Hon ser till att Våmhusmålet bevaras – stärks med ny forskning

I den nyutkomna forskningsrapporten ”Ovansiljanmålens syntax och morfologi” presenteras likheter och skillnader i ljud och satslära mellan målen i Älvdalen, Våmhus, Mora, Sollerön, Orsa, Ore och Venjan. Vikten av att ta tillvara på lokala mål understryker Idun Hansson – cirkelledare i Våmhusmål på Studieförbundet Vuxenskolan.

— I Älvdalen är man jätteduktig på att bevara älvdalskan; de håller flera kurser i det. Vi i Våmhus verkar inte bry oss om att bevara språket på samma sätt, säger hon.

Forskningsrapporten ”Ovansiljanmålens syntax och morfologi” är i huvudsak gjord av språkforskare på Universitetet i Oslo. Genom att jämföra sju olika mål i regionen norr om Siljan, har forskarna presenterat en avhandling på närmare etthundra sidor. Studierna till denna har gjorts under 2010, 2024 och 2025.

I rapporten ligger fokus på att utforska hur Ovansiljanmålen låter, tillika hur orden formar meningar. Såväl paralleller som olikheter presenteras mellan målen – och jämförelser görs även med svenskan.

Genom grammatisk behandling analyseras de sju målen på detaljnivå av forskarna; såsom placering av ord och böjning av dessa.

Att lokala mål blivit alltmer populära att lära sig, kan bland annat Idun Hansson intyga. Åtskilliga rapporter har gjorts om dem.

Hon har själv inte bidragit till rapporten från Universitetet i Oslo, men håller i en studiecirkel i ett av målen – Våmhusmål – i Mora. Idun Hansson utgår från en annan rapport: ”Womusmål ati skaulan” (Våmhusmål i skolan) av Ingela Näsén; utgiven av kulturskolan Miranda.

En av de viktigaste bitarna för att utveckla kunskaperna inom målet är talet, menar Idun Hansson.

— De flesta från Våmhus som är i 80-årsåldern kan prata genuint Våmhusmål. Jag ville gärna få i gång detta även för de som är yngre. Många förstår målet, men pratar inte det. Det vill jag få dem att göra, säger hon.

”Konversationscirkeln” är av varierande karaktär. Snarare än att bara rabbla grammatik, får kursdeltagarna göra vissa övningar med anknytning till den lokala kulturen. Det levandegör målet.

— Vi måste ha någonting att prata om – ett ämne. Alltså pratar vi bland annat om fäbodliv, då och nu. Första gången vid detta tillfälle skulle vi bara berätta oss själva på Våmhusmål. Andra gången skulle vi säga vad vi jobbade med. Men vi har också ämnen som ”i affären”.

Idun Hansson säger att målen i Ovansiljan, liksom över lag, måste bevaras för framtiden. Intresset för detta ser dock olika ut från plats till plats.

— I Älvdalen är man jätteduktig på att bevara älvdalskan; de håller flera kurser i det. Vi i Våmhus verkar inte bry oss om att bevara språket på samma sätt. Är det bara vi i 80-årsåldern som pratar det så kommer det dö ut.

Genom sitt mod visar dagens cirkeldeltagare i Våmhusmål på framsteg varje lektion.

— De har ett ordförråd från sina mor- eller farföräldrar, men de har inte öppnat munnen förr. Precis som när vi tittar på en engelsk film så förstår vi vad som sägs. När vi sedan ska prata engelska blir det svårt. Samma sak gäller här: Man behöver komma över tröskeln, säger Idun Hansson.

På Mora Hembygdsförenings hemsida finns forskningsrapporten ”Ovansiljanmålens syntax och morfologi” att läsa.