De vill lätta trycket på män med samtalsgrupper: ”Kravlöst”
Vid ”Mötesplats förälder” på Mora bibliotek låg fokus på psykisk hälsa bland män och barn. Av den anledningen var bland annat Emil Lantz och Andrée Jacobsson inbjudna för att prata om sin nystartade grupp, riktad till män.
— Vi öppnar upp för samtal oavsett vem som kommer, säger Andrée Jacobsson.
I lite över ett år har en grupp för pappor, ensamstående eller andra män funnits i Avesta. Gruppen startades av Emil Lantz och Andrée Jacobsson.
De ville sprida kunskapen om gruppen till andra och lyfta fram varför den även behövs på andra orter. De höll ett föredrag på Mora bibliotek i torsdags kväll, i samband med ”Mötesplats förälder”.
— Det behöver inte bara vara pappor som är med i gruppen. Vi öppnar upp för samtal oavsett vem som kommer. Redan tidigare har vi haft en samtalsgrupp i Avesta, för män mellan 20 och 76 år. Den har blivit väldigt blandad och vi pratar om lite allt möjligt i livet. Det skapar gemenskap, säger Andrée Jacobsson.
Samtalsgrupper för män finns i hela Sverige. I Dalarna skapades ringar på vattnet av Andrées och Emils initiativ.
— Från Borlänge har vi en grupp som kommit i gång till följd av det här. Vi har även hört att Rättvik är intresserade. Sedan har jag sett att man startat en grupp i Bohuslän. Vissa inom PRO har hört av sig till ABF för att ha en ”gubbträff”. Tanken här är att kunna starta en grupp i Mora; det vore fantastiskt.
Emil säger att det är spridda skurar bland de som kommer. Inte sällan blir det tunga samtalsämnen.
— När vi haft så olika åldrar så finns det både de som har småbarn och de som är äldre änkemän. Man kan komma till oss om man har haft hårda pappor hemma, även när det gäller våld i hemmet. Det finns mycket psykiskt våld; fysiskt har ingen tagit upp än. Man ska prestera. Spelar man hockey så ska man vara NHL-spelare vid 18. Det är mycket machokultur, säger han.
Syftet är att minska ensamheten och öppna upp för samtal.
— Vill man bara lyssna så går det bra, det är kravlöst. Man kanske bara har haft en dålig dag och behöver lite stöttning, säger Andrée.
Men att undergräva problemen hjälper sällan. De båda ledarna vill se till att acceptans råder i hela gruppen.
— Det har lett till mycket gott i vår grupp, som funnits i lite över ett år. Alla har haft något att säga hela tiden. Det är inte ”knyta näven i fickan och vara tyst”, utan man öppnar sig om allt, säger Emil.