta för oss när vi var på flykt från Turkiet och vi ville ge någonting tillbaka. Jag och min kusin Emin satte oss ned och frågade om vi inte skulle se oss om vad folk ville ha, vad vi kunde göra för kunderna. Så vi frågade dem. De tyckte det var bra om vi kunde göra något särskilt kring jul. 

Pizzerians ägare beslutade för drygt två år sedan att de skulle dela ut presentkort till behövande, dagarna innan julafton. Detta är en tradition som hållits i några års tid. 

— De två sista åren har vi delat ut presentkort med gratis pizza, eller rabatterat pris, till Centrumkyrkan. Dessa delar sedan ut dem vidare till de som behöver dem. Då får folk komma när de vill.

Men pizzerian vill göra mer än så. Isa Bozdogan har sett hur illa krig och ekonomisk utsatthet drabbar människor. Faktum är att han själv växte upp under tuffa förhållanden. 

— Jag upplevde fattigdomen när jag var liten. Ibland hade vi frukost att äta, ibland bara te att dricka. Då var jag kanske tio eller tolv år. 

Läget skulle förändras när hans familj anlände till Sverige. Trots att han har det bra där han är nu, har han velat åka tillbaka till Turkiet för att bistå i flyktingarbetet där nere. 

— Vi kom till Sverige som politiska flyktingar från Kurdistan (i östra Turkiet), hela familjen med tio barn. Men vi har också åkt tillbaka för att hjälpa flyktingar från Syrien nere i öst. Vi har gjort det så mycket vi kunnat. Det spelade ingen roll var man kom ifrån när man var där nere – om man var arab, syrier eller kurd. När vi åkte ned till flyktingförläggningen 2014–15, såg vi små barn som gick utan skor på vintern. Det var jobbigt. Trots att man har upplevt krig eller påtryckningar så var detta en helt annan upplevelse. Vi beslutade oss då för att gå med i en hjälporganisation, jag och min svåger. 

När Isa sedan kom tillbaka till Sverige så kunde han fortsätta på den redan inslagna vägen inom restaurangbranschen. Med den kom nya sätt att hitta in i näringsverksamheten. Och kanske att pizza inte går så väl ihop med idrott, men Isa har även brunnit en hel del för föreningslivet. 

Flera av hans barn håller idag på med idrott. Dilyar Bozdogan är en av spelarna i IFK Moras a-lag i fotboll och den yngste sonen sysslar med mer än en sport. 

— Jag brinner mycket för idrott. Särskilt när det gäller barn, då vill jag sponsra med det jag kan – även om det inte är mycket. Jag älskar fotboll och hockey. Det är roligt att mina barn håller på med så mycket idrott, säger Isa. 

Detta har i sin tur lett till att restaurangen utlyser särskilda tävlingar på sociala medier. En av dem är att de som vill ska tippa resultatet i nästa match med hockeylaget Mora IK. En lycklig vinnare går hem med en gratis pizza från Järnvägskiosken. 

— Det är mest en kul grej. Grejen har blivit ganska stor, det kan vara upp till 300 personer som tippar.

På ett eller annat vis får Isa det att gå ihop rent ekonomiskt. Hans medarbetare bemöter kunderna med ett leende och bidrar till en positiv stämning på arbetsplatsen. Redan från start började kunderna rulla in, bokstavligen, på spåret intill. 

— Det har gått bra när det är så många tågresenärer som kommer hit. Jag tror det var strax över hundra personer första året. Då kunde vi kunde bjuda på buffé, tack vare ett samarbete med Mora Salt och Rökning och Grönsakshallen (som nu lagt ned verksamheten i Mora). Vi har fått mycket hjälp från annat håll också. 

“Good will”-verksamheten har sträckt sig långt. När Isas dotter frågade om de kunde dela ut mat på hennes dåvarande jobb på äldreboendet Noretgården, då kunde inte Isa säga nej. 

— Att hjälpa till även på det viset var jätteroligt. Jag tror det blev mellan 40 och 50 pizzor som vi körde ut. 

Men han sätter ingen press på andra restauranger att göra samma sak. Uppmaningen är att bara göra något om det fungerar både praktiskt och ekonomiskt, i tider av inflation. 

— Man ska inte tvinga någon att göra som vi. Kan man göra det, har råd, så är det jättebra. Men någon dag kanske man själv inte har råd. Då är det fel att trycka på folk och fråga varför de inte gör samma sak. Det är upp till var och en vad de kan göra. 

Att själva bemötas med ett leende är minst lika viktigt för de som arbetar på restaurangen. En sådan sak har hänt vid ett flertal tillfällen, mestadels från barn som kommer in, men också från de äldre. 

— Gör man någon glad så märker man det. Man blir själv glad av det. Jag tror det var en äldre dam som kom in för ett tag sedan, bara för att tacka för det vi gör. Det är det som gör mig varm om hjärtat – att vara med om något sådant och kunna bidra med minsta lilla sak. Det kanske gör att fler vill hjälpa till så småningom, säger Isa Bozdogan.