Förskollärarna döljer oron för framtiden – för barnens skull

Om mindre än en månad tas beslutet om framtiden för Klockarvägens förskola, i Mora kommuns för- och grundskolenämnd. Personalen på förskolan lever på hoppet att den ska finnas kvar efter nämndens möte den 24:e september och de har varit tvungna – trots ovissheten – att planera för ett nytt läsår med barnen.

— Jag blir väldigt stressad, säger förskolläraren Marta Jonatowska.

Inom kort beslutar för- och grundskolenämnden om framtiden för Klockarvägens förskola. Frågan har gått till återremiss via förvaltningen och bedömningen kan vara att förskolan måste läggas ned.

Fastän föräldrar står i kö med sina barn till verksamheten i Morkarlby har kommunen ansett att besparingar måste göras – för att täcka en bråkdel av nämndens tidigare utlysta underskott på 29 miljoner kronor.

Föräldrarna till de barn som går på förskolan har reagerat, många kraftigt, efter beskedet. Dels anser många att det borde finnas bättre alternativ än nedläggning, dels fick de informationen om den tänkta nedläggningen i ett för sent skede.

Personalen på förskolan beklagar även de situationen – ungefär en månad innan ett nytt beslut tas.

— Det känns märkligt såklart. Vi är alla ledsna, för detta är inte roligt. Placeringen av förskolan är väldigt bra och det är vi inte ensamma om. Vi har fått ett stort stöd av föräldrarna. Redan innan vi hörde vad de sagt tyckte vi som dem, säger Karin Nordkvist, förskollärare på Klockarvägens förskola.

Hon understryker att byggnaden ligger ”som en förskola ska ligga”, i närheten av grundskolan Morkarlby skola samt Morkarlbyhöjdens skola. Vid sidan av detta menar hon att bostadsområdet är populärt.

— Alltid har vi fulla grupper med kö. Så är det även nu, efter allt som hänt.

Tillsammans med kollegorna Pernilla Larstedt och Marta Jonatowska har de tre diskuterat framtiden, liksom vad som faktiskt kan motivera kommunen till att ta beslutet.

— Det enda som vi tänker att beslutet är grundat på är att förskolor med bara en avdelning tas bort i hela landet. Politikerna följer visserligen det tjänstemännen säger, men man har ändå gått åt utvecklingen att vilja ha en stor förskola där alla kan samlas.

Att ärendet inte avgjordes i för- och grundskolenämnden vid deras senaste sammanträde den 18:e juni har varit en lättnad för personalen. Nu känner de sig åtminstone lite hoppfulla att Klockarvägens förskola räddas.

— Vi håller tummarna, men vill inte ens tänka på vad som händer om verksamheten läggs ned, säger Marta Jonatowska.

Marta arbetade tidigare på Bullerbyns förskola – alltså den som lades ned den 7:e juli. Ju närmare det nya beslutet kommer, desto mer kval känner hon.

— För mig är det väldigt jobbigt. Det har gått väldigt fort alltihop. Efter en väldigt kort tid på mitt nya jobb fick jag reda på att även denna förskola planerades läggas ned. Jag blir väldigt stressad av tanken på att det kan hända igen.

I dagsläget går det bara att ta var dag som den kommer, trots att måendet och arbetsmiljön påverkats negativt.

— Jag försöker ge barnen trygghet varje gång jag kommer till jobbet, men inuti mig brinner det just nu.

Vad som skulle kunna komma att hända med verksamheten är ett stort frågetecken för dem. De har behövt göra en grundläggande planering för läsåret utan att veta om hur mycket som är förgäves, med aktiviteter klara för åtminstone höstterminen.

— Nu måste vi bara planera framåt, men vi vet ingenting om vad som händer om förskolan läggs ned. Och skulle vi grotta ned oss och fundera för mycket på saken blir det heller inget bra, säger Pernilla Larstedt.

Kollegorna instämmer i att samarbetet mellan avdelningarna Näckrosen och Solrosen fungerat väl ända sedan start.

— Alla känner alla barn och där skapas en stor trygghet. Vi har kunnat planera tillsammans för att få med samtliga delar av läroplanen. Lärarna ser varandra och barnen ser varandra när leker – både inomhus och i vår fina utemiljö. Strukturen har verkligen fungerat, säger Karin Nordkvist.

Fastän leendet alltid måste finnas kommer oron också vara ständigt närvarande. De kan bara inte visa upp den, av förklarliga skäl.

— Vi visar den inte utåt mot barnen. De får inte oroa sig de också. Aldrig att vi pratar om detta. Vi är här för barnen, vill göra det bästa för förskolan och skapa en plan för det här läsåret.

Till syvende och sist har förskollärarna barnen i fokus. Hur barnen påverkas av en nedläggning är viktigt för dem precis som att det är viktigt för föräldrarna.

— Hade politikerna gjort en ”tankekullerbytta” och, snarare än att klumpa ihop barnen, tänkt på decentralisering – kanske det hade varit bättre? Själv kan jag inte säga hur den skulle gå till. Däremot tror jag det hade gått att ha alternativet framför sig och tänkt om.